Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einsiedeln - Einstein, Albert - Einsteineffekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Einstein—Einsteineffekt
454
Einstein [äVnJtaln], Albert, tysk fysiker
(f. 1879 14/3). E. föddes i Ulm av judiska
föräldrar, tillbragte sin skoltid i München,
studerade matematik och fysik vid tekniska
högskolan i Zürich 1896—1900 och var ingenjör
vid schweiziska patentverket 1902—09, en tid,
som betecknas av en
ytterst intensiv
vetenskaplig produktivitet.
1909—11 var han e.o.
prof, och 1912—14
(efter att en kortare tid
1912 ha varit prof, i
Prag) ord. prof, vid
univ. i Zürich. Han
kallades 1914 av
preuss. vet.-akad. till
Berlin och fick där
tillfälle att fritt ägna
sig åt sitt
forsknings
arbete. E. är även föreståndare för det till
Kaiser-Wilhelm-Gesellschaft hörande
fysikaliska institutet.
E. är en av alla tiders största fysiker. Han
har på flera områden verkat som banbrytare
för kännedomen om fysikens grundläggande
principer. Hans tidigaste arbeten gällde läran
om materiens molekylarstruktur och den
därmed sammanhängande statistiska mekaniken.
Viktigast äro hans undersökningar om Browns
molekylär rörelse (se d. o.) och därmed
besläktade fenomen. Medan de forskare, som
före E. sysslade med molekylarteorien, riktade
sin uppmärksamhet huvudsakl. på
förklaringen av sådana fenomen, som stå i
överensstämmelse med värmelärans s. k. andra huvudsats,
var det just avvikelserna från denna lag, som
E. underkastade teoretisk behandling.
Därigenom blev han en av de mest betydande
föregångsmännen för de experimentella
arbeten, som lämnat säkra bevis för molekylernas
verkliga existens. I samma bd av Annalen
der Physik (bd 17, 1905), där E:s första arbete
om Brownska rörelsen är publicerat, har han
offentliggjort två andra avh., som, var och en
på sitt område, haft fundamental betydelse
för fysikens utveckling. I den ena anknyter
E. till Plancks arbeten om värmestrålningen
o a fördjupar väsentligt dennes s. k.
kvanthypotes (se Kvantumteorien). Genom
detta arbete samt den 1906 publicerade
teorien för de fasta kropparnas spec. värme
och undersökningen om värmestrålningslagen
(1916) måste E. sägas vara den, som näst
Bohr uträttat mest för den moderna
atomteoriens principer. I den andra avh.
utvecklar E. grunddragen av den s. k. speciella
rela-tivitetsteorien. Därmed kom han in på sitt
egentliga livsverk, som sedan tagit det mesta
av hans tid i anspråk. Arbetet på detta
område kulminerade i den s. k. allmänna
relativi-tetsteorien (se Relativitetsteorien),
en ståtlig lärobyggnad, som förenar lagarna
för elektromagnetism och gravitation med en
ändrad uppfattning av rums- och
tidsbegreppen. I detta ämne har han även författat
en populär skrift, »Die spezielle und die
all-gemeine Relativitätstheorie» (1916). Är 1922
fick E. 1921 års Nobelpris i fysik. Oberoende
av det värde, som efter eventuell bekräftelse
kunde böra tillerkännas E:s relativitets- och
gravitationsteorier, hade sv. Vet.-akad.
be-slutit tillerkänna honom detta pris för hans
arbeten inom den teoretiska fysiken, särskilt
hans upptäckt av lagen för den fotoelektriska
effekten. Under de senaste åren har E. framför
allt sysslat med frågor på
molekylarstatisti-kens område. Dessa hans undersökningar
befinna sig ännu på ett sådant stadium, att ett
bestämt omdöme om deras betydelse knappast
ännu kan fällas. Dock förefaller det, som om
E:s egendomliga aningsförmåga här åter fört
till ett framsteg av stor principiell betydelse.
Om E :s insatser på molekylarteoriens och
kvantumteoriens områden se t. ex. C. W.
Oseen, »Atomistiska föreställningar i nutidens
fysik» (1919) och »Den fotoelektriska
effekten» (i Kosmos 1921), samt O. Klein, »Den
Bohrska atomteorien» (ibid.). O. K-n.
Einsteineffekt [äTnftäin-], en av Einstein
förutsagd och av Einstein och de Haas 1915
funnen effekt, som består däri, att ett svagt
vridningsmoment uppkommer i en järnstav,
när den magnetiseras i en strömgenomfluten
solenoid. E. beror på att elektronerna ha en
viss massa och de ampèreska molekylarström-
Maria-Einsiedeln (se sp. 452).
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
