Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egenrörelse - Egentliga Finland - Egentligt bråk - Egentligt värme - Egentlig vikt - Egen växel - Eger (flod) - Eger (stad i Böhmen) - Eger (stad i Ungern - Egeria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Egentliga Finland—Egeria
352
f
(omkr. 30 km per sek. inom Vintergatan), äx
det tydligt, att endast de mest närbelägna
stjärnorna uppvisa mätbara e. E. bar visat
sig vara ett i genomsnitt tillförlitligt mått
för stjärnornas avstånd. Särskilt därigenom,
att de skilda spektralklasserna förhålla sig
olika i fråga om e:s mått och att e. i
medeltal är konstant inom samma spektralklass,
har det blivit möjligt att ur uppgifter om e.
få en uppfattning om sådana stjärnors
avstånd, för vilka en direkt parallaxbestämning
hittills ej kunnat utföras. 1 själva verket har
studiet av e. i hög grad bidragit till
kännedomen om stjärnsystemets byggnad och
utsträckning. — I allm. uppgår e. till några få
hundradelar av en bågsekund. Endast ett
ringa antal stjärnor uppvisa e., större än en
bågsekund. Jfr Stjärnor. S. A-f.
Egentliga Finland, landskap i s. v. Finland,
omkr. 8,900 kvkm land, 249,010 inv. (1924).
Omfattar nedre s. v. sluttningen av finska
platålandet och skärgården ö. om Skiftet
(Åbo skärgård); i landets
lutningsrikt-ning (åt s. v.) flyta Aura, Pemar, Salo m. fl.
åar. Landskapet är lågt (högsta partiet omkr.
100 m) och till sina irre, högre liggande delar
flackt, rikt på mossar och moar. Härifrån
sänka sig mot kusten välodlade dalar mellan
låga, jämna bergåsar. Kusten är djupt
inskuren, och som fastlandets fortsättning ligga
tätt utanför denna skärgårdens största öar
och ögrupper, Kimito, Pargas, Rimito,
Gustavs. Andra större öar äro Nagu, Korpo,
Houtskär, Iniö; i övrigt finnas otaliga öar,
holmar och skär spridda i sunden och över
fjärdarna (jfr karta till Finland). E. har
ett milt kustklimat. Vete odlas med framgång,
och eken når stor yppighet.
E. var fordom större än nu, enär
Raumotrak-ten, som nu räknas till Satakunda, då utgjorde
dess nordligaste del. Det bildar s. delen av Åbo
och Björneborgs län och omfattar de fem
häraderna Vehmo, Virmo, Masku, Piikkis och
Halikko samt städerna Åbo, Nystad och
Nå-dendal. År 1924 bodde av invånarna 65,581
i städerna, och 1920 voro omkr. 13,5 % av inv.
svensktalande. De övervägande svenskspråkiga
områdena äro socknarna Iniö, Houtskär,
Korpo, Nagu, Pargas, Kimito, Dragsfjärd,
Västan-fjärd och Hitis. — Under medeltiden räknades
Österbotten till Sverige, det övriga Finland
hette Österland, och E. benämndes vanl. Fennia.
När sedan under 1600-talet hovrätten och univ.
i Åbo inrättats och centralförvaltningen för
hela landet under Per Brahe d. y:s kraftfulla
generalguvernörstid 1637—40 och 1648—54
stadgat sig, blev Finland snart benämningen på allt
svenskt land n. om Finska viken, varefter det
gamla Fennia fick namnet Egentliga Finland.
Dess centralpunkt, Åbo, var Finlands
huvudstad till efter skilsmässan från Sverige, då
Helsingfors 1812 blev säte för landets
styrelse. — Landskapets vapen visar en krönt
tornerhjälm med två i kors ställda
glaven-stakar. — Om E:s svenska dialekter se
Svenska språket. På senaste tid har
benämningen Åbo 1 and (fi. Turunmaa)
blivit allmän som beteckning för E., särskilt för
dess svenskspråkiga delar. M. G. S.*
Egentligt bråk, se Bråk.
Egentligt värme, se Specifikt värme.
Egentlig vikt, se Specifik vikt.
Egen växel, sådan växel, som är ställd att
inlösas av växelgivaren själv. Se Växel.
Eger, tjeck. Ohre, biflod till Elbe fr. v.;
upprinner i Fichtelgebirge, flyter först mot
n. ö. mellan Erzgebirge i n., Kaiserwald och
Duppauer Gebirge i s. genom dalbäcken och
trånga pass, därefter mot ö. och n. över inre
Böhmens bördiga slätter, utfaller i Elbe mitt
för Litomérice. Längd 310 km; ej segelbar.
Torg i Eger (i Böhmen).
Eger, tjeck. Cheb, stad i n. v. Böhmen vid
floden Eger, nära gränsen mot Bayern och
Sachsen; 27,524 inv. (1921), mest tyskar.
Viktig järnvägsknut på linjerna Leipzig—E.—
Wien och Prag—E.—Nürnberg; handels- och
industristad. E:s äldsta delar ha medeltida
prägel; bland byggnaderna märkas S:t
Niko-lauskyrkan och stadshuset (med museum; där
visas det rum, där Wallenstein mördades
1634). Ruiner efter Kaiserburg, Fredrik
Bar-barossas gamla borg. — E. var fordom fri
riksstad och kom med omgivningar
(Egeria n d) till Böhmen 1322. Intogs under
trettioåriga kriget av svenskarna 1631 och 1647.
Befästningsverken slopades 1809.
Eger, ty. Erlau, stad i n. ö. Ungern, 98 km
ö. n. ö. om Budapest, vid Eger, biflod fr. h.
till Theiss; 29,201 inv. (1926);
ärkebiskopssäte, huvudort i komitatet Heves.
Omgivningarna (Bückbergen) producera ett berömt
rödvin. E. är en av Ungerns äldsta städer
och var förr stark fästning. Tillhörde Turkiet
1596—1687.
Egéria, romersk källnymf, dyrkad i en lund
med källa vid Via Appia utanför Porta
Ca-pena. Där hade E. och camenerna (se C a m
e-n a e) en helgedom; där sades ock konung Numa
ha rådgjort med E. om stats- och
religions-angelägenheter. Bildligt kallas en
inspirerande rådgiverska stundom någons E. H. Sgn.
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
