Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egersund - Egerton, ätt - Egerton, George (Mary Golding Bright, f. Dunne) - Egerton, Hugh Edward - Egeskov - Egesta - Egg - Eggby - Egge, Peter - Eggegrunds fyr - Eggeling, Fredrik - Eggenberg, Hans Ulrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Egersund—Eggenberg
354
Egersund, stad (»ladested») i s. v. Norge,
Rogaland fylke, på kusten av Jäderen, 60
km s. om Stavanger; 3,429 inv. (1920). E:s
fordom betydande sillfiske är nu obetydligt
men makrill- och hummerfisket av
betydenhet. Fajansfabrik. Järnväg till Flekkefjord
och Stavanger. God hamn.
Egerton [e’d^otn], gammal engelsk
adels-ätt, till vilken höra earler och hertigar av
Bridgewater (se d. o.). Om sir Thomas E.,
baron Ellesmere, och Francis E., earl
av Ellesmere, se Ellesmere.
Egerton [e’d^otn], George, pseud. för fru
Mary Golding Bright, f. D u n n e.
Väckte uppmärksamhet på 1890-talet med en
del romaner — »Keynotes» (1892; sv. övers.,
»Grundtoner», 1895), »Discords» (1894),
»Sym-phonies» (1897), »Fantasies» (1898) m. fl. —,
i vilka hon realistiskt-psykologiskt förde den
oförstådda kvinnans talan.
Egerton [eM^otn], Hugh Edward,
engelsk historiker (f. 1855). Var 1905—20 prof,
i kolonialhistoria i Oxford och har i detta
ämne skrivit bl. a. den banbrytande
översikten »A short history of british colonial policy»
(1897; 6:e uppl. 1920) samt »Sir Stamford
Raffles» (1900), »Origin and growth of the
english colonies» (1902; 3:e uppl. 1920),
»Ca-nada under british rule» (1908; 2:a uppl. 1917)
och »British colonial policy in the 20th
cen-tury» (1922). V. S-g.
Egeskov.
Egeskov [-skåv], danskt gods på s. Fyn, 15
km n. n. v. om Svendborg. E. är en av
Danmarks vackraste herrgårdar. Slottet är
uppfört (1554) på ekpålar i en liten sjö. Kom 1784
till släkten Bille-Brahe, tillhör nu släkten
Ahlefeldt (Ahlefeldt-Laurvig-Bille).
Ege’sta, stad, se S e g e s t a.
Egg> ö, se Hebriderna.
Eggby, socken i mellersta Västergötland, v.
om Billingen, Valle härad, Skaraborgs län;
19,61 kvkm, 400 inv. (1926). Trakten är
mycket omväxlande med skogklädda höjder, åkrar,
sjöar och mossar. 775 har åker, 692 har
skogs-och hagmark. Kronoegendom: Höjentorp. 40
% folkminskning sedan 1870. Ingår i
Värnhems, Istrums, E., öglunda och Norra Lundby
pastorat i Skara stift, Billings kontrakt.
Egge, Peter, norsk författare (f. 1869).
Är arbetarson från Trondhjem, utmärkte sig
först som humorfull skildrare av allmogeliv
i Tröndelagen och har sedan även uppträtt
som en samvetsgrann,
lakttagelsestark men
stundom något torr
realistisk roman- och
skådespelsförfattare.
Han debuterade 1891;
med
»Folkelivsskild-ringer» (1894),
»Nord-fra» (1895) och
»Trön-dere»(1898) gjorde han
en värdefull insats.
Med konstnärs- och
ka-raktärsromanen »Gam-melholm» (1899),
äk
tenskapsskildringarna »Mainætter» (1902) och
»Hjertet» (1907), den stora bygderomanen
»Inde i fjordene» (1920) m. fl. har han berett
sig ett ansett rum bland de vederhäftigaste
norska samtidstecknarna. Humor och kvickhet
finnas i både hans folklivskomedier — »Jakob
og Kristoffer» (1900), »Sivert og hans
betæn-keligheder» (»Siverts betänkligheter», uppf. i
Sthlm 1921), »Bryllupsgaven» (1906) — och hans
psykologiskt intressanta lustspel, »Kjærlighed
og venskab» (1905), »Idyllen» (1910), »Brist»
(1914), »Narren» (1917; uppf. i Sthlm 1918),
»Wilhelmines bureau» (1915) m. fl. Till sv.
har översatts bl. a. »Hansine Solstad» (1926;
sv. övers, s. å.). R-n B.
Eggegrunds fyr, uppförd på ett skär i
mynningen av Gävlebukten, 11,3 km n. ö. om
Skutskär. Vägleder vid infarten till Gävle.
Eggeling, Fredrik, sånglärare (1822—95),
musikhandlare i Lund. Utgav 1877 en bekant
»sångbok» (många uppl.; efter 1895 redig, av
Malin Holmström-Ingers). E:s svenska
folkdanssamling »Nu är det jul igen» (1866) har
även vunnit stor spridning. T. N.
E’ggenberg, Hans Ulrich, furste von
E., österrikisk statsman (1568—1634).
Tillhörde en rik köpmanssläkt från Steiermark,
uppfostrades till protestant, blev 1597
munskänk hos ärkehertig Ferdinand (sedermera
kejsar Ferdinand II), vann dennes gunst och
övergick till katolicismen. E. blev 1615
överhovmästare hos ärkehertig Ferdinand och
ståthållare över Inre Österrike, ivrade 1619 för
Ferdinands val till kejsare och belönades 1622
med stora possessioner i Böhmen. Han blev
1623 riksfurste och 1625 hertig av Krumau.
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä
VI. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
