Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - Det forntida Egyptens historia - Förfallstiden - Restaurationstiden - Perserväldet - Ptolemaiertiden - Romarväldet - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Egypten (Formeligion och det forntida E:s historia)
388
erna 22—23). Den verkliga makten innehades
av nästan självständiga stadsfurstar. —
Under denna svaghetstid hade Nubien frigjort
sig och var numera ett oberoende kungarike,
bibelns Etiopien. Under 23 :e dynastien
erövrades E. omkr. 721 av den etiopiske
konungen P i a n c h i. Hans efterföljare
Scha-b a k a, Schabataka och T a h a r k a
(bibelns Tirhaka) härskade därpå 712—663 över
E. (25 :e dynastien). Genom oförsiktiga
intriger i Asien ådrogo sig de etiopiska
faraonerna det mäktiga Assyriens fiendskap. 670
f. Kr. överskredo assyrerna E:s gräns,
erövrade 670 Memfis och senare även Tebe, som
grundligt skövlades. Taharkas efterträdare
Tanutamon flydde till Etiopien, och E.
blev för en kort tid lydrike under Assyrien.
Restaurationstiden. Till lydfurste över Sais
och Memfis hade den assyriske konungen
insatt Psametik, en man av libysk härkomst.
Efter en tid gjorde sig Psametik
självständig med tillhjälp av kariska och joniska
legosoldater och lät utropa sig till farao.
Under den saitiska 26 :e dynastien, vars
kungar voro Psametik I, N e c h o,
Psametik II, Apries (Hofra), Amasis
och Psametik III, upplevde det fria E.
en sista blomstringstid, som blott till ringa
del berodde på egypternas egna åtgöranden.
De hängåvo sig nu åt världsfrämmande försök
att på såväl statslivets som religionens
område återuppliva traditionerna från Gamla
rikets länge sedan förflutna tid och levde i
fariseisk avskildhet från alla främlingar.
Under tiden sköttes rikets försvar av
libyerättlingar samt joniska och kariska legosoldater.
Handel och industri blomstrade tack vare
massvis invandrande köpmän av hellensk
börd. — Redan Psametik I gjorde ett
misslyckat försök att återerövra Palestina. Necho
(reg. 609—593 f. Kr.) lyckades verkligen
framtränga ända till Eufrat men måste avstå sina
erövringar åt Babylonien. Efterföljarna gjorde
förgäves försök att återtaga såväl Nubien
som Palestina. Den statskloke, i hög grad
grekiskt sinnade Amasis drömde om att
förvandla E. till en ledande medelhavsmakt.
Tills, m. Babylonien, Lydien och Sparta sökte
han bilda en koalition mot den nya
stormakten Persien men ådrog sig därigenom
blott dess ovänskap. Kort efter hans död
in-föllo perserna 525 f. Kr. i E., erövrade
Memfis, tillfångatogo den unge Psametik III och
gjorde E. till en persisk provins.
Perserväldet. Under tiden 525—332 ledde
persiska ämbetsmän E:s förvaltning utan att
göra några nämnvärda försök att
undertrycka dess inhemska kultur. Under en kort
tid efter 404 f. Kr. var landet fritt under
inhemska ledare av motståndet mot persernas
överherravälde (Manethos dynastier 28—30).
Ptolemaiertiden. Genom Alexander den
stores erövring av landet 332 f. Kr. erhöllo
de invandrade grekerna politiskt och
administrativt ledningen av E:s öden; på det
eko
nomiska området hade detta befolkningsskikt
redan länge dominerat. Ptolemaierna
uppträdde visserligen till det yttre som faraoner
och visade stor frikostighet mot de inhemska
gudakulterna. Detta hindrade dock icke, att
egypterna numera betraktades som en
mindervärdig ras i sitt eget land. Det lysande
kulturlivet i huvudstaden, Alexandria, hade
alltigenom hellensk karaktär. I ekonomiskt
avseende var den första ptolemaiertiden till
följd av härskarnas duglighet ännu mera
glänsande än den saitiska perioden.
Romarväldet. Under de sista ptolemaierna
befann sig E. faktiskt redan i romarnas våld.
Augustus införlivade som kejsare landet med
det romerska riket (vid detta rikes delning,
395 e. Kr., tillföll E. östromerska riket). I
likhet med ptolemaierna respekterade de
romerska kejsarna den inhemska religionen och
läto på tempelväggarna avbilda sig offrande
till de gamla gudarna. Från landets
förvaltning uteslöto de emellertid de infödda
egypterna med ännu mera stränghet än
föregångarna. Den inhemska kulturen, som länge
mödosamt kämpat mot den hellenska, dukade
slutligen fullständigt under för den segrande
kristendomen.
Litt.: Fornhistoria: K. Sethe,
»Untersuch-ungen zur Geschichte und Altertumskunde
Aegyptens», 1-—8 (1896—1924), och »Die
Zeit-rechnung der alten Ägypter im Verhältnis zu
der der anderen Völker» (i Nachrichten der
Gesellschaft der Wissenschaften, Göttingen
1919—20); E. Meyer, »Ägyptische Chronologie»
(1904), »Geschichte des Altertums», I, 2 (3:e
uppl. 1913), o. »Die ältere Chronologie
Babylo-niens, Assyriens und Ägyptens» (1925); J. H.
Breasted, »History of Egypt» (1906; ty. övers.
1911) och »Ancient records of Egypt», 1—5
(1906—07); L. Borchardt, »Die Annalen und
die zeitliche Festlegung des alten Reiches der
ägyptischen Geschichte» (1917); N. Hohlwein,
»L’Égypte romaine» (1912); »The Cambridge
ancient history», I—II (1923—24); W. M.
Flinders Petrie, »History of Egypt» (1924); P.
Lugn, »E:s historia» ,(i Bonniers
»Världshistoria» och Lindblads »Världshistoria», 1926);
K. L. Tallqvist, »E:s historia» (i Norstedts
»Världshistoria», 1926); en populär skildring
i Grimberg, »Världshistoria», I (1926).
Kulturhistoria: K. Piehl, »Från Nilens
stränder» (1895) och »Bilder från E.» (1896);
W. Wreszinski, »Atlas zur altaegyptischen
Kulturgeschichte» (1914 ff.); A. Wiedemann,
»Das alte Ägypten» (1920); A. Blackman,
»Luxor and its temples» (1923); A. Erman,
»Ägypten und ägyptisches Leben im
Alter-tum» (2:a uppl,, bearb. av H. Ranke, 1923);
P. Lugn, »E. i fynd och forskning», I—II
(1923—24), och »Egyptisk kultur i ord och
bild» (1926); G. Steindorff, »Die Blütezeit des
Pharaonenreiches» (2:a uppl. 1926).
Samlingsverk: Förutom äldre arbeten av
J. F. Champollion (1835—45), R. Lepsius (1849
—59) och K. Piehl (»Inscriptions hierogly-
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
