Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - Det forntida Egyptens historia - Stormaktsväldets sista tid - Förfallstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Egypten (Fornreligion och. det forntida E:s historia)
386
världen. Först hans andre efterföljare, Seti
I (bild 34), kunde upptaga kampen för att
återvinna Syrien från hetiterna, som nu
innehade större delen av de forna egyptiska
besittningarna. Palestina samt ett par feniciska
städer återerövrades. Däremot kunde han icke
återvinna de nordligare besittningarna. Sonen
Ramses II (reg. omkr. 1292—1225 f. Kr.;
bild 35) upptog åter kampen om Syrien. Hans
mångåriga fälttåg skaffade honom
krigarrykte, men på grund av det ändrade politiska
läget i Asien misslyckades försöken att
återerövra det nordliga Syrien. Genom en
formlig fredstraktat, varav både den egyptiska
och den hetitiska versionen äro i behåll, slöt
han fred och förbund med hetitkungen.
Gränsen mellan de bägge väldena tycks nu ha gått
n. om Libanon. Politiska flyktingar
tillförsäkrades straffrihet. De bägge monarkerna
garanterade varandra ömsesidig hjälp mot yttre
och inre fiender. Under Ramses II flyttades
residenset till Per-Ramesse i ö. deltat. —
Ramses’ son Menefta nedslog i början av sin
regering ett uppror i Palestina (i den
inskrift, som förhärligar segern, nämnes f. ggn i
historien Israels namn). Menefta besegrade
därefter i en stor drabbning libyska stammar
och de med dem förbundna sjöfolk, som från
Medelhavets öar inträngt i deltalandet. Om
återstoden av hans regering vet man föga.
Efter hans död följde en tid av tronstrider
och inre oroligheter. — Omkr. 1200 lyckades
20:e dynastiens förste kung, Sethnacht,
återställa ordningen i landet men avled redan
efter något år. Hans son R a m s e s III fick
till uppgift att organisera försvaret mot den
största yttre fara, som hotat landet efter
hyksostiden. De alltsedan Ramses II :s sista
tid pågående stora folkförskjutningarna i
s. ö. Europa drevo nya erövringslystna skaror
mot E. och Främre Asien. Det ledande folket
var denna gång peleset, bibelns filistéer.
Ramses, som var en framstående härförare,
lyckades hejda dem och rädda såväl det
egentliga E. som de syriska besittningarna undan
den storm, som bortsopade hetiternas nyss
så mäktiga rike. I materiellt avseende var
Ramses III:s regering (1198—1167 f. Kr.) en
lycklig tid för E. En stor sammansvärjning
vid hovet mot slutet av denna visar dock
tydligt hur djupt det moraliska förfallet trots
all yttre glans var inom de ledande kretsarna.
Särskilt farliga för staten voro de utländska
legotrupperna samt de talrika syriska slavar,
med vilka faraonerna älskade att omgiva sig.
Förf alistiden. Ramses III följdes på tronen
av 9 obetydliga monarker, som alla buro
namnet R a m s e s. Under deras tid gingo de
syriska besittningarna fullständigt förlorade.
Amonprästernas makt hade alltsedan
Horem-hebs tid oavbrutet tilltagit, framför allt sedan
översteprästämbetet börjat övergå från far
till son. Nu utgjorde Amons till ett slags
påvar förvandlade överstepräster en ständig,
tara för staten. Efter en dragkamp mellan
Ord, som saknas under
kungamakten och prästväldet, som varade 3/«
sekel, avsatte översteprästen H r i h o r 1090
Ramses XII och besteg själv tronen. Den
följande, föga kända tiden behärskades Tebe
av det otroligt depra-
verade prästerskapet.
Nominellt styrdes den
tebanska kyrkostaten
av Amon själv, som
genom orakelsvar gav
sin vilja tillkänna,
över deltat härskade
en annan gren av
prästkungarnas
ätt. — Under
denna
svaghets-tid inströmmade
libyer massvis i
deltat, och deras
hövdingar blevo
stadsfurstar
över de rika deltastäderna. Slutligen lät
en dylik libysk hövding, Schoschenk I
(bibelns Sisak), utropa sig till farao. Han
sökte återställa E:s inflytande i Syrien.
Sannolikt var han Salomos svärfar. Omkr. 926
f. Kr. företog han ett framgångsrikt fäittåg
i Palestina. Framgången var dock blott
tillfällig. Unoer mer än två årh. härskade sedan
obetydliga libyska faraoner över E. (dynasti-
Bild 35. Ramses II. Granitstaty. I museet i Turin.
E, torde sökas under Ä. VI. 13
Bild 34. Seti I:s mumie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
