Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrenheim, Pehr Jacob von - Ehrenmalm, Lars Johan - Ehrenpreis, Marcus - Ehrenpreus, Carl Didrik - Ehrenreich, Johann Eberhard Ludwig - Ehrenrettung - Ehrenschiöld, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Ehrenmalm—Ehrenschiöld
422
tionen över Nya elementarskolan i Stockholm.
Han var 1878—1901 Lantbruksakad :s
direktör. 1888-—98 var han universitetskansler. I
den 1895 tillsatta unionskommittén var E.
svensk ordf, samt tillhörde den moderata
svenska majoriteten. 1878, 1888, 1893 och
1898 var han lekmannaled. av kyrkomötet och
var då ordf, i kyrkolagsutskottet. Han blev
led. av Vet.-akad. 1887 och av Sv. akad. 1897,
efter Louis De Geer. Vid jubelfesten i Uppsala
1893 blev han jur. hedersdr. — E. var en
mångbetrodd, sällsport dugande man, statsklok,
rättsinnig och anspråkslös. — Han utgav »Några
ord i bankfrågan» (1870), »Minnesteckning
öfver Louis De Geer» (i »Sv. akad:s handl.
ifrån år 1886», d. 12, 1898) och memoararbetet
»Några minnen» (1916). K. W-g. (V. S-g.)
Ehrenmalm, Lars Johan, ämbets- och
riksdagsman (1688—1774); hette före
adlandet Malm. Råkade som auditör i rysk
fångenskap vid Viborgs kapitulation 1710 och
tillhandagick från Petersburg svenska
regeringen med uppgifter om förhållandena i
Ryssland. Han friköpte sig 1712, blev Arvid Horns
privatsekreterare 1714, anställdes 1717 i Åbo
hovrätt, där han blev hovrättsråd 1728, samt
blev lagman i Norrfinne lagsaga 1736. E.
utsågs 1744 till vice landshövding, var 1747—49
landshövding i Åbo och Björneborgs län samt
utvecklade på denna post en mångsidig och
gag-nelig verksamhet. I riksdagsförhandlingarna
deltog han i flera möten och ingav 1740 ett
märkligt memorial om medlen att förbättra
Finlands ekonomiska tillstånd. Ätten utgick
i Sverige 1821 och i Finland på svärdssidan
1826. Litt.: M. G. Schybergson, »L. J. E.» i
Sv. litt.-sällsk :s skr., bd 9. H. E. P.
Ehrenpreis [ö’rønpråls], Marcus, rabbin
(f. 1869 27/6). Föddes i Lemberg, Galizien, blev
fil. dr i Erlangen 1895,
därefter rabbin i
Dja-kovo (Diakovär) och
Osijek (Esseg, i
Sla-vonien), överrabbin
1900 i Bulgarien och
1914 i Stockholm.
Bland E:s skrifter
märkas
»Emanations-lehre der Kabbala
des 13. Jahrhunderts»
(1895), essäer på
hebreiska (bl. a. 1904
om Th. Herzl), ty. och
sp. samt essäsamlingen »Österlandets själ»
(1926), hans första självständiga arbete på sv.
E, har redigerat skriftserien »Nationernas
bibliotek» (1918 ff.; jämte A. Jensen) och
»Judiska litteratursamfundets skriftserie» (sedan
1920), vari ingår den av E. tills, m. R.
Josephson utg. samlingen »Nyhebreisk lyrik».
Ehrenpreus [ pröjs], Carl Didrik, greve,
riksråd (1692—1760). Ingick 1711 i kansliet,
blev 1712 kopist i utrikesexpeditionen och
avsändes s. å. som sådan till Bender, där han
vid kalabaliken visade stort mod. E. följde
Karl XII till Timurtasch och Dimotika och
ledsagade Chr. A. Grotthuss som
kommissionssekreterare till Konstantinopel 1714. Han
kom dec. s. å. till Stralsund och dec. 1715 med
Karl XII till Sverige, blev assessor i Svea
hovrätt 1718 samt
hovrättsråd 1729; han var
en skicklig, rättrådig
domare. Vid
riksdagarna 1731, 1734 och
1738 var E. led. av
sekreta utskottet, slöt
sig till hattarna 1734,
kämpade vältaligt för
deras ekonomiska och
politiska åsikter och
blev vid partisegern
1739 riksråd. Som
sådan var han livligt
verksam, inflytelserik och ansedd. Han blev
frih. 1747, s. å. president i lagkommissionen,
1751 Uppsala universitets kansler och s. å.
greve (ointroducerad). Som kansler verkade
han nitiskt för universitetets bästa. L. S.*
Ehrenreich [-råi^], Johann Eberhard
L u d w i g, tysk-svensk tandläkare, keramiker
(1723—1803). Inkallades 1747 till Sverige som
hovtandläkare åt Fredrik I. E. var Sveriges
för sin tid mest framstående tandläkare,
försökte sig även som jordbruksexperimentator
och gjorde sig mycket förtjänt om svensk
fajanstillverkning genom att anlägga
Marie-bergs porslinsfabrik i Stockholm 1758, som
han ledde till 1766. Han var 1767—89
anställd vid en fajansfabrik i Stralsund.
Ehrenrettung [è’r-J, ty., räddning av någons
heder; skrift, som åsyftar upprättelse av
misskänd el. anklagad person.
Ehrenschiöld, Nils, sjöofficer (1674 n/6—
1728 2/n). Deltog från 1700 som skeppschef
i krigen mot Danmark och Ryssland. 27 juli
1714 blev E., som då var schoutbynacht och
med sju skärgårdsfartyg intagit position n.
om Hangö, angripen av 35 ryska galärer, vilka
dock tvungos att retirera. Ytterligare 80
galärer sändes då att anfalla den lilla svenska
flottiljen, som efter en blodig strid (kallad
»striden vid Rilaks i närheten av Hangö udd»
i ryske generalamiralen Apraksins journal) och
ett hjältemodigt försvar slutligen
övermannades. Av 20,000 ryssar blevo 3,000 dödade
och ett stort antal sårade; av den svenska
styrkan, 941 man, stupade mer än ^3; resten
togs till fånga. Av ryssarnas 115 fartyg hade
nära halva antalet sänkts eller sönderskjutits.
Den svenska styrkans tapperhet hade hejdat
det planlagda anfallet mot svenska kusten
över Åländska öarna. Själv sårad och fången*
blev E. av tsar Peter bemött med stor
välvilja. E. befordrades 1716 till viceamiral,
frigavs 1721 och blev s. å. amiral och direktör
över amiralitetets ekonomiverk i Karlskrona.
E. är ett av svenska flottans mest
minnesvärda namn. Se A. Munthes biogr. över E. i
»Svenska sjöhjältar», III (1900). (ö-g.J.
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>