Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - Egypten under medeltiden och nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egypten (E. under medeltiden och nyare tiden)
395
ken han dock genom lord Cromers ingripande
genast nödgades utbyta mot Riaz pascha. Än
svårare blev konflikten, då den unge kediven
sökte undergräva disciplinen inom armén. Han
nödgades då (våren 1894) av Cromer att
utfärda en generalorder, uttalande hans
tillfredsställelse med de brittiska officerarnas
verksamhet. Sedan uppgav kediven striden,
och mot alla direkta eller indirekta angrepp
från franskt håll tryggades engelsmännen i E.
genom den engelsk-franska överenskommelsen
av april 1904 (»ententen»). Genom denna
överenskommelse modifierades även — med senare
vunnet samtycke av övriga makter —
Londonkonventionen av 1885 därhän, att »caisse
de la dette» förlorade sitt forna inflytande
över förvaltningen och statsinkomsternas
användning. Om Sudans återerövring genom de
båda sirdarerna Kitchener, som 2 sept. 1898
slog den mahdistiske kalifen vid Omdurman
samt återtog Kartum, och sir Reginald
Win-gate, som 25 nov. 1899 tillintetgjorde
der-vischernas härsmakt vid Om Debrikat, se
Sudan, historia.
Som brittisk high commissioner efterträddes
lord Cromer 1907 av sir Eldon Gorst (se d. o.),
vilken genom att vidga provinsrådens
befogenheter sökte småningom uppfostra
befolkningen för ökat mått av självstyrelse under
brittisk överuppsikt. Dessa planer
motarbetades av en till en början mest bland
ämbetsmän och studenter rotfast nationalistisk
rörelse, vars mål var E :s fulla självständighet.
Nationalisterna lyckades delvis förvandla
lagstiftande rådet och generalförsamlingen
(inrättade 1883) till agitationshärdar, och
rörelsens ytterlighetsmän skydde ej lönnmordet
som politiskt vapen. Konseljpresidenten
Bu-tros pascha (f. 1846), en koptisk kristen, som
1908 efterträtt Mustafa Fehmi, mördades i
febr. 1910 av en fanatisk student. I sin sista
årsrapport medgav Gorst, att det moderata
tillmötesgåendets politik misslyckats. Han
avled 1911 och efterträddes i sept. s. å. av lord
Kitchener, som främst inriktade sin
verksamhet på att förbättra de egyptiska böndernas
ställning. Han sökte även giva den
rådgivande folkrepresentationen bredare bas genom
att 1913 sammanslå lagstiftande rådet och
generalförsamlingen till en lagstiftande
församling, utrustad med ökade befogenheter, bl. a.
lagstiftningsinitiativ. Församlingen skulle
bestå av ministrarna, 66 genom medelbara val
för 6 år utsedda led. och 17 av regeringen
utsedda ombud för minoriteterna. Till
premiärminister utsågs 1914 Muhammed Ruschdi
pascha. Nationalistpartiet hade 1912 fått en ny
ledare i förre justitieministern Zaghlul pascha.
Kediven stod i samförstånd med nationalisterna
och på ganska spänd fot med Kitchener.
Brittiskt protektorat (1914—22).
Turkiets deltagande i världskriget på
central-maktssidan medförde i E. en svår kris,
beroende på att E. nominellt lydde under turkiske
sultanens suzeränitet och att kediven, som
396
vid krigsutbrottet vistades i Europa, avgjort
ställde sig på Turkiets sida. I E.
proklamerades belägringstillstånd 2 nov. 1914, och
England tillkännagav, att det övertagit
landets försvar; 18 dec. förklarades E. för
brittiskt protektorat, och 19 dec. kungjordes, att
Abbäs Hilmi avsatts, enär han slutit sig till
Englands fiender. Efterträdaren, hans farbror
Huss e i’n Kemäl pascha, fick titeln
sultan av E. som tecken till att den
turkiske sultanens suzeränitet över E. upphört.
Till high commissioner efter Kitchener utsågs
en militär, sir H. McMa|on, och
utrikesären-denas skötsel övertogs även formellt av
brittiska kronans representant; lagstiftande
församlingen inkallades ej under kriget. Bland
befolkningen rådde dov bitterhet, under de
senare krigsåren skärpt genom
spannmålsrekvi-sitioner, dyrtid och tvångsrekrytering av
bönder till s. k. arbetarbataljoner för militär
handräckningstjänst. McMahon följdes i dec.
1916 som high commissioner av dittillsvarande
generalguvernören över Sudan, sir Reginald
Wingate. Sultan Hussein Kemal, som i april
och juli 1915 utsatts för mordförsök av
fanatiska nationalister, avled 9 okt. 1917 och
efterträddes av sin yngste broder, A c h m e d
Fuad pascha. Nationalistpartiet vann
under dessa år allt större anslutning och
uppmuntrades i sina strävanden för E:s oberoende
genom förkunnandet av nationell
självbestämmanderätt som de allierades krigsmål. Zaghlul
pascha sökte förgäves tillstånd att före
freds-konferensens början få i London framföra E:s
önskemål, och Wingate lyckades vid besök i
London jan. 1919 ej utverka bifall till motsv.
anhållan från premiärministern Muhammed
Ruschdi. Denne avgick då, och Zaghlul, som
sökt hindra utnämning av ny ministär,
internerades jämte tre andra nationalistledare på
Malta (mars 1919).
Nu följde en period av allvarliga
oroligheter, inledd av mord på flera engelska
militärer och civila samt fortsatt med
studentstrejk, ämbetsmannastrejk o. s. v.
Militärbefälhavaren lord Allenby utsågs i april till
t. f. och i okt. till ord. high commissioner.
Han dämpade tills vidare oron, bl. a. genom
att låta Zaghlul och hans vänner fritt lämna
Malta; de reste då till Paris men fingo ej
företräde inför fredskonferensen. I England
började man omsider inse lägets allvar, och på
hösten bebådades utsändandet till E. av en
studiekommission under ledning av lord
Mil-ner; den skulle undersöka möjligheterna för
provisorisk utvidgning av
självstyrelseinstitutionerna med bibehållande av nödigt skydd
för de utländska (särskilt brittiska) intressena
i E. Kommissionen vistades i E. dec. 1919—
mars 1920, och Milner sökte därpå genom
förhandlingar med en nationalistdelegation,
som i juni 1920 under Zaghluls ledning kom
till London, åstadkomma en kompromiss.
Mil-nerkommissionens betänkande, av 9 dec. 1920,
gick ut på att E. skulle bli en självständig
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
