Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egmont (Egmond), Lamoral - d’Egmont, Septimanie - Egnahemsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
d’Egmont—Egnahemsrörelsen
362
ledarställning hos adeln och folket. Från
geusernas (se d. o.) våldsamma riktning tog
han avstånd. Alba lät 1567 häkta E. och
Hoorn, vilka dömdes till döden och
avrättades 5 juni 1568 i Bryssel på den plats, där
sedan ett monument rests över dem. Genom
sin död framstod E. för eftervärlden som en
martyr för Flanderns frihet. Han är
huvudperson i ett drama av Goethe. — Litt.: Th.
Juste, »Le comte d’E. et le comte de Hornes»
(1862); F. Rachfahl, »Wilhelm von Oranien
und der niederländische Aufstand» (3 bd,
1906—24). ’ (B. H-d.)
d’Egmont [dägmå’], Septimanie, fransk
grevinna (1740—73), dotter till hertig L. F.
A. de B. i c h e 1 i e u (se d. o.). Hon fick en
vårdad uppfostran och bortgiftes 1755 med
greve d’E. Förnäm,
intagande och begåvad,
höll hon en lysande
salong i Paris och slöt
sig till den
aristokratiskt liberala
oppositionen mot Ludvig XV
och madame du Barry.
Grevinnan d’E:s
vänskap med Choiseul, U.
Scheffer och G. Ph.
Creutz gjorde, att
kronprins Gustav 1771
redan dagen efter sin
ankomst till Paris uppvaktade, henne. Hon
såg i honom sitt ideal av en upplyst furste
och började efter hans avresa en starkt
personligt präglad brevväxling, som även för
Gustav var av betydelse. Hon manade
konungen att nedslå partiväldet men att
därefter med upplyst moderation bruka makten,
och hon jublade över statsvälvningen 19 aug.
1772, varom Gustav samma dag tillskrev
henne. Hans därefter mattade intresse for
deras brevväxling smärtade henne djupt. Hon
dukade snart under för ett lunglidande. Litt.:
Biogr. av comtesse d’Armaillé (1890; sv. övers.
1893) och Beth Hennings (1920). B. H-d.
Egnahemsrörelsen omfattar dels åtgärder
för att åstadkomma egna bostadslägenheter
i städer, industrisamhällen o. s. v., dels att
bereda jordbruksarbetarna och andra egna
jordbruk. Talrika mellanformer givas ock,
t. ex. egnahem för hantverkare på landet.
I. Egna bostadslägenheter. Fördelarna av
att städernas och industrisamhällenas
befolkning bosätter sig i egnahem ha under de
senaste årtiondena blivit alltmer uppenbara.
Det egna hemmet är, i all synnerhet för
barnen, sundare än lägenheterna i
hyreskasernerna, den egna bostaden verkar uppfostrande,
ökar familjetrevnaden och skapar god
medborgaranda. Där hemmet uppföres med
nödig omsorg (ev. delvis genom ägaren själv),
blir det billigare än den hyrda lägenheten.
Dock fordras för ett gott resultat vissa
förutsättningar såväl hos ägaren personligen som
ang. den plats, där hemmet skall uppföras,
t. ex. att säker arbetsinkomst kan påräknas,
goda kommunikationer finnas o. s. v.
Egnahemsidén realiserades tidigare
förnämligast genom enskild spekulation.
Företagsamma jordägare sålde tomtmark invid
städerna och lyckades, gynnade av bostadsbristen,
förmå folk att bosätta sig där. På ställen,
där ingen reglering av tomtmarken i förväg
skett, blevo dessa samhällen hygieniskt och
estetiskt mycket otillfredsställande. Nu
gällande lagstiftning kan hindra tillkomsten av
dylika »kåkstäder». Invid våra storstäder
ha numera genom egnahemsbolags och andras
försorg uppstått mönstergilla
egnabemssam-hällen el. trädgårdsstäder. Även genom
städernas direkta medverkan ha egnahems- el.
trädgårdsstadsområden tillkommit. Så har
Stockholms stad, efter att ha inköpt omkr.
4,500 har mark, skapat sådana områden vid
Enskede, Äppelviken, Älsten, Ulvsunda o. s. v.,
i vilka 1925 omkr. 16,000 pers, bodde och
för vilka omkr. 13,5 mill. kr. utgivits till
anläggningar i form av vägar och ledningar
m. m. Tomterna äro upplåtna enl. lagen om
tomträtt på en tid av i regel 60 år, under
vilken årlig avgäld erlägges. Vid
upplåtelsetidens slut kan lösen för byggnaden erhållas.
Lån till byggnadernas uppförande fås genom
en tomträttskassa. Även staten har
medverkat till sådana samhällens uppkomst, t. ex.
det utanför Stockholm belägna Mörby
villasamhälle för tjänstemän. På många ställen
i Sverige ha egnahemssamhällen tillkommit
genom att arbetsgivarna utarrenderat eller
försålt jord el. lämnat byggnadslån. Så har
skett vid Huskvarna, Höganäs, Limhamn,
Åtvidaberg, Grängesberg m. fl.
industriorter. Denna form för lösning av bostadsfrågan
har alltmera vunnit terräng, och äldre tiders
arbetarkaserner äro på väg att försvinna. Ett
sätt att åstadkomma egnahem, som
mångenstädes tillämpats, är bildandet av
föreningar, av vilka åtskilliga blott lämna
byggnadslån, medan andra uppföra hemmen
för medlemmarnas räkning. I Stockholm
före-kommo redan på 1870- och 1880-talet
bostadsföreningar för uppförande av större hus, i
vilka medlemmarna ägde var sin lägenhet.
Verksamheten gav dock ej sällan anledning
till spekulation och avstannade efter hand.
Under senare tider ha bildats
bostadsföreningar av ny typ, baserade på kooperativ grund
(se Bostadsfrågan, sp. 954). Sådan
verksamhet förekommer ä.ven i Göteborg m. fl.
städer. I vissa mindre städer ha föreningar
verkat för bildande av egnahem, så t. ex.
sedan 1889 en förening i Östergötland.
Medel för de egna hemmens tillkomst kunna
anskaffas på flera olika sätt, genom lån från
banker, arbetsgivare o. s. v. I Skåne ha
sparbankerna lämnat en värdefull medverkan i
detta avseende. Den största betydelsen på
detta område äga emellertid statens
bostads-lånefond (se Bostadsfrågan, sp. 958)
och statens egnahemslånefond (se sp. 363),
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
