Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einsteineffekt - Einthoven, Willem - Eir - Eira (tidskrift) - Eira (sjukhus) - Eirene - Eiríksjökull - Eiríksmál - Eiríksson, Magnús
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
Einthoven—Eiriksson
456
marna (se Elektromagnetism) därför
verka som små gyroskop. Omvändningen av
e. konstaterades 1915 av S. J. Barnett, som
fann, att en järnstav kunde magnetiseras
enbart genom mekanisk vridning. J. T.
Einthoven [åTnthåføn], Willem, holländsk
fysiolog (f. 1860 21/s). Är född på Java,
studerade medicin i Utrecht, där han blev
Snel-lens assistent, och blev redan 1886, omedelbart
efter avlagd
läkarexamen, prof, i fysiologi i
Leiden, vilken
ställning han ännu
innehar. E:s tidigaste
vetenskapliga arbeten
behandla stereoskopi
genom färgdifferens,
tryckförhållandena i
brösthålan och
bron-kialmusklerna. Senare
studerade han
hjärttonerna och hjärtats
elektriska strömmar.
Av epokgörande betydelse blev arbetet »Die
galvanometrische Registrierung des
menschli-chen Elektrokardiogramms etc.» (1903), där E.
först angav principerna för den av honom
införda stränggalvanometern (se G al v an o
meter). Med detta hjälpmedel, som E. oavlåtligt
förbättrat, är det möjligt att med lätthet
registrera de elektriska strömmar, som
uppkomma vid ett organs verksamhet. Själv har E.
undersökt icke blott hjärtats »aktionsström»,
elektrokardiogrammet (se
Elektrokardio-gram), utan också näthinneströmmen,
aktions-strömmen i nerver, hudmotståndet o. dyl. I
fråga om elektrokardiogrammet har E. lämnat
den numera allmänt antagna tolkningen av de
olika faserna, liksom han också först påvisat
vissa förändringar i elektrokardiogrammet
under sjukliga tillstånd. E. fick 1924 års
Nobelpris i medicin. Led. av sv. Vet.-akad. (1924).
E. har utgivit talrika arbeten, de flesta
samlade i fysiologiska laboratoriets i Leiden
»On-derzoekingen», 2. reeks. Ljd.
Eir, asagudinna, enl. Snorres Edda den
bästa läkare.
Eira [äjra] (av fnord. Eir, se d. o.),
läkar-tidskr., utg. 1877—87 i Göteborg, 1888—1903
i Stockholm, med 2 h. i månaden, 1881—98
redig, av dr E. W. Wretlind. (A. W-dt.)
Eira [äjra], Stockholms stads och läns
sjukhus (före 1906 Stockholms stads och läns
kurhus). Urspr. kronobränneriegendom, uppläts
genom K. m:ts beslut 1815 till
kurhusinrättning och övertogs för ändamålet fr. o. m. 1
april 1816. Byggnaderna undergingo vid
tillträdet grundliga omändringar, och sedermera
har sjukhuset i början av 1840-talet, 1890 och
1912—13 ytterligare moderniserats och
utvidgats. Urspr. synas Stockholms stad och län
ha varit likaberättigade med avseende på
sängplatser, men efter hand ökades antalet
av stadens patienter; f. n. (1926) disponerar
staden 100 och länet 67 platser. På sjuk-
Eirene. Kopia efter
Kefisodotos’ staty.
huset ha alltid huvudsaki. vårdats veneriskt
sjuka, men särskilt på länets avd. ha dock
även mottagits personer, lidande av
hudsjukdom, tidtals även bensårssjuka. Enl. nu
gällande instruktion (av 12 okt. 1906 med
ändringar 19 nov. 1920) skola på sjukhuset
behandlas personer från Stockholms stad eller län,
lidande av könssjukdomar, samt, i den mån
utrymmet medger, jämväl med hudsjukdomar
eller med andra sjukdomar, som med fördel
kunna på sjukhuset behandlas, behäftade
personer från staden och länet. Veneriskt sjuka
mottagas kostnadsfritt. — Anstalten ligger
på Kungsholmen (Hantverkaregatan n:r 13);
tomtarealen uppgår till omkr. 12,000 kvm.
På tomten finnas efter tillbyggnaden 1912—13
2 större sjukhusbyggnader (1 för kvinnliga
och 1 för manliga patienter),
ekonomibyggnad m. m. Sjukhuset förvaltas av en särskild
direktion med överståthållaren som ordf.
Läkarvården bestrides av 1 överläkare och 1
underläkare. 1925 var antalet patienter från
staden 475 och från länet 388. R. W. (A. W-dt.)
Eirène (grek.
Ei-re’ne, lat. Iréne),
fredens gudinna. Mest
bekant är
Kefisodotos’ staty, som
framställer gudinnan i
fotsid dräkt med
spira i handen och
hållande den lille
Plutos (rikedomens
gud) på armen. Även
omtalas E. som en
av de tre horerna,
Zeus’ och Themis’
döttrar. A. M. A.*
Eiriksjökull [-[ä’i-riksjöködl],-] {+[ä’i-
riksjöködl],+} ett 1,798
m högt fjäll på
Island v. om
Langjö-kull. Dess
kupolfor-made topp bär ett
100 kvkm stort
firn-fält.
Eiriksmål [-[ä’jriks-mäl],kväde,som nor-] {+[ä’jriks-
mäl],kväde,som nor-+}
ska drottningen Gunnhild lät dikta till ära för
sin fallne gemål, Erik Blodyx (d. omkr. 950)
Endast början finnes numera i behåll. Den är
utg. bl. a. av Th. Wisén i »Carmina norræna»
(1886) och övers, till sv. av A. Åkerblom i
»Nordiska fornkväden» (1899) och av E.
No-reen i Nord. Tidskr. (1922). (B-e.)*
Eiriksson [ä’jrlksån], M a g n ü s, isländsk
teolog (1806—81). Blev 1837 teol. kand, i
Köpenhamn, där han sedan verkade som
privatlärare och skriftställare. Med barnslig
frimodighet och innerlighet i det personliga
from-hetslivet förenade E. en sanningslidelse, som
förde honom in i allsköns religiösa grubblerier.
Harmen över de andliga och världsliga
myndigheternas uppträdande mot baptisterna, som man
ville tvinga att låta döpa sina barn, fram-
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
