Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrenström, Marianne - Ehrensvärd, ätter - Ehrensvärd, Albert Carl August Lars - Ehrensvärd, Augustin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Ehrensvärd—Ehrensvärd, A.
430
Sv. akad:s arkiv. Utdrag ur hennes memoarer
äro tr. i Ahnfelts »Ur svenska hofvets och
aristokratiens lif», I (1880). Led. av Mus.
akad. 1799 och av Målar- och bildhuggarakad.
1800. Litt.: H. Schiick, »Den sista
gustavianska hovdamen» (1919); A. Blanck, »Anna
Maria Lenngren» (1922). R-n B.
Ehrensvärd, svenska ätter.
Regementskvar-termästaren vid Åbo läns inf.-reg:te Peter
S c h ä f f e r från Stralsund hade sonen J
o-han Jacob Schæffer (1666—1731), som
1717 adlades med namnet E. Han ingick vid
artilleriet 1685, blev adjutant 1700, följde
Karl XII och blev fången vid Perevolotjna
1709 men utväxlades s. å. Han deltog som
kapten i slaget vid Hälsingborg 1710 och blev
befälhavare för fältartilleriet i Skåne 1716.
1719 blev han överste och kommendant på
Karlstens fästning. Hans tre söner blevo
friherrar 1764 och en av dem, Augustin E. (se
nedan), greve 1771. (B. H-d.)
Ehrensvärd, Albert Carl August
Lars, greve, ämbetsman, politiker (1821—
1901), sonson till C. A. E. Deltog tidigt i det
politiska livet, bevistade sedan 1847 nästan
alla ståndsriksdagar
och uppträdde vid den
sista (1865—66) med
värme för
representationsreformen. Som
led. av Första
kammaren 1867—74 och 1877
—90 räknades E. till
den mera moderata och
framstegsvänliga delen
av kammaren samt
ansågs på grund av sin
förmedlande hållning
och sina förbindelser
med den s. k. skånska fraktionen — han var
själv skånsk godsägare (Tosterup) — särskilt
lämplig som ordf, i den av Arvid Posse
tillsatta lantförsvarskommittén (1880—82). E.
hade börjat som diplomat och avancerat till
kabinettssekreterare men tog avsked 1859
samt var senare landshövding i Göteborgs och
Bohus län (1864—85). 1885 blev han
Hoch-schilds efterträdare som utrikesminister i
ministären Themptander, men han lyckades icke
lösa den svåra frågan om norrmännens
deltagande i den ministeriella konseljen. Fastän
av gammalt frihandlare, lät E. motvilligt
övertala sig att efter Themptanders avgång
1888 ingå i ministären Bildt, men han
kvarstod dock endast till juni 1889 i denna. Som
landshövding främjade E. verksamt länets
fiske, skogsodling och folkundervisning samt
tog verksam del i Göteborgs kulturella
uppsving på 1860-talet. Led. av Vet.-akad. 1886.
Ehrensvärd, Augustin, greve, krigare
(17 1 0 25/b—72 4/J0); se släktöversikten. Föddes
på Fullerö i Västmanlands län, studerade i
Uppsala, ingick 1726 som volontär vid
artilleriet och blev 1734 löjtnant. 1736—38
företog han en utländsk resa för att studera
ar
tilleri och befästningskonst, blev 1739 »kapten
matematikus och mekanikus» vid
artilleriin-formationsskolan och invaldes s. å. i
Vet.-akad., vars sekr. han var april—juni 1740.
1741—42 deltog E. i ryska kriget och blev
1749 överste och chef för artilleriet. Fr. o. m.
riksdagen 1746—47 var han led. av sekreta
utskottet och dess defensionsdeputation, så
länge hattpartiet satt vid makten, och var
dettas främsta auktoritet i försvarsfrågor.
E. förordnades 1747 att, med nästan
oinskränkt myndighet, »bedriva fästningsverket»
i Finland. Sveaborgs fästning, som påbörjades
1749 efter hans planer, blev det förnämsta
resultatet av hans verksamhet. 1756
ombilda-des på hans initiativ galärflottan till arméns
flotta, ställdes under hans befäl och fick sitt
huvudsäte vid Sveaborg. E:s outtröttliga
verksamhet i Finland avbröts för en tid
genom pommerska kriget (1757—62), i vilket
han utkommenderades som underbefälhavare.
1756 hade han utnämnts till generalmajor, 1759
blev han generallöjtnant och 1761 — sedan
han återställts efter en svår blessyr, som han
fått vid Pasevvalk (1760) — efter
Lantings-hausen högste befälhavare över svenska
armén i Pommern. I denna egenskap kunde han
ej uträtta mycket. Efter ett vinterfälttåg i
Mecklenburg avslöt E. egenmäktigt i april
1762 en vapenvila, vilken snart åtföljdes av
freden i Hamburg. Därefter återgick E. till
sina arbeten i Finland. Men vid riksdagen
1765—66 kom med mössornas seger
reaktionen mot hattarnas försvarsorganisation. E.
uteslöts ur sekreta utskottet, entledigades
från befattningen med fästningsbyggnaderna
i Finland och skildes från befälet över arméns
flotta, som åter ställdes under amiralitetet.
Hans verksamhet i Finland utsattes för
häftiga beskyllningar och blev föremål för åtal;
i den nya fästningskommissiohen för Finland
fick han ej plats. Redan vid nästa riksdag,
1769—70, kom upprättelsen: av de segrande
hattarna återinsattes E. i chefskapet för
fästningsbyggnaderna i Finland och över den
återupprättade arméns flotta. 1764 blev han
general av kavalleriet och frih., 1771 greve och
efter statsvälvningen 1772 fältmarskalk. E.
Augustin Ehrensvärds gravvård på Sveaborgs
fästning. Utförd av J. T. Sergel (beställd 1783, uppsatt
omkr. 1805).
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
