Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - Det forntida Egyptens historia - Gamla riket - Övergångsperioden till Mellersta riket - Mellersta riket - Hyksostiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Egypten (Fornreligion och det forntida E:s historia)
382
terna, och även med landet Punt på
Somali-kusten hade man förbindelser. Erövringen av
Nubien hade redan börjat. Konst och industri
blomstrade. Vid Gize nära Kairo ligga de
jättepyramider faraonerna Cheops, Chef ten
(bild 20) och Mykerinos av denna dynasti
uppförde åt sig (bild 21). — Mot slutet av 5:e
dynastien började en tillbakagång, emedan
kungamakten försvagats. Genom oförsiktigt
frikostiga donationer av faraonerna hade en
stor del kronogods övergått till stormännen,
och en ärftlig godsägaradel uppstod alltså.
Provinsguvernörerna förvandlades till ärftliga
länsfurstar, och även andra höga ämbeten
gingo numera i arv. Möjligheterna för farao
att göra sin myndighet gällande över
stormännen voro därför väsentligt kringskurna.
Ännu under första hälften av 6:e dynastien
var dock landet mäktigt och rikt. P e p i I
och hans söner fortsatte erövringen av
Nubien, och karavanhandeln på detta land
blomstrade. Under den yngre sonen, Pep i
II, som regerade mer än 90 år, började
svårigheterna. Länsfurstarna voro tydligen ej
längre villiga att underordna sig den centrala
regeringsmakten. Nederlag mot barbarfolken
i n. och s. omtalas i texterna. Mot slutet av
Pepi II :s långa regering utbröt en från den
lägre befolkningen utgående revolution, som
tillfälligt omstörtade hela samhället.
övergångsperioden till Mellersta riket. Efter
Pepi II :s död upphöra för en lång tid
minnesmärkena nästan fullständigt, och man
saknar därför närmare kännedom om
förhållandena. Det är uppenbart, att invasioner av
asiater i n. förvärrade de genom frånvaron
av en stark kungamakt redan svåra
förhållandena. En tid voro länsfurstarna tydligen
så gott som suveräna. Småningom lyckades
furstarna av Herakleopolis (dynastierna 9—10)
erövra hela n. E.; de antogo kungatiteln och
öppnade offensiv mot semiterna, som
översvämmade deltat. Som regenter voro dessa
kungar svaga, men Herakleopolis utgjorde
centrum för ett rikt kulturliv, och av socialt
patos genomandade diktverk sågo dagen där.
I s. E. hade furstarna av Tebe grundlagt ett
eget välde (11 te dynastien) och erövrade
slutligen omkr. 2160 f. Kr. det herakleopolitanska
riket. Därmed hade dessa kungar, som buro
namnen Intel och Menthuhotep,
blivit herrar över hela E. Att döma av
bevarade gravanläggningar vid Tebe ägde ett par
av dem betydande makt och rikedom. Omkr.
2000 f. Kr. föll dynastien, förmodligen på
grund av sin oförmåga att hålla de semitiska
inkräktarna i deltat stången.
Mellersta riket. Med den tebanska 12 :e
dynastien, som i mer än 200 år härskade över
landet, började en ny blomstringstid.
Kungarna, som buro namnen Amenemhet och
Senusret (grek. Sesostris’), voro kraftfulla
regenter. Genom ett framgångsrikt fälttåg
fördrev den förste av dem semiterna från
deltat. Som skydd mot yttre och inre orolig-
Ord, som saknas under
Bild 25. övre delen av en kalkstensstaty av
Amenemhet III. I museet i Kairo.
heter höllo faraonerna sedan städse en
mindre-här på fältfot. Att avskaffa
länsfurstendö-mena förmådde de visserligen ej, men länen
utdelades i stor utsträckning bland ättens
anhängare. Landets huvudnäring, jordbruket,
uppblomstrade till följd’av den omsorg
kungarna ägnade bevattningssystemet.
Amenemhet III (bild 25) skapade en hel provins
genom att utdika och odla sumptrakterna i
Fa-jum. Förbindelserna med Syrien och Kreta
voro mycket livliga, och färder till Punt
omnämnas. Gruvdriften på Sinai idkades med ny
energi. I Nubien utvidgade Sesostris III
E :s besittningar ned till andra katarakten.
— Sedan 12 :e dynastien utslocknat omkr.
1788, försvagades kungamakten hastigt. En
tid av inbördeskrig och täta tronskiften följde.
Den s. k. 13 :e dynastien består av en rad
mestadels icke besläktade monarker.
Hyksostiden. Upptagna av sina inbördea
strider, beaktade stormännen icke, att
oroligheter pågingo uppe i Syrien. Under en kung,
som Manetho kallar T i m a i o s, trängde
asiatiska horder in över nordgränsen (omkr. 1700
f. Kr.) och erövrade nästan utan svärdsslag
först deltat och sedan det övriga E. Manetho
kallar erövrarna hyksos, »herdekungar»; trol.
är den senegyptiska benämningen en
folk-etymologisk förvrängning av ett ursprungligt
hekau chasut, d. v. s. »härskare över
främmande länder». Om de erövrande hordernas
etnologiska sammansättning vet man intet
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
