Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edström, August Enzio - Edström, David Emanuel - Edström, Johannes Sigfrid - Edsvalla - Edsviken - Edsvära - Edsöre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Edström, A. E__Edsöre
320
Edström, August Enzio,
läroboksförfattare, skolman (f. 1854 22/ia)- Blev fil. dr i
Uppsala 1883, var lektor i franska och
engelska i Västerås 1887—95 och vid Nya
elementarskolan i Stockholm 1895—1920.
Med-redaktör i Pedagogisk Tidskr. 1910—20. E.
har utgivit förträffliga läroböcker i franska,
vilka fått vidsträckt användning, samt en
serie utmärkt kommenterade skoltexter,
»Moderna franska författare». O. W-s.
Edström, David Emanuel, skulptör (f.
1876). Är född i Småland, kom efter en
äventyrlig ungdom i Nordamerika till Stockholm,
studerade där vid Konsthögskolan 1895—1900,
vistades sedan än i Italien och Paris, än i
Stockholm; är nu verksam i Nordamerika. E.
har i sin konst uppenbarat en energisk
typbildning och en intensiv, ofta forcerad
karakteristik, en improvisationsförmåga, som någon
gång kan leda till bisarreri, och en våldsam
teknik, där dagrar och skuggor bidraga till
konstverkets livfulla verkan. Bland hans verk
äro karaktärsbyster som »Caliban» och »Den
puckelryggige», kompositioner som »Två
själar», »Befrielse» (stridande Herkules), »Moln»
(svävande man och kvinna), »Elände»,
»Förtvivlan», »Moderskap», »Sfinx» m. fl., även
porträttbyster, bland dem E. Thiel, konung
Gustav V och A. Romdahl. Han utställde även
lovande skisser till monumentalverk — »Fiat
lux», »Lokes besegrare» — och har i Amerika
under de senaste åren utfört gruppen »Man
triumphant» (tre ynglingar i strid med en
jätteorm). I Sverige är han representerad i
Nationalmuseum, Göteborgs museum och bäst
i Thielska galleriet. G-g N.
Edström, Johannes Sigfrid, ingenjör
(f. 1870 21/n). Utexaminerades 1891 från
Chalmers tekniska läroanstalt och 1893 från
tekniska högskolan i Zürich. Efter anställningar
inom den elektriska
industrien i Schweiz
och Nordamerikas
förenta stater handhade
E. 1897—1900
införandet av elektrisk
drift vid spårvägarna
i Zürich och 1900—03
elektrifieringen av
Göteborgs stads
.spårvägar. Sedan 1903 är E.
verkst. dir. och chef
för Allmänna svenska
elektriska a.-b. (se d.
o.) i Västerås. Under hans ledning har bolaget
utvecklats till en världsfirma med
dotterbolag i åtskilliga länder och högt anseende som
tillverkare av elektriska
starkströmsanlägg-ningar. — Vid sidan av sin huvudverksamhet
har E. tagits i anspråk för en mängd
allmänna uppdrag, särskilt inom industri- och
handelskorporationer, ss. Sveriges
verkstadsförening (ordf, sedan 1916), Sveriges
industriförbund och Sveriges allmänna
exportförening, representerat Sverige vid många
kon
gresser (t. ex. arbetskongresser i Washington
och Genève) samt varit livligt verksam till
idrottens fromma. G. H-r.
Edsvalla, sulfitfabrik och sulfitspritfabrik
i s. Värmland, i Nors socken vid
Bergslags-banan, 15 km v. n. v. om Karlstad. Tillverkar
blekt sulfitcellulosa och sulfitsprit samt vit,
våt mekanisk trämassa. Årlig tillverkning
omkr. 11,000 ton sulfitmassa, 4,000 ton mek.
trämassa och 500,000 1 sprit; 200 arb.
Aktie-kap. 2,400,000 kr. Ägare: a.-b. Edsvalla bruk,
grundat 1903. E. var förr järnbruk.
Eds viken, vik av Saltsjön i Stockholms län
n. om Stockholm; står genom Stocksund i
förbindelse med Lilla Värtan.
Eds vära, socken i mellersta Västergötland,
på Lidans högra strand; Skånings härad,
Skaraborgs län; 39,64 kvkm, 1,023 inv. (1926). I
v. odlad, fruktbar slätt; i ö. mossar och
skogsmark. 2,036 har åker, 1,189 har skogs- och
hagmark. Ingår i Norra Vånga, E. och
Kvä-nums pastorat i Skara stift, Vånga kontrakt.
Edsöre (fsv. epsöre, av ep, ed, och söre, en
avledning av ett på sværia, svärja, bildat
subst., motsv. ty. Schwur), eg. »ed, edgång»,
betecknar den lagstiftning, som under
medeltiden i Sverige tillkom genom ed av konungen
och i viktiga fall även av stormännen. En
sådan ed innebar en förpliktelse för de
svärjande att upprätthålla vissa rättsregler. I
anslutning till tidigare traditioner utfärdade
Birger jarl en till vår tid bevarad
edsöres-lagstiftning, som förnyades och utvidgades
av Magnus Ladulås genom Alsnöstadgan (se
d. o.). Enligt Upplandslagen, som innehöll en
särskild edsöresbalk, skulle vid
trontillträde edsöreslagarna med ed bekräftas av
kungen och »alla de högsta herrarna i
Sverige». Landslagens konungaed inskärpte
emellertid blott kungens plikt att övervaka
efterlevandet av e. liksom av andra lagar. E. var
i främsta rummet en fridslagstiftning, som
särskilt strängt straffade brott mot de
berömda fridslagarna om hemfrid, kvinnofrid,
kyrkofrid och tingsfrid jämte därmed
jämställda brott. E. utgjorde en form för den
börjande rikslagstiftningen. Man förutsatte
säkerligen, att e. för att erhålla giltighet
skulle bekräftas på landsting (se d. o.).
Tämligen snart upphörde emellertid vid
lagstiftning användningen av ed, och det blev
vanligt, att kungen utövade inflytande på
rikslagstiftningen genom stadgar, som utfärdades i
hans namn och i vilka ofta ett stormannamötes
eller rådets samtycke åberopades. Som minne
av e. kvarstod ännu i landslagen en
edsöresbalk, och även då en sådan balk ströks i
1734 års lag, behöll man där såsom särskilda
brottstyper edsöresbrott. Reglerna om
vad som utgjorde edsöresbrott underkastades
under tidens lopp flera förändringar, och även
straffen ändrades. Först genom den nya
strafflagen (1861, 1864) utplånades edsöresbrotten
såsom ett särskilt slags brott ur svensk
straffrätt. Litt.: K. J. Schlyter, »Utkast till ed-
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
