Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edelfelt, Albert Gustaf Aristides - Edelinck, Gerard - Edelstam, Gustaf (Fahlander) - Edelsvärd, ätt - Edelsvärd, Adolf Wilhelm - Edelweiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Edelinck—Edelweiss
296
nämnda (utg. 1899) höllos i en kärnfull, stram,
monumentalt storslagen stil. Några där
förekommande motiv utförde han även i målning
(»Björneborgarnas marsch», »Landshövdingen»
m. fl.). I Paris blev hans anseende tidigt
befäst. Vid världsutställningen 1889 fick han
hedersmedalj. I Finlands måleri införde han
moderna uppslag, blev vägbrytare och
förnyare, och inför utlandet blev han den mest
framskjutne representanten för finländsk
konst. — I Finska konstföreningen i
Helsingfors ha E :s verk samlats i överraskande
riklig mängd; där återfinnes flertalet bland
huvudnumren, även originalteckningarna till
»Fänrik Stål» (232 blad). Också i Åbos och
Viborgs museer är han representerad,
dessutom i Nationalmuseum i Stockholm, i
Köpenhamns konstmuseum och högst belysande
i Göteborgs museum.
E. var även en intelligent och livfull
stilist. Efter hans död utgåvos några
»Minnesteckningar, uppsatser och konstbref» (1905),
förut offentliggjorda i tidningar. Urval ur
hans spirituella och innehållsrika brev till
sin moder ha utgivits 1917 (»Ur A. E:s
pariserbrev») och 1921 (»Resor och intryck»,
bl. a. från Spanien och under en tids vistelse
vid ryska kejsarhovet). Bidrag till hans
ungdomshistoria finnas i W. Söderhjelms
»Profiler ur finskt kulturliv» (1913), med många
brevutdrag. Se även en kortfattad monogr.
av J. Ahrenberg (1902), uppsatser av
Ahren-berg i »Människor som jag känt», III
(1908), och av G. Strengell i Ord och Bild
(1904). Avbildningar av E:s målningar äro
utg. av J. Tikkanen (1905—06) och i
samlingen »Små konstböcker» (u. å.). — Hans
syster B e r t h a E. (f. 1869 7/3) har utgivit
de båda ovannämnda brevsamlingarna, 1926
en tredje, vidare »Alexandra E.» (1920; en
teckning av modern), »Ur en gammal
dagbok» (1922; Emelie Björksténs anteckningar
om sitt förhållande till Runeberg) och »Dikter
från främmande land» (1923). G-g N.
E’delinck, G e r a r d, flamsk kopparstickare
(1640—1707). Arbetade från 1666 i Paris, där
han vann stort anseende. Hans arbetssätt,
som med komplicerade system av svällande,
Edelweiss, Leontopodium alpinum.
böjda linjer utomordentligt väl ägnar sig för
återgivande av originalens måleriska
egenskaper, var utvecklat ur den nederländska
gra-vörskolans stil och blev länge förebildligt för
de franska kopparstickarna. H. W-n.
Edelstam, Gustaf, krigare (1764—1825);
hette urspr. Fahlander. Han blev 1783
fänrik vid Åbo läns regemente, deltog i
såväl 1789—90 som 1808—09 års krig med stor
utmärkelse samt var under det senare chef
för Kajana bataljon. I striden vid Virta bro
var han Sandels’ närmaste man och övertog
1808 efter Sandels befälet över dennes brigad.
Han blev maj 1808 överste i armén och
adlades 1809. 1811—17 var han landshövding i
Västerbottens län. Runeberg nämner i
»Sandels» »den tappre Fahlander». — E:s sonson
Gustaf Jacob E. (1831—92) var 1865—
73 expeditionschef i Ecklesiastikdep. och 1873
—88 landshövding i Kalmar. Jur. hedersdr i
Uppsala 1877. Han inlade stor förtjänst om
Kalmar slotts restaurering. L. W :son M.*
Edelsvärd, svensk adlig ätt från Savolaks
i Finland, där dess förste kände stamfader,
Olof Meinander (d. 1725), var
kronobe-fallningsman. Hans sonson Adolf
Meinander (1762—1804), landshövding i
Uleå-borgs län från 1802, adlades s. å. med namnet
E. Dennes son Fredrik Wilhelm E.
(1798—1858) blev 1832 major i sv. armén, var
från 1827 verksam vid byggandet av Göta
kanal och blev 1851 finländsk undersåte. Om
hans son A. W. E. se nedan.
Edelsvärd, Adolf Wilhelm, arkitekt
(1824—1919); se släktöversikten. Var 1855—
95 arkitekt vid järnvägsbyggnadsstaten och
lämnade ritningar till många
stationsbyggnader, bl. a. i
Göteborg (1856; senare
ombyggd), Uppsala
(1865), Norrköping (s.
å.) och
Centralstationen i Stockholm i
dess äldsta gestalt
(1869). Han utövade
därjämte flitig
verksamhet i Göteborg, där
bland hans verk äro
Hagakyrkan och
Engelska kyrkan,
Navigationsskolan m. fl.
bygg
nader. Han gjorde även ritningar till
utställ-ningsbyggnader i Karlstad och i Stockholm
(den tillfälliga industriutställningsbyggnaden
1866) samt till ordnande av Riddarhusets gård
med de båda paviljongerna (1871). E. utgav
1869 »Landtbyggnadskonstens utveckling i
Sverige under de senaste årtiondena». För
Stockholms fasta försvar var han nitiskt
verksam. G-g N.
Edelweiss [-våis], Leontopodium, örtsläkte,
hör till de korgblommiga växterna och
står kattfotsläktet nära; igenkännes på att
den toppställda korgsamlingen är omgiven av
stora, filtludna blad. 5—6 arter i Europas,
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
