- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 6. Drumev - Fackeldans /
377-378

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - Fornreligion - Det forntida Egyptens historia - Kronologi - Den förhistoriska tiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

377

Egypten (Fornreligion och det forntida E:s historia)

378

räkenskap för sin vandel inför en underjordisk
domstol. I Dödsbokens kap. 125 skildras huru
den dödes hjärta väges av Anubis på en våg
med sanningens fjäder som motvikt (bild 9);
stå vågskålarna jämnt, blir han frikänd.
Genom ett långt anförande, den s. k. negativa
bekännelsen, frisäger sig den avlidne från att ha
begått någon synd. Någon enhetlig
föreställning om livet efter döden fanns dock trots
Osirisreligionens seger aldrig i E. Enl. vissa
texter följde den döde solguden på hans
dagliga färd över himlavalvet, enl. andra tycks
han alltjämt liksom i äldsta tid bo i graven.
Ofta talas om hans besök på jorden för att
få återse sitt forna hem. En
själavandrings-lära i grekisk eller indisk stil fanns, trots
påståenden i motsatt riktning, icke i E.

Mot slutet urartade den egyptiska
religionen alltmera. Den uråldriga kulten av heliga
djur tillväxte över alla rimliga gränser, och
allehanda mindre gudomligheter undanträngde
de stora gudarna ur folkets hjärtan.
Osiris-cykelns gudomligheter, framför allt Isis,
dyrkades dock mer än någonsin. Isiskulten
spred sig över hela romerska väldet, t. o. m.
till Tyskland och England. Den tycktes en tid
vara på väg att bli en verklig världsreligion
men besegrades slutligen av kristendomen.

Litt.: G. Maspero, ȃtudes de mythologie
et d’archéologie égyptiennes», I—II (1893);
A. Erman, »Die ägyptische Religion» (1909);
J. H. Breasted, »Development of religion and
thought in ancient Egypt» (1912); H. O. Lange,
»Egyptisk religion» (i Lehmanns »Illustrerad
religionshistoria», 1923); G. Roeder,
»Urkunden zur Religion des alten Ägypten» (1923);
L. Speleers, »Les textes des pyramides
égyptiennes», I (1923; övers, av pyramidtexterna).

Det forntida E:s historia.
Kronologi. I likhet med flertalet forntida folk
saknade egypterna en fortlöpande, från en
bestämd händelse i det förflutna utgående
tideräkning. I stället daterade de efter
regeringsår. Tyvärr känner man icke ens namnen på
samtliga monarker, i många fall ej heller hur
länge de till namnet bekanta regerade;
försöken att uppgöra en sammanhängande
kronologi äro följaktligen förenade med betydande
svårigheter. Åtskilliga forntida
kungaläng-der finnas visserligen bevarade, av vilka den
svårt förstörda Turinpapyrusen från 19 :e
dynastien samt den s. k. Abydostavlan från
samma tid äro de viktigaste. Även den s. k.
Palermostenen från 5:e dynastien, vilken ger
fragmentariskt bevarade kungaannaler ända
från den förhistoriska periodens sista tid, är
av stor betydelse. Trots dessa och andra
hjälpkällor kan man för de äldre perioderna
endast uppställa ungefärliga årtal. Fr. o. m.
12 :e dynastien kunna de nedan givna årtalen
anses vara i stort sett pålitliga, vad Nya riket
angår med en felmarginal av endast något
tiotal år. För tiden före 2000 f. Kr. uppställer
den nedan givna Breasted-Meyerska
kronologien genomgående minimital. För perioden

intill Gamla rikets slut har L. Borchardt 1917
framlagt en ny, skarpsinnigt uppbyggd
kronologi med väsentligt högre årtal. Den har
godtagits av några tyska forskare men kan icke
anses vara slutgiltigt bevisad. Borchardts
årtal givas nedan inom parentes. — Följande
den på 200-talet f. Kr. levande egyptiske
prästen Manetho plägar man indela E:s
historia i 30 ganska godtyckligt hopkomna
dynastier. För överskådlighetens skull
uppdela forskarna den dessutom i ett antal stora
perioder, om vilkas omfattning smärre
meningsskiljaktigheter dock råda. De äro:

Den förhistoriska tiden före 3400 f. Kr.
(före 4186).

l:a och 2:a dynastierna 3400—2980 f. Kr.
(4186—3642).

Gamla riket (dynastierna 3—6) 2980—2475
f. Kr. (3642—2720).

övergångsperioden (dynastierna 7—11) 2475
—2000 f. Kr.

Mellersta riket och hyksostiden (dynastierna
12—17) 2000—1580 f. Kr.

Nya riket: l:a perioden (dynastien 18) 1580
— 1350 f. Kr.

2:a perioden (dynastien 19 samt Ramses III)
1350—1167 f. Kr.

Förfallstiden (återstoden av dynastien 20—
dynastien 25) 1167—663 f. Kr.

Restaurationstiden el. saitiska tiden
(dynastien 26) 663—525 f. Kr.

Persertiden (dynastierna 27—30) 525—332
f. Kr.

Ptolemaiertiden 332—30 f. Kr.

Romarväldets tid 30 f. Kr.—395 e. Kr.

Den förhistoriska tiden. Från slutet av
denna tid ha med säkerhet skriftliga
urkunder förelegat ännu under Gamla riket; med
undantag av några lösryckta kunganamn ha
de emellertid gått förlorade. Perioden är
därför huvudsaki. känd genom undersökningar
av bevarade gravar, av vilka de äldsta torde
härröra senast från mitten av femte
årtusendet f. Kr. Under äldre förhistorisk tid var
landet utan tvivel indelat i en mängd små
furstendömen, som senare fortlevde i det
historiska E:s provinser. Mot slutet av perioden
funnos två stora välden, Nordens rike,
som omfattade deltat, och Söderns rike,
som omfattade det övriga E. Genom det rika
gravgodset kan man följa en utveckling från
mycket primitiva förhållanden till hög
civilisation. Redan 4241 f. Kr. (enl. E. Meyer)
infördes den egyptiska kalendern på 365
dagar, den bästa något forntida folk ägt.
Hantverket stod högt, och även en begynnande
konstproduktion fanns. Mot slutet av
perioden hade hieroglyfskriften redan passerat den
rena bildskriftens skede. De flesta metaller
voro kända, däribland koppar, järn och guld,
men ägde ännu ingen praktisk betydelse.
Redskap och vapen tillverkades alltjämt av sten,
varför perioden räknas till stenåldern. —
Tvärt emot vad man tidigare förmodat,
uppbars den förhistoriska kulturen av samma ras,

Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 16:07:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdf/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free