Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrensvärd, Augustin - Ehrensvärd, Carl August (1745—1800)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
Ehrensvärd, C. A.
432
dog på Saaris i Virmo socken, Äbo län. Han
ligger begraven på Sveaborg, där en av
Gustav III beslutad, av Sergel modellerad
gravvård över E. senare uppsatts (se bild sp. 430).
E. utmärktes av starkt utvecklat
ordningssinne, otroligt stor arbetsförmåga samt ett
livligt begär att skapa ocb förbättra.
Sålunda verkade han ivrigt för
strömrensningarna i Finland och gav 1756 uppslag till
inrättande av Arméns pensionskassa. Som
politiker arbetade E. troget på hattpartiets
sida och uppträdde bl. a. vid riksdagen 1755
—56 som en av hovpartiets hätskaste
motståndare. Hans eldiga iver att skydda rikets
fria statsskick svalnade omsider, då anarki
och partihat togo överhand vid riksdagarna.
En erbjuden plats i rådet avvisade han för att
helt kunna ägna sig åt fästningsbyggnaderna
i Finland och galäreskadern. Den framgång,
som hans djärva idéer rönte, förskaffade
honom många avundsmän, och den självrådighet,
varmed han genomdrev dem, många fiender.
Men den framsynthet och kärlek till
fäderneslandet, som präglade hans arbete, ha skänkt
honom eftervärldens odelade beundran. Hans
fästningsbyggnader och snillrika tanke att
komplettera Finlands försvarsväsen med ett
skärgårdsvapen ha i huvudsak vunnit dess
erkännande. E. var även skald och målare samt
skicklig gravör. — Litt.: E:s »Anteckningar
under en resa i Finland 1747» (utg. 1882 av R.
Hausen); J. Rosengren, »A. E.» (1891); S.
Forsman, »Angreppen på A. E:s
försvarsanstalter i Finland» (i Hist. Tidskr. f. Finland
1926); om E. som konstnär jfr uppsatser av
S. P. Lagerberg och G. Bergh i Personhist.
Tidskr. 1921 och 1922. — E:s porträtt återges
på pl. vid sp. 428. L. S.*
Ehrensvärd, Carl August, greve,
generalamiral, författare och tecknare (1745 5/s—
1800 21/5), son till Aug. E. Blev vid åtta års
ålder inskriven som kadett vid artilleriet, 1754
student i Åbo, 1760 fänrik vid Åbo läns
regemente och 1761 löjtnant vid arméns flotta.
1761—62 deltog E. i pommerska kriget, var,
sedan flottan återförts till Finland,
flaggkapten under Henrik af Trolle samt biträdde vid
nybyggnadsarbetet på Sveaborg. På en
långseglats 1765 besökte E. bl. a. åtskilliga franska
hamnar. Då fadern av 1765—66 års ständer
fråntagits chefskapet över
fästningsbyggan-det, lämnade också sonen för en tid sin
befattning vid Sveaborg och företog en ny
utlands-färd. Tillsammans med Trolle vistades han
i Holland och Frankrike, officiellt för att
bedriva militära studier men ägnade samtidigt
mycken tid åt litteratur och konst.
Hemkommen sommaren 1768, tjänstgjorde E. först vid
flottavdelningen i Stockholm, utnämndes 1771
till kapten i flottan och 1772 — till belöning
för att ha biträtt Sprengtporten vid
genomförandet av revolutionen i Finland — till
major i armén, blev 1777 överste och
sekundchef för arméns flottas finska eskader och
chef för sjöartilleribataljonen på Sveaborg.
Vid sidan av sin militära tjänst ständigt
upptagen av starka konstnärliga intressen,
tog E. våren 1780 plötsligt ledigt från sitt
egentliga arbete och begav sig med sin
släkting L. A. Mannerheim (se d. o.) ut på en
resa, som gick över Danmark och Frankrike
till Italien och vars uteslutande syfte var
studiet av konst. Resultatet av detta
studium föreligger i en rad arbeten, av vilka de
mest kända äro de bägge av E. 1786 utgivna
verken »Resa till Italien 1780, 1781, 1782»
och »De fria konsters filosofi» samt
»Under-dånigste promemoria till Gustaf III» (skriven
1783 i samband med konungens italienska
resa men aldrig framlämnad, tr. f. ggn 1809;
alla tre senast utg. med inl. av Gunhild Bergh
i »Resa i Italien och några essayer», 1925).
E. visar sig i dem som en ivrig anhängare
till nyklassicismen, den riktning, som just vid
denna tid gick sitt segertåg över hela Europa
och som han troligen kommit i beröring med
redan under sin Parisvistelse 1766—67 men
som han i varje fall helt slöt sig till först i
Rom under ledning av sin vän målaren Louis
Masreliez. Dennes inflytande på den, åtm. i
början av resan, oerfarne E. måste skattas
mycket högt. Bägge äro lärjungar till
Winc-kelmann, nyklassicismens store teoretiker,
och anamma med entusiasm hans förkunnelse
om den antika konstens absoluta
överlägsenhet och hans förklaring, att denna beror på
klimatiska och därav betingade statliga
förhållanden. För dem bägge är den grekiska
konsten en växt, som har den ideala
jordmånen att tacka för sin fulländning. Men under
det att Masreliez är en bokstavstrogen lärd,
har E. större förmåga att vara, som
Brinck-mann kallat honom, »självtänkare».
Visserligen är det lätt att även i hans skrifter
uppvisa reminiscenser från ett otal samtida och
äldre estetiska författare, men han äger dock
ofta en märklig friskhet och förmåga att
frigöra sig från fördomar och gällande
moderiktningar. Anmärkningsvärd är sålunda bl. a.
hans beundran för den äldre italienska
konsten, som i regel vid denna tid fullkomligt
förbisågs, samt hans fina uppfattning av
arkitektur. Det var denna konstgren E. främst
studerade i Italien, i all synnerhet sedan han
börjat hoppas på att konungen skulle göra
honom till överintendent efter Adelcrantz, och
hans kunskaper däri voro mycket grundliga.
Genom sina, framför allt i »Resa» inflätade,
analyser av italiensk och svensk folkkaraktär
dokumenterar sig E. som en utomordentlig
folkpsykolog, vars omdömen än i dag besitta
samma giltighet, som då de blevo till. Sina
arbetens såväl stil som innehåll definierar E.
f. ö. själv oöverträffligt i orden: »Jag brukar
alltid utkaststil, ty talamodet att vara vmnig
i bevis är intet min lott, jag vidrör utgående
och ingående vinklarne i saken och finerar
ej». Ett avslutat och färdigt helt finner man
ej hos honom; i en egendomligt korthuggen
stil nedkastar han sina tankar utan att alltid
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
