- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 6. Drumev - Fackeldans /
423-424

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrenstam, Johan Fredrik - Ehrensteen, Edvard - Ehrenstein, Albert - Ehrenstrahl, David Klöcker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

423

Ehrenstani—Ehrenstrahl

424

Ehrenstam, Johan Fredrik, sjöofficer
(1800—49). Blev överste och sekundchef för
flottans konstruktionskår 1847 samt
sjöminister 1848. Han var en skicklig
konstruk-tionsofficer och tog uppmärksammad del i
striden om »stora» och »lilla» flottan (jfr Flotta),
i det att han ville förkovra den seglande
flottan men ansåg skärgårdsflottan som ett
bi-hang till armén. Han utgav bl. a. en
förtjänstfull »Lärobok i det praktiska af
sjöartillerivetenskapen» (1839; 2:a uppl. 1852). — Om E:s
dotter Hedvig E. se N u m e r s. O. E. G. N.*

Ehrensteen [-sten], Edvard, ämbetsman
(1620—86), son till prosten Philippus
Bono-nius, efter vilken han före adlandet (1657) bar
namnet Philipson. E. tog i Uppsala den
filosofiska graden och gjorde 1646—53 en
resa genom Europa som guvernör för ett par
unga herrar Khevenhüller. 1655 kallades han
att som kungl. sekr. ledsaga Karl X Gustav
till Polen, där han deltog i underhandlingarna
med Brandenburg och Holland. Vid danska
krigets utbrott 1657 följde han konungen till
Holstein och Danmark samt tjänstgjorde som
biträde vid fredsunderhandlingarna i Roskilde.
E. uppsatte 1660 Karl Gustavs testamente, i
vars bestämmelse om regeringens
sammansättning han såg ett värn mot högadelns
övermakt. Han blev statssekreterare 1659, steg
till hovråd 1668 och kansliråd 1671 samt
sändes hösten 1672 med fredsmedlingsanbud till
Holland, som då låg i krig med Frankrike
och England. Jämte Klas Tott och Per Sparre
blev E. Sveriges ombud vid fredskongressen i
Köln (1673—74), vilken emellertid upplöstes
utan att ha nått sitt mål. 1675 återvände
E. till hemlandet, där han året förut blivit
utnämnd till hovkansler. Presidentskapet i
Wismarska tribunalet, som tilldelades honom
1680, kom han icke att tillträda. På
riksdagarna tillhörde E. det kungligt sinnade
re-duktionspartiet. 1683 blev han kungligt råd.
— E. författade i tryck utgivna politiska
tillfällighetsskrifter samt »Bevis emot adelns
rättighet öfver skattegods» (tr. 1769). Hans
självbiografi är tryckt i Loenboms
»Anecdo-ter», I (1770—71). — E. var svärfar till Nils
Gyldenstolpe och Arvid Horn. G. W-k.

Ehrenstein [è+ønjtain], Albert, tysk
författare (f. 1884). Wienare av judisk börd, har
E. med nervös bitterhet gett uttryck åt
ensamhetskänsla, hat och förtvivlan över
kriget, tillvarons meningslöshet och grymhet
(»Stirb, ohne zu werden!»). Formen är
expressionistisk. E. är lyriker även i sina
berättande saker. Skr.: »Tubutsch» (1911),
»Be-richt aus einem Tollhaus» (1912; kallad »Der
Selbstmord eines Katers» 1919),
»Zaubermär-chen» (1919; 1916 kallad »Nicht da, nicht
dort»), »Ritter des Todes» (1925),
diktsamlingarna »Die weisse Zeit» (1914), »Der Mensch
schreit» (1916) och »Herbst» (1923) m. m. samt
översättningar av kinesiska dikter och
Lu-kianos. R-n B.

Ehrenstrahl, David Klöcker, tysk-svensk

porträtt- och historiemålare (1628 omkr. 25/4—
98 23/io). Var född i Hamburg, hette då och
skrev sig även senare K 1 ö k e r el.
Klöcker. Som skicklig kalligraf anställdes han
1646 i sv. kansliet och var med i Osnabrück vid
westfaliska fredens avslutande (1648). Efter
fredsslutet fick han i Amsterdam för en
kort tid en lärare i en landsman, den
ham-burgske djurmålaren Juriaen Jacobsz., en
något klumpig efterhärmare av flamländarna
Snijders och P. de Vos. 1651 torde E. ha
överflyttat till Sverige. Visst är, att några
porträtt på Skokloster (bl. a. Karl Gustaf
Wrangels barn, lekande soldater), i vilka en
viss ungdomlig naivitet är rådande, äro
daterade 1651. Från 1652 förskriva sig bl. a. det
kolossala porträttet av Karl Gustaf Wrangel
till häst (ryttaren käckt och mustigt målad,
hästen stel och träaktig), likaledes på
Skokloster, samt ett genreartat porträtt av
Wrangels hovnarr Hasenberger (i
Nationalmuseum), målat under inflytande av Honthorst
och Sandrart, liksom Wrangels ryttarbild
mörkt och tungt i färgen, stötande i brunt.
E. hade lyckan att finna en beskyddarinna i
drottning Maria Eleonora, som tog honom i
sin tjänst och enligt en, dock obestyrkt,
uppgift bekostade den studieresa E. 1654 företog
till Tyskland och Italien. I Venezia sökte E.
i två år tillägna sig den venezianska skolans
härliga kolorit och kom därpå till Rom, där
han vistades fem år och under ledning av
Pietro da Cortona gjorde snabba framsteg.

På kallelse av förmyndarstyrelsen lämnade
E. 1660 Rom och kom, efter att ha besökt
Frankrike och England, där hans konst vann
allmänt bifall, 1661 hem till Sverige. De
kvarlevor av tysk konterfej arkonst, som då
funnos — t. ex. J. Elbfas’ och H.
Mün-nichhofens —, veko som skuggor för E:s
kraftiga, bländande pensel, och ett par
holländska konstnärer, vilka ännu voro kvar —
G. Camphuysen och A. Wuchters —, synas ej
heller ha kunnat bestå i konkurrensen. De
svenska stormännens begär efter prakt hade
gått framåt med jättesteg, och E. var rätte
mannen att tillfredsställa dessa fordringar
genom sin storståtliga och fruktbara
konstnärlighet. Också steg han hastigt i
anseende och samhällsställning. Han blev 1661
konungens »hovkonterfejare» med 600 daler
smt i lön och ingick ett par år därefter ett
rikt gifte med brukspatron Velam Mommas
dotter Maria (d. 1680), genom vilken
förbindelse hans betydande förmögenhet grundlädes.
Änkedrottning Hedvig Eleonora, sin tids
förnämsta mecenat, sysselsatte honom särdeles
flitigt, i synnerhet med porträtt, och rikets
store tävlade om att låta sina anletsdrag
förevigas av hans hand el. att pryda sina nya
palats med plafonder från hans ateljé. Också
är antalet av hans verk otroligt stort. Sin
bana som allegorisk historiemålare började
han med målningarna i Hedvig Eleonoras
sängkammare på Drottningholm (omkr. 1668)

Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 16:07:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdf/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free