Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egyptisk konst - Skulptur och måleri - Egyptisk skrift - Egyptisk stil - Egyptiskt mörker - Egyptisk ögoninflammation - Egyptolog - Egyptologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
Egyptisk skrift—Egyptologi
414
tischen Kunst» (1903), J. Capart, »Les débuts
de Fart en Égypte» (1904), »L’art égyptien»,
1—2 (1909—11), och »Legons sur Fart
égyptien» (1920); F. W. v. Bissing, »Denkmäler
ägyptischer Skulptur» (1906—11); G.
Mas-pero, »Geschichte der Kunst in Ägypten»
(1913); Luise Klebs, »Die Reliefs des alten
Reiches» (1915) och »Die Reliefs und
Male-reien des mittleren Reiches» (1922); H.
Schäfer, »Von ägyptischer Kunst, besonders der
Zeichenkunst» (1922); P. Lugn, »Ausgewählte
Denkmäler aus ägyptischen Sammlungen in
Schweden» (1922) och »Konst och
konsthantverk i Egypten» (1926); S. Strömbom,
»Egyptisk vinter» (1923); L. Curtius, »Antike
Kunst», I (1923); G. Möller, »Die Metallkunst
der alten Ägypter» (1925). P. L-n.
Egyptisk skrift, se Egyptiska
språket och skriften.
Egyptisk stil, se Egyptienne.
Egyptiskt mörker, tätt, ogenomträngligt
mörker, ibland i överförd betydelse om
förståndets mörker. Uttrycket går tillbaka till
berättelsen i 2 Mos. 10 om den stora
tredygns-natten vid israeliternas uttåg ur Egypten.
Egyptisk ögoninflammation, en
ögonsjukdom, som numera vanl. kallas t r a k o m (se
d. o.). Dess äldre namn uppkom därav, att
Bonapartes franska armé i Egypten i hög
grad angreps av denna sjukdom och överförde
smittan till Europa.
Egyptolög, forskare i el. kännare av det
forntida Egyptens historia, språk och kultur.
— Egyptolögisk, som hör till egyptologi.
Egyptologi, den vetenskap, som har till
uppgift att studera fornegypternas nationella
kultur, sådan denna utvecklade sig från sin
uppkomst under yngre stenåldern till sin
slutliga undergång vid kristendomens seger. Den
egyptologiska forskningen omspänner
följaktligen en tidrymd av ung. fem årtusenden.
Studiet av de i Nildalen gjorda eolitiska och
paleolitiska fynden, som ej ha påvisbart
sammanhang med den yngre stenålderskulturen,
tillkommer andra vetenskaper. At klassikerna
överlåter egyptologien studiet av den
väsens-främmande hellenistiska kultur, som alltsedan
Alexander den stores tid började utbreda sig
i Egypten- på den inhemskas bekostnad. Med
den efter kristendomens införande i Egypten
allenarådande bysantinska kulturen i dess
helhet tager e. icke någon befattning; endast det
dåtida nationella språket, koptiskan, tillhör
för komparativa ändamål dess intressesfär.
Den egyptologiska vetenskapen grundlädes
1822 av Jean Frangois Champollion
(se d. o.) genom den av honom utförda
de-chiffreringen av hieroglyfskriften (se E g y
p-tiska språket och skriften, sp. 407).
Under de tio år Champollion hade kvar att
leva lyckades han genom rastlöst arbete
befästa och utbygga den unga vetenskap han
grundlagt. Genom en 1828 företagen
expedition till Egypten sammanbragte han en
mängd värdefullt text- och bildmaterial. 1831
inrättades för honom vid Collège de France
den första egyptologiska lärostolen. Den
redan 1832 avlidne Champollions verksamhet
upptogs efter en tid av tysken Richard
L e p s i u s. Genom sina av intuitivt
skarpsinne och samtidigt strängt vetenskaplig
metod präglade arbeten lade denne grunden till
flera av de egyptologiska forskningsgrenarna.
Av banbrytande betydelse blev hans stora
expedition till Egypten 1842—45, under
vilken en oerhört rik skörd av text- och
bildmaterial inhöstades. En yngre samtida till
Lepsius var den långt mindre metodiske men
djärve och högt begåvade tysken Heinrich
Brugsch, som även inlade stora förtjänster
om e:s utveckling. I Frankrike arbetade de
av Lepsius starkt påverkade E. de R o u g é
och Fr. Chabas, i England C. W. G o o
d-w i n, G. B i r c h och P. Le P a g e Renouf.
Liksom på det klassiska området har
ämnets oerhörda omfattning även inom e.
småningom framtvungit en arbetsfördelning.
Man kan numera särskilja en egyptisk
filologi i ordets inskränktare bemärkelse och
en egyptisk arkeologi. Den förra befattar sig
med fornegypternas framför allt i litteraturen
bevarade andliga kvarlåtenskap, under det
att den senare behandlar de s. k. realia,
alstren av deras konst och konsthantverk.
Mellan bägge forskningsgrenarna måste dock
oavbrutet samarbete äga rum. För att tolka
texterna är det nödvändigt att äga även rent
arkeologisk skolning. Arkeologen å sin sida
behöver nödvändigtvis ett visst mått av rent
filologiska insikter för att kunna lösa sina
särskilda uppgifter.
Inom den moderna e. har sedan närmare
ett halvt sekel den vid Berlinuniversitetet
verksamme Adolf E r m a n (se d. o.)
intagit en ledande ställning. Inom alla grenar
av e. har han gjort betydande, i många fall
epokgörande insatser. På det språkliga
området har han bildat skola. Till den en gång
så lidelsefullt omstridda »Berlinskolan» ha
numera alla egyptologer av någon betydelse
såväl i Tyskland som i utlandet anslutit sig.
Ermans förnämsta insats är den av honom
efter mönstret av »Thesaurus linguae latinae»
1897 planlagda stora egyptiska ordboken.
Under medverkan av ett stort antal tyska och
utländska egyptologer ha de förberedande
arbetena nu fullbordats; 1926 utkom det första,
av A. Erman och H. Grapow utgivna häftet.
Den för ordboken sammanbragta enorma
materialsamlingen, som förvaras i Berlinmuseet,
kommer för all framtid att vara av största
värde för den egyptologiska forskningen.
Såsom helt naturligt är i fråga om en så ung
vetenskap som e., ha filologerna hittills
framför allt måst inrikta sig på rent språkliga
undersökningar och textinterpretationer.
Banbrytande grammatiska undersökningar ha
utförts av A. Erman, K. Sethe och G. Maspero.
Utmärkta texteditioner ha utgivits av bl. a.
tyskarna A. Erman, K. Sethe, H. Schäfer och
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>