Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrnrooth, Leo Reinhold - Ehrnrooth, Lovisa Adelaide - Ehrström, Fredrik August - Ehrström, Karl Gustaf - Ehrström, Robert Otto Fredrik - Ehses, Stephan - Ehud - Eibofolke - Eichendorff, Joseph von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Ehrnrooth, L. A____Eichendorff
442
1906—12 som protokollssekreterare och
föredragande i arbetarfrågor i Finlands senat
samt 1912—17 som föreståndare för
kommunala centralbyrån i Finland. E :s mångsidiga
förmåga togs därpå i
anspråk av
näringslivet; 1917—25
innehade han direktörsposter
inom
träförädlingsindustriens centrala
organisationer samt i
Helsingfors aktiebank.
Han har sedan
återvänt till det
kommunala livet som
politie-borgmästare i
Helsingfors (1925) efter att
under två års tid med
skicklighet och representativ förmåga ha
fungerat som ordf, i stadens stadsfullmäktige. I
det allmänna politiska livet har E. deltagit
som representant i ståndslantdagarna 1904—
06 och enkammarlantdagarna 1907—09. Han
var led. av Finlands senat och chef för
handels- och industriexpeditionen april—nov.
1917, biträdande och t. f. utrikesminister mars
—juni 1919 samt minister för handel och
industri mars—aug. 1920. H. E. P.
Ehrnrooth [-röt], Lovisa A d e 1 a i d e,
finländsk skriftställarinna (1826—1905), dotter
till G. A. E. En av de första förkämparna
för kvinnosaken i Finland, förfäktade hon
sina ideal med talang, oförskräckthet och
temperament. Under pseud. A - i - a skrev
hon reseskildringar och tendensnoveller samt
tillhörde kvinnosakstidskriften Nutids
redaktion. H. E. P.
Ehrström, Fredrik August, finländsk
musiker (1801—50). Studerade i Uppsala för
Hæffner och blev 1840 organist och
sånglärare i Helsingfors. Hans sånger »Källan»
och »Svanen», till ord av Runeberg, leva nära
nog som folkvisor i Finland. H. E. P.
Ehrström, Karl Gustaf, finländsk
jurist (1822—86), brorson till F. A. E. Blev jur.
lic. 1854 samt prof, i kriminallagfarenhet och
rättshistoria vid Helsingfors univ. 1860. Han
kallades 1877 till led. av senatens
justitiedepartement, var 1880—82 led. av kommittén
för finska ärenden i Petersburg och
utnämndes 1886 till prokurator i senaten. E. hade
huvudförtjänsten om 1875 års kommittéförslag
till ny strafflag för Finland. (H. E. P.)
Ehrström, Robert Otto Fredrik,
finländsk läkare (f. 1874), son till K. G. E.
Blev med. och kir. dr 1900 på avh. »Bidrag
till kännedomen om albumosurin» och ägnade
sig först åt medicinsk kemi som docent (1902)
och t. f. prof, vid Helsingfors univ. Han
övergick sedan till inre med. forskningar och blev
1910 docent och 1920 e. o. prof, i inre medicin.
Han har bl. a. utgivit en större kritisk analys,
»Adam-Stokes’ sjukdom» (1909), och
»Polyar-tritis rheumatica» (Nord. Bibi, för Terapi, bd
4:2,1924). H. E. P.
Ord, som saknas under E, torde sökas under A.
Ehses [é’-], Stephan, tysk katolsk teolog,
historiker (1855—1926). Var 1895—1914 och
från 1921 föreståndare för Görressällskapets
hist. institut i Rom och blev 1904 påvlig
pro-tonotar. Bland E:s skrifter må nämnas
»Nun-tiaturberichte aus Deutschland 1585—90» (2
bd, 1895—1905) och »Von Konstanz und Basel
nach Trient» (1911). E. har utgivit bl. a.
»Rö-mische Dokumente zur Geschichte der
Ehe-scheidung Heinrichs VIII.» (1893) och »Zur
Ehescheidung Heinrichs VIII, von England»
(1909) samt delar av »Acta consilii
Triden-tini» (1903—24). E. var 1895—1905
medredak-tör av Römische Quartalschrift. L. W-r.
Ehud, en av de s. k. domarna (se Domare);
befriade israeliterna från moabiternas ok (se
därom Dom. 3: 12—30).
Eibofolke, stundom brukad beteckning för
den svensktalande befolkningen i Estland.
Namnet nyttjades först av C. Russwurm i
hans arbete »Eibofolke oder die Schweden
an den Küsten Ehstlands und auf Runö»
(1855) och återger (med delvis tysk skrivning)
ett Estlandssvenskt dialektord (ajbofålke,
äj-bofålke), motsv. högsv. »öbofolket».
Estlands-svenskarna själva avse med detta ord blott
de omkr. 350 inv. på Rågöarna (ajana,
»öarna»). G. D-ll.
Eichendorff [äi^andårf ], Joseph, frih.
von E., tysk skald (1788—1857). Studerade
i Halle och Heidelberg, deltog 1813 och 1815
i kriget mot Napoleon, inträdde 1816 i civil
preussisk statstjänst
och steg till
föredragande råd i
kultusmi-nisteriet. E :s roman
»Ahnung und
Gegen-wart» (1815) är en
bildningsroman i
romantisk Wilhelm-Meisterstil, »Das
Marmorbild» (1819), »Aus
dem Leben eines
Taugenichts» (1826;
»Ur en dagdrifvares
lefnad», 1899), »Dich-
ter und ihre Gesellen» (1834) och »Das Schloss
Dürande» (1837) äro ypperliga,
stämningsfulla romantiska berättelser, rika på lyrik.
Högst sta kanske E:s dikter (»Gedichte»,
1837), vilka närmast sluta sig till Goethe
och folkvisorna; drömmande, soliga,
blommande, fyllda av natur och känsla, tillhöra
de den tyska litteraturens mest populära.
Som äldre skrev E. tendentiöst katolska epos
(»Robert und Guiscard», 1855, m. m.) och
litteraturhistorier (»Geschichte der poetischen
Literatur Deutschlands», 1857, m. fl.) samt
översatte andliga skådespel av Calderon. E:s
arbeten för scenen gjorde ej lycka; bearbetat,
har E:s lustspel »Die Freier» haft framgång
1924. Kritisk samlingsuppl. av W. Kosch och
A. Sauer (1908 ff.). Monogr. av J. Nadler
(1908), H. Brandenburg (1922) och K.
Jakub-czyk (1923). R-n B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
