Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - Det forntida Egyptens historia - Hyksostiden - Nya riket - Stormaktsväldets sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Egypten (Fornreligion och det forntida E:s historia)
384
Bild 26. Amenofis IV.
med säkerhet; att hetiter och semiter utgjorde
huvudbeståndsdelarna torde dock vara
otvivelaktigt. Kampen mot hyksos, vilka
behärskade landet från fästningsstaden Avaris i ö.
deltat, upptogs av
en tebansk
furstesläkt, vars
medlemmar styrde sin
provins som
lydkungar under
hyksos-monarken. Traditionen bevarade
namnen på två av
dem, Sekenenre
och Kamose.
Sedan hyksos i omkr.
100 år behärskat
E., fördrevos de av
Ahmose av Tebe
efter en långvarig
belägring av
Avaris och tvungos att
draga sig tillbaka
till Syrien (omkr. 1580 f. Kr.). Senare
förjagades de även från fästningsstaden Scharuhen
(hebr. Saruhen) i s. Syrien och därmed från
området närmast egyptiska gränsen. Efter
att ha besegrat även sina forna
ståndsbröders motstånd var Ahmose, 18 :e dynastiens
grundläggare, därpå det ånyo enade E:s herre.
Nya riket. Under 18 :e dynastien infaller
Ers egentliga storhetstid. Monarkerna, som
buro namnen Amenofis (A m en h o t ep)
och T h o t m e s, voro genomgående energiska
och begåvade personligheter. Under första
hälften av 1400-talet f. Kr. besteg en kvinnlig
medlem av dynastien, Hatsehepsut,
tronen och regerade ett tjugutal år tills, m. sin
frände och gemål,
Thotmes III. —
Ahmose och sonen
Amenofis I
ägnade sig
företrädesvis åt de inre
angelägenheterna.
Länsfurstarna
hade bortsopats av
den föregående
tidens stormar, och
de av farao
beroende ämbetsmännen
utgjorde ånyo
rikets högsta stånd.
I spetsen för
förvaltningen stod
under farao den i den
nya huvudstaden,
Tebe, residerande
vesiren. Längre
fram utnämndes en
särskild »Nordens
vesir», som tog
TT v v cx x hand om deltalan-
Bild 27. Horemheb. Staty ■ . ___,.. ,
av grå granit. I Metropoli- dets
angelagenhe-tan museum i New York. ter. — Egypterna
hade genom det långvariga befrielsekriget
förvandlats till ett krigarfolk.
Nödvändigheten att skydda gränsen mot
hyksosätt-lingarna i Syrien ledde till upprättandet
av en manstark stående här, i vilken
stridsvagnar bildade ett nytt vapenslag.
Nu-bien, som gått förlorat under hyksostiden,
återerövrades; Thotmes I (reg. 1557—1501
f. Kr.) utsträckte de egyptiska besittningarna
där ända till fjärde katarakten, som sedan i
nära 800 år förblev det egyptiska väldets
sydgräns. Han påbörjade även erövringen av
Syrien och framträngde segerrikt ända upp
till Eufrat. Landets erövring fullbordades
av Thotmes III (reg. omkr. 1501—1447
f. Kr.), Egyptens störste fältherre, sedan han
under 19 år företagit ej mindre än 17
fälttåg där. Det egyptiska väldet hade nu sin
största utsträckning och nådde från fjärde
katarakten i s. till övre Eufrat och
sluttningarna av Taurus i n. De syriska
stads-furstendömena blevo lydstater, och egyptiska
residenter insattes på viktiga orter. Landet
styrdes av en egyptisk vicekonung, som till
sitt stöd hade starka bevakningstrupper. E.
var nu den dåtida kulturvärldens mäktigaste
stat. Detta förhållande framträder tydligt i
de 1887 funna s. k. el - Amar na-bre ven
(se A m a r n a), som utgöra en del av det
egyptiska hovets korrespondens med de
utländska makterna och de syriska lydfurstarna
under Amenofis Ill och Amenofis IV. Den
andliga och materiella kulturen nådde mot
slutet av 18:e dynastien sin höjdpunkt.
Samtidigt visade sig dock en del tecken till
begynnande tillbakagång. Genom alltför
frikostiga förläningar till riksguden Amons
tempel i Tebe hade Thotmes III skapat en
hierarki, som inom kort började vålla
monarkerna svårigheter. Därtill kom, att
egypterna började tröttna på den ständiga
krigstjänsten i Syrien, varför faraonerna i allt
större utsträckning nödgades tillgripa den
betänkliga åtgärden att anställa utländska
legotrupper. Mot slutet av Amenofis III:s
regering uppstodo oroligheter i Syrien,
tydligen underblåsta av hetitkungen
Subbilu-liuma. Amenofis IV :s (reg. 1375—1358
f. Kr.; bild 26) försök att genomföra en
religiös reform orsakade svåra inre slitningar, som
hindrade honom att bekämpa de växande
oroligheterna i Syrien. Mot slutet av hans
regering tyckas samtliga asiatiska besittningar för
tillfället ha gått förlorade. Efterträdaren
Tu t ■ a n ch • A m on (omkr. 1358 f. Kr.; se
d. o.) försonade sig med Amonprästerna och
återställde därigenom den inre enigheten; han
tycks även ha återtagit någon del av de
syriska besittningarna. Såväl han som
efterträdaren Eje voro dock svaga regenter.
Stormaktsväldets sista tid. Den 19 :e
dynastiens förste regent, Horemheb (bild 27),
återställde fullständigt den gamla ordningen.
Genom en serie energiska åtgärder sökte han
göra slut på korruptionen inom ämbetsmanna-
Ord,
som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
