Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrensvärd, Carl August (f. 1858) - Ehrensvärd (Gyllembourg), Carl Fredrik - Ehrensvärd, Gustaf Johan - Ehrensvärd, Johan Jacob Albert - Ehrhardt, Eugène - Ehrhardt, Hermann - Ehrle, Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Ehrensvärd, C. F__Ehrle
438
april i Abo, där ryssar och kvarblivna »röda»
måste giva sig. D. L-t*; H. J-dt.*
Ehrensvärd (sedan Gyllembourg), Carl
Fredrik, frih., konspiratör, skriftställare
(1767—1815), halvbror till G. J. E. Var
artillerilöjtnant, då han inblandades i
sammansvärjningen mot Gustav III, häktades,
erkände och dömdes till döden. Domen
mildrades till landsflykt samt förlust av adelskap och
medborgerliga rättigheter. E. begav sig då
(aug. 1792) till Danmark och antog efter
modern (Gyllenborg) namnet Gyllembourg.
Han äktade 1801 P. A. Heibergs frånskilda
maka Thomasine Buntzen (se Gyllembourg,
T h. C.). De bebodde Ruhedal (vid Ringsted)
men flyttade efter dess brand 1806 till
Köpenhamn, där de i sitt hem samlade
vetenskapligt och litterärt intresserade kretsar. Utom
bl. a. lantbruksskrifter skrev E. anonymt
»Strödda anmärkningar öfver Sveriges
ställning sommaren 1808» (omtr. i »Delagardiska
archivet», d. 20, s. 242 ff.) med uppmaning till
en ny nordisk union under Fredrik VI.
Skriften sändes vintern 1808—09 i hundratals ex.
med luftballonger (»luftballongdokumentet»)
från Kronborg till Skåne, där uppfångade ex.
förstördes. 1814 sände E. till C. M. Falsen
sina tankar om en grundlag för Norge,
varnande för svenska förebilder. Förslaget
upplästes under riksförsamlingen på Eidsvoll
(anonymt tr. i dess förhandlingar 1814, h. 2,
s. 80—97). E. avled i Köpenhamn. Jfr
»Eids-vold 1814» (1914); Troels-Lund, »Bakkebus og
Solbjerg», I (1920). L. S. (B. H-d.)
Ehrensvärd, Gustaf Johan, frih.,
memoarförfattare (1746—83), brorson till
Augustin E. och halvbror till C. F. E.-Gyllembourg.
Blev fänrik vid arméns flotta 1762, var
kammarherre hos dåv. kronprinsen, sedermera
Gustav III, 1767—80 och direktör vid
hovkapellet (chef för Svenska teatern) 1772—76.
Han blev fullmäktig i
generaltullarrendesocie-teten 1777, envoyé i Holland 1780 och i Berlin
1782. E. var tidigt litterärt intresserad. Han
medföljde kronprinsen på dennes utländska
resa 1770—71. E. är framför allt känd som
förf, till värdefulla och utförliga memoarer.
Hans »Dagboksanteckningar, förda vid Gustaf
III:s hof» utgåvos av E. W. Montan. Bd I
(1877; 2:a uppE 1878) innehåller journal för
åren 1776 och 1779 samt »Berättelse om
svenska teaterns uppkomst» 1777, bd II (1878)
journal för år 1780, brev och minnen 1770—79
samt ministerdepescher 1780—83. Hans
journal tecknar åskådligt och tillförlitligt det
dagliga livet vid Gustav III:s hov samt ger goda
personkarakteristiker. Brev från E. till hans
kusin C. A. E. äro tryckta av Gunhild Bergh
i Personhist. Tidskr. 1922, brev till C. J.
Ekeblad av N. Erdmann i »Hemma och borta på
1700-talet» (1925). — E:s bror frih. Carl
A u g u s t E. (1749—1805) var envoyé i Madrid
1784—99 och i Paris 1800—04. (B. H-d.)
Ehrensvärd, Johan Jacob Albert,
greve, diplomat (f. 1867 ®/5), son till Albert
C. A. L. E. Blev fil. kand, i Lund 1887 och
jur. dr 1895 på en avh., »Om verkan af
utländsk straffdom i straffrättsligt hänseende».
Han blev 1903 assessor i Svea hovrätt, 1905
expeditionssekreterare, var febr. 1906—juni
1908 kabinettssekreterare i Utrikesdep. och
blev envoyé i Bryssel och Haag juni 1908 samt
i Washington okt. 1910. E. var
utrikesminister i K. Staaffs andra ministär okt. 1911
—febr. 1914, blev aug. 1915 t. f. envoyé i Bern
och är sedan juni 1918 envoyé i Paris. 1919
var E. delegerad för förhandlingar i Paris om
Nationernas förbund, Ålands- och
Spetsbergs-frågorna, 1920 delegerad för Ålandsfrågan
inför Nationernas förbund. I de ståtliga verken
»Ur fransk diktning» (1921), »Fransk
medeltid och renässans» (2 bd, 1922) och »Från det
17 :de och 18:de århundradets Frankrike»
(1926) har E. tolkat betydande partier av
äldre fransk poesi.
Ehrhardt [erä’r], Eugène, fransk teolog
(f. 1857), sedan 1895 prof, i etik vid den
protestantiskt teologiska fakulteten i Paris. Har
bl. a. utgivit »Le principe de la morale de
Jésus» (1896).
Ehrhardt [è’r-], H e r m a n n, tysk militär,
partigängare (f. 1881). Var sjöofficer, deltog
1904 i hererokriget i Tyska Sydvästafrika,
utmärkte sig under världskriget som
marinkapten och chef för en torpedbåtsflottilj samt
bildade jan. 1919, mestadels av
demobiliserade från flottan, en frikår, »andra
marinbrigaden». Med denna deltog han energiskt
vid ordningens återställande efter
kommu-nistoroligheter flerstädes. Han deltog 1920 i
den s. k. »Kappkuppen» (se Kapp och
Tyskland, historia), i det att han 13 mars från
Döberitz inryckte i Berlin och där gav militärt
stöd åt den nya regeringen. Efter kuppens
misslyckande upplöstes 17 mars E:s
marinbrigad. Själv åtalades han för högförräderi,
efterspanades länge förgäves och ledde en
hemlig antisemitisk monarkistorganisation
(länge med orätt kallad »Consul», vilket var
det namn, varunder E. av medlemmarna
omtalades). E. häktades i nov. 1922, lyckades
juli 1923 rymma från sitt fängelse i Leipzig och
har sedan fortsatt sin monarkistiska
organisa-tionsverksamhet. Sina öden har han skildrat i
»Revolutionstider» (sv. övers. 1925). V. S-g.
Ehrle [è’rla], Franz, tysk katolsk teolog,
historieforskare (f. 1845). Föddes i Isny
(Würt-temberg), inträdde
1861 i jesuitorden och
var 1895—1914
prefekt för Vatikanska
biblioteket, som av
honom nyorganiserats.
Därefter blev han prof,
i Rom och är sedan
1922 kardinal. E. har
inlagt stora
förtjänster om
medeltidsforskningen och bl. a.
utgivit »Archiv für
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
