Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eguílaz, Luis de - Egypten - Ytbildning och vattendrag - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Egypten (Ytbildning och vattendrag-—Geologi)
368
cruz del matrimonio» (1861). E., som på sin
tid var en av Spaniens mest uppburna
skåde-spelsförfattare, skrev en mängd komedier,
historiska dramer och »zarzuelas». Ad. H-n.*
Egypten, gammalegypt. Khemi, grek.
Ai-gyptos, arab. Misr, turk. Gipt, konungarike
i n. ö. Afrika kring Nilens nedre lopp; 994,300
kvkm, förutom Engelsk-egyptiska Sudan men
med Sinaihalvön inräknad (därav dock endast
34,000 kvkm kulturland, det övriga sten- och
sandöken). 12,750,918 inv. (1917); enl.
uppskattning 1925: 14,054,000 inv. Huvudstad:
Kairo (790,939 inv. 1917), belägen på gränsen
mellan E:s bägge huvuddelar, Nedre och övre E.
INNEHÅLL:
sp.
Ytbildning och
vattendrag ............... 367
Geologi ............ 368
Klimat.............. 369
Växtvärld .......... 369
Djurvärld .......... 370
Befolkning.......... 370
Religiösa förhållanden 371
Undervisning ....... 371
Näringar............ 371
Handel och
kommunikationer ........... 372
sp.
Finanser..............372
Mynt, mått och vikt... 372
Armé och flotta ..... 372
Författning och förvalt-
ning ................ 372
Rättskipning ........ 373
Flagga............... 373
Fornreligion och det
forntida E:S historia 373
E. under medeltiden
och nyare tiden ..... 389
Bild 1. Egyptens vapen.
I blått fält en uppåtvänd
halvmåne under trenne 1 och 2
ställda, femuddiga stjärnor, allt av
silver.
Ytbildning och vattendrag. E. inom sina
nuvarande gränser omfattar Nildalen nedanför
andra katarakten, den v. härom liggande
Libyska öknen till Sollumviken och Siweoasen,
den ö. om Nilen belägna Arabiska öknen fram
till Röda havet samt Sinaihalvön (se kartan).
Nildalen kan
betraktas som en
enda stor oas, i s.
smal, norrut
vidgande sig till
deltat. Dalgångens
bredd växlar från
några få km upp
till omkr. 25 km;
deltat har en längd
av 170 km och en
största bredd av
omkr.220 km.
Dalbottnen, som
omfattar den största
delen av den
odlingsbara marken,
inramas ovan
Kairo av branta
bergssluttningar, som nå
ända till 350 m höjd. Där ovan utbreder sig
ökenplatån, som västerut i Libyska öknen har
flera oaser, såsom Charge, Dachle, Farafra,
Bahrije och Siwe, delvis belägna under
havsytans nivå. Nära intill Nilen ligger oasen
Fajum (se d. o.), genom Bahr Jusuf
(Jo-sefskanalen) satt i förbindelse med Nilens
bevattningssystem och inrymmande saltsjön
Birket el-Karun (se d. o.). Den arabiska
öknen mellan Nildalen och Röda havet är mera
berglänt, fattig på oaser och har längs Röda
havets kust höjder upp till 2,184 m. Om
Sinaihalvön se d. o.
E:s enda Ilod är Nilen, som vid andra
katarakten rinner in från Engelsk-egyptiska
Sudan. Ovanför Assuan genombryter floden
hårdare kristalliniska bergarter, bildar därvid
första katarakten och rinner därpå, 500—1,100
m bred, mot norr. Från Derut följer Bahr
Jusuf vänstra stranden till Fajum. 22 km n.
om Kairo grenar sig Nilen till ett 23,900 kvkm
stort delta med huvudmynningarna vid
Rosette och Damiette och inrymmande stora
salthaltiga, fiskrika lagunsjöar, såsom Marjut
och Menzale, vilka nu torrläggas.
Nildeltat är ett svämland, som uppstått
genom flodens avlagringar, »en gåva av floden»
(Herodotos), liksom över huvud all jord i
Nildalen härrör från det fruktbara, kalkhaltiga
slam, som floden avsätter vid sina årliga
översvämningar. Genom slammet höjes dalbottnen
omkr. 10 cm på 100 år. Under inverkan av
sommarregnen i Abessinien börjar floden stiga
vid Assuan i juni, vid Kairo i början av juli
samt når under okt. sitt högsta stånd (vid
Assuan 7 m, vid Kairo 5 m över
lågvattnet). Därpå sjunker den och står i april—maj
lägst. Flodens översvämningar ha reglerats
genom kanaler och betydande
dammanläggningar, av vilka de viktigaste äro Barrage du
Nil vid Kairo (uppförd 1835—90), dammarna
vid Assuan (1899—1912; se d. o.), Siut (1902)
och Esne (1909) samt anläggningar i Sudan.
Det odlingsbara landet har genomskurits av
kanaler och uppdelats i bevattningsbäcken.
Nilen är numera blott en jättestor
bevattningskanal. Se vidare Nilen. O. Sjn.
Geologi. E. är i huvudsak ett platåland med
flackt liggande sedimentära bildningar, som
i ö. och n. ö. (Röda havet och wadi el-Araba)
sönderskäres av förkastningar, tillhörande det
stora östafrikanska systemet av gravsänkor.
Äldre avlagringar, tillhörande urberget och
prekambrium, gnejser, skiffrar etc.,
förekomma endast på Sinaihalvön och på kuststräckan
längs Röda havet. Eruptiva bergarter, såväl
äldre som yngre, äro i stort sett inskränkta
till samma områden. Av paleozoiska
bildningar finnas endast på Sinaihalvön och vid
wadi el-Araba till karbonsystemet hörande
sandsten med inlagringar av kalksten,
innehållande marina fossil. Från karbon till
krit-perioden var E. sannolikt fastland, och först
vid kritans början kommo delar av landet
att ligga under det dåtida väldiga
»medelhavets» yta. Därvid uppstodo
grundvattens-avlagringar, dels rent marina, dels fluviala
och även terrestra. Dessa senare, sandstenar,
kvartsiter och underordnade skiffrar,
sammanfattas under benämningen den nubiska
sandstenen, vilken möjl. också innehåller
kontinentala bildningar från äldre perioder. Den
går i dagen på stora områden i s. E., Nubien
och Engelsk-egyptiska Sudan. I Libyska
öknen och Nedre E. utgöres berggrunden
väsentligen av kalkstenar, tillhörande kritan
och tertiärsystemet. I tertiären märkas de
eocena nummulitkalkstenarna, vilka lämnat
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
