Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrenstråhle, David (Nehrman) - Ehrenström, Johan Albert (Albrecht) - Ehrenström, Marianne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Ehrenström, J. A.—Ehrenström, M.
428
den nya svenska rättsvetenskapen, intar E.
främsta rummet. Med outtröttlig flit
behandlade han, i en följd akademiska
dissertationer, viktiga stadganden i 1734 års lag
och beredde sig ett varaktigt minne genom
en rad systematiska
arbeten: »Inledning
til then swenska
iuris-prudentiam civilem»
(1729; ny ändrad
uppl., »Then swenska
jurisprudentia civilis»,
1746), »Inledning til
then swenska
proces-sum civilem» (1’32;
tillökad uppl. 1751),
föreläsningar över
gif-termålsbalken (1747)
och över ärvdabalken
(1752), »Inledning til then swenska
jurispru-dentiam criminalem» (1756) samt »Inledning
til then swenska processum criminalem» (1759).
De lågo länge till grund för studiet av då
gällande svensk rätt och äro ännu av största
vikt för närmare kännedom om de
rättsgrundsatser, vilka kommo till uttryck i 1734
års lag. Bibliogr. i M. Weibulls och E. Tegnérs
»Lunds univ:s historia 1668—1868». V. Sgn.*
Ehrenström, Johan Albert (el. A
1-b r e c h t), ämbetsman, memoarförfattare (1762
—1847). Härstammade från häradshövdingen
Nils Ströman, som adlades 1692; i
Sverige fortlever ätten,
men den finländska
ättgrenen utgick 1863.
E. var född i
Helsingfors, började sin bana
som
fortifikationsoffi-cer i Finland och
trädde tidigt i förbindelse
med de finländska [-självständighetsmän-nen-]
{+självständighetsmän-
nen+} G. M.
Sprengt-porten och J. A.
Jä-gerhorn. Han
medverkade i oppositions-
bladet Välsignade Tryckfriheten med
uppsatser i upplysningsfilosofiens anda. Efter en
kortare tjänstgöring vid Kanslikollegiet i
Stockholm åtföljde E. efter 1786 års riksdag den då
av honom avgudade G. M. Sprengtporten till
Finland och lockades av denne allt längre
på en resa till det inre av Ryssland. Under
färdens lopp öppnades E:s ögon för
Sprengt-portens egoistiska beräkningar och
landsför-rädiska planer, och det kom till en öppen
brytning, varpå E. återvände till Stockholm. Där
inlämnade han till Gustav III en rapport om
självständighetsmännens verksamhet,
anlitades därefter i hemliga diplomatiska uppdrag
och vann slutligen anställning i
utrikeskabi-nettet. Nu en varm anhängare av Gustav,
åtföljde han konungen till kriget i Finland 1789
—90 och till Aachen 1791. Efter
konungens död drog han sig tillbaka men blev på
grund av oförsiktiga brevuttalanden om den
Reuterholmska regimen invecklad i Armfelts
högmålsprocess och dömd till döden 1794. E.
benådades på schavotten men kvarhölls på
fästning till 1796, då han frigavs; 1800
återfick han ära och adelskap samt erhöll 1809
regeringsråds titel. Han förmåddes 1811 av
sina gamla vänner G. M. Armfelt och J. F.
Aminoff att besöka Finland, där han
omedelbart hugnades med en kejserlig pension och
1812 vann medborgarskap. S. å. förordnades
han till ordf, i kommittén för
återuppbyggandet av Helsingfors, som skulle gestaltas till en
värdig huvudstad. I arbetet på denna post
ådagalade E. driftighet och självständighet
samt god smak, icke minst genom det sätt,
varpå han förstod att använda den tyskfödde
arkitekten Engels snille. 1 sina huvuddrag
består deras verk än i dag.
E. stod i vidlyftig korrespondens med bl. a.
sina »gustavianska» vänner Armfelt och
Aminoff, mellan vilka han ofta hade att medla.
Han var led. av senatens ekonomiedepartement
1820—25 men blev aldrig någon politisk
nyskapare på samma sätt som Armfelt E. gjorde
dock sitt inflytande gällande som sina
vänners förtrogne, genom sin kunskapsrikedom
och stilistiska talang samt sin vakna
iakttagelseförmåga och diplomatiska skicklighet.
E:s intressanta, på ålderdomen nedskrivna
memoarer äro utg. av S. J. Boethius
(»Efter-lemnade historiska anteckningar», 2 bd, 1882
—83); T. Hartman, »De tre gustavianerna»
(1899) och »Då Helsingfors blef hufvudstad»
(1912); C. v. Bonsdorff, »Statsmän och
dignitärer» (1921; i Sv. litt.-sällsk :s i Finland skr.,
159); J. R. Danielson-Kalmari, »Stats- och
samhällsliv i Finland under gustavianska
tiden» (sv. övers., 2 bd, 1925). H. E. P.
Ehrenström, Marianne, författarinna (1773
—1867); svägerska till J. A. E. Var dotter
till general J. F. Pollett, växte upp i
Stral-sund, var 1792—1803 hovfröken hos
änkedrottning Sofia Magdalena
och gifte sig
sistnämnda år med
general-fälttygmästaren Nils
Fredrik E., som
samtidigt utnämndes till
kommendant i
Göteborg. 1810 återvände
hon till Stockholm, där
hon 1816 blev änka.
1815—31 höll hon en
flickskola och sysslade
f. ö. med litterär
verksamhet (»Notices sur
la littérature et les beaux-arts en Suède», 1826,
och »Notice biographique sur monsieur de
Leopold», 1830). Spirituell, vacker och talangfull,
var hon som ung föremål för Leopolds varma
beundran; hon är Eglé i hans »Sommar och
vinter» och i »Eglé och Annett». En mängd
brev till och. från fru E. förvaras i Kungl.
bibi., hennes »Anteckningar om samtida» i
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
