Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - Det forntida Egyptens historia - Litteratur - Egypten under medeltiden och nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Egypten (E. under medeltiden och nyare tiden)
390
phiques», 1886—1903) märkas »Puhlications
of the archaeological survey of Egypt» (1883
—1924); »Puhlications of the Egypt
explora-tion fund» (1885—1917); »Puhlications of the
Egypt exploration society» (sedan 1920);
»Mé-moires publiés par les membres de la mission
archéologique frangaise au Caire» (1889—
1900); »Puhlications of the egyptian research
account» (från 1895), sedan 1906
sammanslagna med »Puhlications of the british school
of archaeology in Egypt»; »Wissenschaftliche
Veröffentlichungen der Deutschen
Orient-Ge-sellschaft» (1900—25; bl. a. utförliga
redogörelser för L. Borchardts utgrävningar);
»Ca-talogue général du Musée du Caire» (från
1901); »Mémoires publiés par les membres de
ITnstitut frangais d’archéologie orientale au
Caire» (från 1902); P. A. A. Boeser,
»Be-schreibung der ägyptischen Sammlung des
niederländischen Reichsmuseums der
Altertü-mer in Leiden», 1—12 (från 1908).
Tidskrifter: Zeitschrift für ägyptische
Spra-che und Altertumskunde (från 1863); Recueil
de Travaux rélatifs ä la Philologie et
1’Archéo-logie égyptiennes et assyriennes (från 1870);
Sphinx (från 1896); Journal of egyptian
Archaeology (från 1914) och Ancient Egypt
(från 1914). P. L-n.
E. under medeltiden och nyare tiden. Före
den turkiska erövringen (omkr. 640
—1517). Då Amr bin el-As (se d. o.)
erövrade E. omkr. 640, kom landet i kalifernas
händer. Genom islams utbredning blev det
arabiskt-muhammedanska elementet
härskande, vilket det fortfarit att vara till nyaste tid.
Under de första kalifdynastierna,
omajja-derna (661—750) och abbasi derna (750
—870), var Alexandria en härd för
muhammedansk bildning och konst; men kalifatets
sönderfallande medförde allmän förvirring, och
E :s befolkning bragtes därvid under ett
godtyckligt främlingsvälde.
870 gjorde sig ståthållaren Ahmed ibn
T u 1 ü n oberoende av den abbasidiske
kalifen, och på hans dynasti, tuluni derna
(till 933), följde först ichschi di derna
(935—969) och därpå (969—-1171) f a t i m
i-derna (se d. o.). De grundläde Masr
el-qöhira (d. v. s. »det segerrika Masr», nuv.
Kairo), som sedan förblivit E:s huvudstad.
I början mäktiga och erövrande, tvungos de
slutligen att mot Jerusalems kristna
konungar söka hjälp hos sina trosfränder
seld-schukerna i Syrien. Saladin (Saladdin)
åtföljde till E. en seldschukisk
undsättnings-här och tog 1171 för egen räkning landet i
besittning. Saladin, stiftaren av a j j u b
i-d er nas härskarätt (1171—1250), förenade
E. jämte Syrien, delar av Arabien och
Eu-fratländerna m. m. under sin spira. Efter
hans död (1193) blev E., under en av hans
söner, åter ett rike för sig. En av Saladins
efterträdare, A j j ü b, köpte omkr." 1240
tusentals slavar från Tjerkessien och Turan
samt bildade av dem en fruktansvärd
liv
vakt, det s. k. mamlukernas (d. v. s.
slavarnas) garde. Hans efterträdare, Tu r
än-Schäh, vilken 1250 tillfångatagit Ludvig
IX av Frankrike under dennes korståg, blev
s. å. mördad av ma mlu kerna (se d. o.),
vilka nu blevo E:s herrar. Mamlukerna förde
ett skräckregemente, och deras sultaner, vilka
efterträdde varandra i rask följd, ledo oftast
en våldsam död. Trots sina inbördes strider
utvecklade mamlukerna under de turanska
bahriternas dynasti (1260—1382),
särskilt under Bibars (Baibars) I (reg. 1260
—77), en förvånande kraft utåt. De
förstörde de sista spillrorna av de västerländska
kristnas välde i Syrien (erövringen av Akka
1291) och blevo härskare över ett rike, lika
stort som fordom Saladins. Bibars tog 1261
i sitt skydd en ättling av de abbasidiska
ka-liferna i Bagdad, varefter i Kairo ett
skugg-kalifat upprätthölls som ett ärftligt andligt
ämbete, tills E. 1517 erövrades av turkarna.
1382 bestegs tronen av en ny mamlukdynasti,
de tjerkessiska bu r d j i t e r n as. Sultan
Kan-Su el-Güri (1501—16) bekrigade
1503—13 portugiserna i Indiska oceanen för
att åt sig och venezianerna rädda handeln på
Indien. Han kom sedan i tvist med
osma-nerna och besegrades 1516 av sultan Selim I
nära Aleppo. Kan-Su stupade, och
efterträdaren, Tumän bej, förmådde ej hindra
Selim från att 1517 erövra Kairo och hela E.
Från turkiska erövringen till
brittiska ockupationen (1517—
1882). Selim lät styra den nya provinsen
genom ofta ombytta turkiska ståthållare,
men de mamlukiska provinshövdingarna
(be-jerna) fortsatte att härska nästan
oinskränkt, var i sin ort, och deras valde
ledare blev ofta (med titeln scheich-ul-beled,
»landets hövding») den verklige regenten,
medan den turkiske paschans makt var
illusorisk. Den infödda befolkningen
förtrycktes-lika skoningslöst som före den turkiska
erövringen. En vändpunkt i det av mamlukernas
vilda krigarkast utpinade landets öden
inträdde genom Napoleon Bonapartes ryktbara
expedition till E. 1798.
I spetsen för 40,000 man och med en
väldig transportflotta avseglade Bonaparte i maj
1798 från Toulon och landsteg 1 juli vid
Alexandria, stormade staden och ryckte mot
Kairo. Mamlukerna besegrades i grund vid
pyramiderna 21 juli. Medan Bonaparte
fullbordade Nedre E:s erövring, förstörde
engelsmännen franska flottan vid Abukir 1 aug.
Turkiet vågade då förklara fransmännen krig.
Bonaparte uppsökte den nye fienden i Syrien
och återvände efter ett tre månaders fälttåg
(febr.—maj 1799) till E., där under tiden en
turkisk kår landstigit. Sedan Bonaparte
tillintetgjort denna, återvände han i aug. 1799
till Europa och lämnade E:s försvar åt
general Kléber, som 20 mars 1800 vid Heliopolis
vann en lysande seger över turkarna. Menou,
som övertagit befälet, sedan Kléber 14 juni
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
