Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - Egypten under medeltiden och nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Egypten (E. under medeltiden och nyare tiden)
392
1800 blivit mördad, led flera gånger nederlag
mot en i mars 1801 landstigen engelsk armé
och tvangs att 1 sept. 1801 kapitulera i
Alex-andria. Fransmännens expedition blev
epokgörande för den egyptologiska forskningen.
Bonaparte åtföljdes näml, av en hel stab av
lärde, vilka anställde forskningar, i
synnerhet arkeologiska, och därigenom började
sprida ljus över det gamla sagolandets
forntid (jfr Egyptologi).
Efter fransmännens avtåg sökte
mamlu-kerna med brittisk hjälp återupprätta sitt
välde; men Turkiet lyckades omintetgöra
detta försök. En av dess albanska truppers
befälhavare, den äregirige och kraftfulle
M u h a m m e d A 1 i (se d. o.), blev 1805
landets guvernör. Han lät 1811 anställa allmänt
blodbad på mamlukerna och gjorde sig
därigenom till herre över E., där han genom en
rad reformer gav landet ordning: han
upprättade en inhemsk armé, som inövades på
europeiskt vis, lät bygga en flotta och utföra
storartade kanal- och dammbyggnader, införde
bomullsodling och en dock med rätt konstlade
medel upprätthållen fabriksindustri. Sedan
han ökat sitt område genom betydande
erövringar, dels på Arabiens västkust efter krig
med vahhabiterna (1811—18), dels i Nubien
och Kordofan (1820—22), koncentrerade han
sina ansträngningar på att göra sig
fullständigt oberoende av Turkiet och med fransk
hjälp grunda ett stort levantiskt välde.
Fastän han energiskt bistått sultanen mot
de upproriska grekerna (1821—28), grep han
1831 till vapen mot sin överherre, och hans
son Ibrahim avtvang, efter ett segerrikt
fälttåg i Syrien och Mindre Asien, sultanen
fredsfördraget i Kutaia 6 maj 1833, varigenom
Muhammed Alis ståthållarskap för hans
livstid ökades med Syrien. Stridens förnyade
utbrott 1839 framkallade en av lord
Palmer-ston skickligt ledd intervention av
stormakterna (utom Frankrike), och Muhammed Ali
måste nöja sig med E. och de erövrade
Nil-länderna som ärftligt ståthållarskap med
se-nioratsarvföljd efter turkisk lag. Vidare
nödgades han minska härens styrka, erlägga årlig
tribut, uppbära skatterna i sultanens namn
och föra turkisk flagga (1841). Under hans
sonson Abbas pascha, som vid farfaderns
död 1849 blev hans efterträdare (till 1854),
inträdde en muhammedansk reaktion mot
Muhammed Alis »europeiserande» politik. Abbas
dog 1854, trol. mördad av några slavar, och
efterträddes av sin farbror Said pascha
(reg. 1854—63), som fått en vårdad fransk
uppfostran. De århundraden igenom medelst
dryga skatter och dagsverken utpinade
bönderna (fellaherna) fingo nu genom
dagsverks-tvångets inskränkning och ökad
förfoganderätt över skörden avsevärd lindring i sin
svåra ställning. Lagar utfärdades mot
slaveri och slavhandel. För kommunikationerna
sörjde Said bl. a. genom att 1856 bevilja
koncession åt ett av F. de Lesseps bildat bolag
för byggande av en kanal genom näset vid
Suez. Det allmänna välståndet gjorde
emellertid ej några framsteg, ty Saids slöseri och
dyrbara hovhållning slukade alla tillgångar.
Hans efterträdare var Ibrahim paschas son
Is mail (reg. 1863—79). Den rastlösa
verksamheten för landets materiella förkovran,
Suezkanalens fullbordan och högtidliga
öppnande under ruinerande ståt (nov. 1869) samt
den uppmärksamhet, som skänktes Europas
vetenskap och konst, kastade ett förvillande
sken av storhet och förfining över början av
Ismails regering. För högt pris köpte han
sig av Turkiet eftergifter i dess överhöghet
över E. Fermanen av 21 maj 1866 gjorde
ståt-hållarvärdigheten ärftlig för hans manliga
efterkommande i rakt nedstigande led, och
1867 fick han titeln »kediv» (»härskare») i
st. f. »vali» (»ståthållare»). Fermanen av 8
juni 1873 gav nästan fullständig politisk
självständighet åt E. Dock skulle kediven
låta prägla myntet i sultanens namn, vid
armén och flottan begagna turkisk flagga
samt årl., som tecken till sitt vasallskap,
betala sultanen en tributsumma (inemot 14
mill. kr.). Även genom erövringar sökte
Is-mail öka sin makt. 1869—73 lade
engelsmannen Baker hela flodlandet upp till
Nilens stora källsjöar under kedivens spira.
Ismails försök 1875—77 att erövra Abessinien
misslyckades, varemot Dar Fur 1874
erövrades av egyptiska trupper. Samtidigt pågingo
Ismails reformsträvanden: ett slags
folkrepresentation infördes (1866), internationella
domstolar för avdömande av tvister mellan
infödingar och främlingar upprättades (1875), en
på europeiska rättsgrundsatser vilande lagbok
utfärdades 1876 o. s. v. Krigsföretagen,
reformerna, ett hejdlöst slöseri och — ej minst
— de europeiska ockrare, som anlitades vid
statslånens upptagande, bragte finanserna i
ohjälplig förvirring. I nov. 1875 måste
kediven för omkr. 4 mill. pd st. sälja sina 176,602
Suezkanalaktier till England, och i maj 1876
ställdes en stor del av statsinkomsterna under
internationell kontroll (»caisse de la dette»), I
maj 1876 inställde Ismail utbetalningen av de
förfallna räntorna på såväl sina egna som
statens lån. Frankrike och England sökte
därefter gemensamt (the dual control) ordna de
egyptiska finanserna. Utledsen vid dessa
makters förmynderskap, avskedade kediven i april
1879 sin i sept. 1878 tillsatta »konstitutionella»
ministär (Nubar pascha var premiärminister,
engelsmannen Rivers Wilson finansminister
och fransmannen de Blignières
arbetsminister) samt kungjorde en »nationell»
finansplan, genom vilken de europeiska
fordringsägarna lupo fara att förlora sina penningar.
Tyskland, Österrike-Ungern och Frankrike
protesterade mot kedivens åtgärd, och
sultanen lät, under påtryckning från
västmakterna, förklara honom avsatt (26 jan. 1879)
samt utsåg hans son Tevfik till kediv.
Te v fik (reg. 1879—92) återupplivade i
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
