Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrengranat, Claes Adam - Ehrenheim, von, ätt - Ehrenheim, Fredrik Wilhelm von - Ehrenheim, Pehr Jacob von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
Ehrenheim—Ehrenheim, P. J. v.
420
Hans hippologiska arbeten, bl. a. »Ridskolan
eller ridläraren» (1836), äro klassiska. Jfr N.
Fischerström ocb F. Martin, »Ridskolan på
Strömsholm» (1918). L. W :son M.*
Ehrenheim, von, adlig ätt. Härstammar
från Peter Paliche (1659—1710), som
var son till en borgmästare i Stettin av polsk
härkomst, gick i svensk tjänst, blev
generalkrigskommissarie i Livland och Kurland 1700
och adlades 1705 med namnet von E. Om hans
sonson F. W. von E., som blev frih. 1805 men
själv slöt sin ättgren, samt dennes kusins
sonson P. J. von E. se nedan.
Ehrenheim, Fredrik Wilhelm von,
frih., stats- och vetenskapsman (1753—1828);
jfr släktöversikten. Ingick i Riksarkivet 1775,
blev andre sekr. i Presidentkontoret 1782, [-kommissionssekreterare-]
{+kommissionssekrete-
rare+} i Dresden 1785,
chargé d’affaires där
1787 samt i
Köpenhamn 1790 och
minister i Köpenhamn
1794. Han blev t. f.
hovkansler och chef
för
utrikesexpeditionen 1797, led. av
Rikets allmänna
ären-ders beredning 1798
och var
kanslipresident 1801—09. För
Sveriges olyckor under denna tid kan E. ej
göras ansvarig. E. blev led. av Vet.-akad. 1802
och friherre 1805 men slöt själv sin ättgren.
Efter revolutionen 1809 satt han en kort tid
i konseljen men drog sig sedan tillbaka,
valdes vid riksdagarna 1817 och 1823 till banko
fullmäktig men spelade då ingen politisk roll.
E. ägnade sig åt forskningar i fysik och
meteorologi samt fick för »Samlingar i allmän
physik» (1822) Sv. akad:s stora medalj. 1819
utgav han anonymt »Tessin och Tessiniana».
E. var både som diplomat och som
vetenskapsman en framstående stilist. K. W-g.*
Ehrenheim, Pehr Jacob von, statsråd,
riksdagspolitiker (18 2 3 4/8—19 1 8 20/3), kusins
sonsou till F. W. v. E. Blev student i
Uppsala 1839, jur. kand. 1846, vice
häradshövding 1850 samt
övertog 1853, efter en för
hans politiska
utveckling betydelsefull
vistelse i England,
förvaltningen av
mödernegodset Grönsö.
Tjänstemannabanan lämnade han efter ett sista
domarförordnande
1854 och övertog då
som disponent
förvaltningen jämväl av
fädernegodset Malingsbo
bruk, som han sålde 1861. 1847—48 deltog
han som medlem av ridderskapet och adeln
i ståndsriksdagarna utom 1853—54 och gjorde
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
sig bemärkt som god moderatliberal talare och
flitig utskottsledamot (bl. a. var han 1862 led.
av konstitutionsutskottet). Han hade av De
Geer 1862 tagits till råds vid det kungliga
representationsförslagets utarbetande och var
1865 en bland dem, som på riddarhuset varmt
förordade förslaget och medverkade till dess
framgång. I ministären De Geer inträdde han
sept. 1866 som konsultativt statsråd. Han
avgick samtidigt med De Geer 3 juni 1870. De
Geer yttrar om sitt förtroliga samarbete med
E., att bland de verkliga statsmän, med vilka
han kommit i beröring, E. kanske var den,
för vilken han känt mest sympati. E.
fortsatte sin politiska verksamhet som led. av
Första kammaren 1867-—1902 (för Uppsala
län). Han var bl. a. led. av försvarsutskottet
1871, av konstitutionsutskottet 1872—87, av
försvarsutskottet 1883 och av statsutskottet
1888—91, vice talman 1879—mars 1891 och
talman mars 1891—95. Under 1870-talet var
E. ledare för den fraktion inom kammaren,
som motsatte sig kompromissen att
sammanbinda frågan om försvarets stärkande med
frågan om grundskatteavskrivningen; han
ansåg indelningsverket böra reformeras men ej
avskaffas och motsatte sig värvad stam. På
andra områden understödde han en moderat
reformpolitik; till Arvid Posse var han en
ihärdig motståndare. När sedermera en ny
delning av partierna i kammaren inträdde (på
tull- och unionsfrågorna), intog E. en moderat
ståndpunkt emot kammarens höger, motsatte
sig tull på livsmedel och tillhörde i
unions-frågan den medlande riktning, som tog
avstånd från majoritetens mer aggressiva
hållning. — E. föreslog 1872 inrättande av ett
statsministerämbete, en reform, som 1876 på
förslag av annan motionär bifölls. Han var
en ivrig anhängare av Luleå—Ofotenbanans
byggande som statsbana. E. var en utmärkt
riksdagstalare, som med ett elegant föredrag
förenade slagfärdighet och kraft, dock alltid
i ytterst hovsamma uttryck. 1872—1906 var
E. fullmäktig i riksbanken (fullmäktiges ordf.
1885—86 och 1890—1906). Vid ministerkrisen
efter Posses avgång 1883 avböjde han
erbjudet uppdrag att bilda ny ministär. — Även
utom riksdagen tog E. verksamt del i
allmänna angelägenheter. Han var 1861 led. av
prästlöneregleringskommittén, 1862—66 och
1872 led. av Uppsala läns landsting, 1865—66
led. av kommittén för utredning av frågan
om grundskatternas reglering, vidare ordf, i
en mängd (9) kommittéer, t. ex. för
Kom-merskoUegii omorganisation (1874), för
utarbetande av författning om barns och yngre
personers användande i fabriker (1875—77),
för utarbetande av ny patentlag (1877—78),
för utarbetande av förslag till ny
fiskeri-stadga (1881—83) och för utarbetande av
Nobelstiftelsens grundstadgar (1899). 1884—87
var han led. av förstärkta Lagberedningen.
Han var 1874—1904 ordf, i Nya
Trollhätte-kanalbolags direktion och 1878—82 i direk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
