Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egeisk kultur el. Prehellensk kultur - Bronsåldern - egelhaaf, Gottlob - Egendom (gods, tillgångar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Egelhaaf—Egendom
348
Bild. 14. Taket i en kupolgrav i Orchomenos.
vilken förebådar den geometriska
tidens stil. Utan betydelse för den
grekiskklassiska högkulturen har den mykenska ej
varit trots sin skenbara tillintetgörelse.
De främsta fynden förvaras för Kreta i
museet i Herakleion, för det grekiska
fastlandet i Atens nationalmuseum för
antikviteter, för Troja i museet i Konstantinopel
samt Museum für Völkerkunde i Berlin. De
förnämsta utgrävarna äro H. Schliemann, som
tidigast forskat i Troja (från 1870), Mykenai
(från 1876), Tiryns m. fl. ställen, hans
medhjälpare och efterföljare W. Dörpfeld samt
sir Arthur Evans, som sedan 1900 utforskat
Knossos. Grävningarna i Asine ha företagits
på initiativ av kronprins Gustav Adolf och
letts av O. Frödin och A. W. Persson, vilken
sistnämnde verkställt Dendraundersökningen.
Ur den rika litt. må nämnas »The annual of
the british school of Athens», VT ff., med
redogörelser av Evans; H. Schliemann,
»My-kenae» (1878), »Troja» (1884) och »Tiryns»
(1886); C. Schuchhardt, »Schliemanns
upptäckter i Troja, Tiryns, Mykene ...» (övers,
av J. Centervall 1891); C. Tsountas och J.
I. Manatt, »The mycenæan age» (1897); A.
Evans, »Scripta Minoa», I (1909); R. Dussaud,
»Les civilisations préhelléniques» (1914); A.
Evans, »The palace of Minos at Knossos»
(1921); Fimmen, »Die kretisch-mykenische
Kultur» (1921); G. Glotz, »La civilisation
égé-enne» (1923), och O. Montelius, »La Grèce
préclassique» (1924). Redogörelse för
Asine-undersökningen i Hum. Vet.-samf:s i Lund
årsbok 1920—21 och 1924—25. H. R-h.
E’gelhaaf [-häf], Got t lo b, tysk
historieskrivare (f. 1848), titulärprofessor, från 1895
rektor för Karlsgymnasiet i Stuttgart. E. har
bl. a. utgivit »Friedrich Wilhelm, der grosse
Kurfiirst» (1880), läroböckerna »Grundzüge
der Geschichte» (I, 14:e uppl. 1922, II, 11 :e
uppl. 1920, III, 12:e uppl. 1920) och
»Grundzüge der deutscben Literaturgeschichte» (26:e
uppl. 1920), de högt skattade akademiska
handböckerna »Deutsche Geschichte im
Zeit-alter der Reformation» (3:e uppl. 1893) och
»Deutsche Geschichte im 16. Jahrhundert bis
zum Augsburger Religionsfrieden» (2 bd, 1889
—92) samt »Landgraf Philipp» (1904) och
»Bis-marck, sein Leben und sein Werk» (1911; 3:e
uppl. 1922). I ett par arbeten har E.
behandlat Gustav Adolfs deltagande i
trettioåriga kriget (»Gustav Adolf in Deutschland»,
1901, och »Gustav Adolf und die deutscben
Reichsstädte», i Deutsche Rundschau, 1902)
och därvid givit prov på sin från ensidigt
tysk-nationalistiska fördomar frigjorda
uppskattning av den svenske konungens
uppträdande i den tyska inbördesstriden. I det
sistnämnda uppvisar E. med stöd av otryckta
källor i Ulm och Regensburg huru de sydtyska
riksstädernas frihet räddades genom deras
förbund med Gustav Adolf och huru denna
förbindelse i sin mån bidrog att stäcka den
katolska reaktionen. Goda översiktsarbeten
äro E:s »Geschichte der neuesten Zeit vom
Frankfurter Frieden bis zur Gegenwart» (1908,
9:e uppl. i 2 bd 1924) och »Geschichte der
Neuzeit» (4 bd, 1925 ff.). V. S-g.
Egendom (i äldre lagstil gods; ett
vanligare uttryck tillgångar) betecknar eg.
vad man äger el., m. a. o., äganderätten till
dessa ting men därutöver jämväl andra
för-mögenhetsrättigheter, som tillkomma en,
sålunda övriga sakrättigheter, fordringar och
s. k. immateriella förmögenhetsrättigheter
(patent, förlagsrätt o. dyl.), samt ävenledes
arvsrätt. I rättsspråket förekommer »e.»
hu-vudsakl. i sammanställningarna fast e. och lös
e., vilka begrepp närmare bestämts genom lagen
24 maj 1895 ang. vad till fast e. är att
hänföra. Med fast e. förstås sålunda äganderätt
till fastighet och därutöver viss annan rätt
därtill av evärdlig natur, dels frälseränta,
d. v. s. ett visst slags avkomsträtt, dels
under särskilda villkor s. k. ständig
besittningsrätt (byggnadsrätt på annans grund), dels ock
ännu ett annat slags partiell nyttjanderätt,
näml, rätt till fiske, så framt rättigheten i
jordeboken upptagits som särskild lägenhet.
All annan förmögenhetsrätt utgör 1 ö s e. och
därför i de flesta fall annan rätt till fastighet
än äganderätt, sålunda bl. a. arrenderätt,
tomträtt, gruva och ägarhypotek. Fastighet
är i första hand själva marken inom laga
gränser samt rymderna ovan och under
dennas yta. Till fastigheten räknas emellertid
även rörliga ting, ej blott dess alster och
andra dess beståndsdelar utan även, enl.
särskilda bestämmelser, vad eljest på
stadigvarande sätt förbundits med marken, s. k.
tillbehör till jorden. De särskilda
befogenheter, som ingå i rätt av fast e:s
natur, äro jämväl att hänföra till fast e., så
länge de tillhöra sagda rätts innehavare. För
ett flertal rättsförhållanden ha givits olika
föreskrifter rörande fast och lös e.
Åtskillnaden mellan de två olika slagen e. har t. o. m.
delvis lagts till grund för 1734 års lags
balk-indelning. Jorda- och byggningabalkarna
avhandla näml, allenast fast e., handelsbalken
åter väsentligen lös. — Egendom är någon
gång beteckning på helheten av någons för-
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
