Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eisenstein, Ferdinand Gotthold Max - Eisleben - Eisler, Rudolf - Eisner, Kurt - Eiss - Eisteddfod - Eitelberger von Edelberg, Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
Eisleben—Eitelberger von Edelberg
460
Gotthold Max, tysk matematiker (1823
—52). Hade i sin vetenskapliga produktion
beröringspunkter med C. F. Gauss’ arbeten
och lyckades utvidga dennes på talteorieu
tillämpade lära om former. Han studerade
vissa genom dubbelprodukter definierade
funktioner, som sedermera återfinnas i Weierstrass’
teori för de elliptiska funktionerna. Biogr. i
Zeitschrift für Mathematik 1895. T. B.
Eisleben [ai’s-], stad i preuss. prov.
Sach-sen, 30 km v. om Halle; 23.587 inv. (1925).
I E. föddes Luther, där höll han i
Andreas-kirche sina sista predikningar, och där dog
han. Födelsehuset är nu Luthermuseum; på
torget är ett Luthermonument av brons rest
(av Siemering 1883). Koppar-, silver- och
kalibergverk (6,198 arb. 1922). — E. var
huvudstad i grevsk. Mansfeld.
Eisler [aTslor], Rudolf, tysk-österrikisk
filosof (f. 1873), i sin filosofi påverkad av
Kant och 1800-talets idealistiska tänkare samt
framför allt av Wundt. Utgivare av
Philoso-phisch-soziologische Bücherei. E. har utgivit
avh. i logik, psykologi, sociologi och
filosofiens historia samt torde vara mest bekant
genom sina filosofiska lexika, »Wörterbuch
der philosophischen Begriffe» (1900; 4:e uppl.
1926) och »Handwörterbuch der Philosophie»
(1913; 2:a uppl. 1923). Dessa vittna om stor
lärdom och innehålla rikhaltiga utdrag ur
litteraturen. E. har emellertid avstått från att
på något sätt begripa det inre logiska
sambandet mellan de olika definitionerna av ett
och samma begrepp hos olika filosofer.
Framställningen får därför ofta en rapsodisk
prägel. C. H-m.
Eisner [äi’snar], Kurt, tysk revolutionär
politiker, författare (1867—1919). Var son
till en från östgalizien till Berlin
inflyttad judisk skräddare. Blev 1892
tidningsman och utgav s. å. en
från
socialdemokratisk åskådning
utgående stridsskrift mot
Fr. Nietzsche,
»Psy-chopathia sexualis.
Friedrich Nietzsche
und die Apostel der
Zu-kunft». Han var 1898
—1905 medarbetare i
Vorwärts men
avskedades jämte fem
kolleger (»die edelen sechs»)
1905, enär deras
revi
sionistiska åsikter misshagade de strängare
marxisterna inom partiet. E. var därefter
1907—10 redaktör för Fränkische Tagespost i
Nürnberg och upprättade 1910 en
korrespondensbyrå i München. Bland hans många
skrifter kunna nämnas »Wilhelm Liebknecht»
(1900) och det historiska arbetet »Das Ende
des Reichs. Deutschland und Preussen im
Zeit-alter der grossen Revolution» (1907). E. slöt
sig under världskriget till de oavhängiga
socialisterna. Han åtalades jan. 1918 i München
för att ha sökt uppvigla ammunitionsarbetare
till strejk och satt häktad till okt., då han
frigavs. Han fick 7 nov. s. å. vid bayerska
revolutionens utbrott ledningen och utsågs 8
nov. till ministerpresident i en republikansk
bayersk koalitionsministär. E. förde en
fantastisk separat utrikespolitik, baserad på hans
tro på möjligheten att vinna särskilt
Clemen-ceau för en billig fred, om Tyskland avlade
en officiell syndabekännelse om sin skuld i
kriget. I detta syfte lät han nov. 1918 i
stympat och därigenom missledande skick
publicera en del aktstycken ur bayerska
utrikesministeriets arkiv och avbröt (6 nov.)
demonstrativt Bayerns diplomatiska
förbindelser med tyska utrikesministeriet. E:s
impulsiva och självtillräckliga politik uppkallade
mot honom i Bayern en växande opposition.
Vid valen till bayerska landsförsamlingen i
jan. 1919 fick denna borgerlig majoritet. På
väg till församlingens öppnande nedsköts E.
21 febr. 1919 av en ung reaktionär
aristokrat, greve Arco-Valley. — E. hade genom
monarkiens snabba störtande i Bayern
indirekt stor andel i revolutionens seger över
hela riket. Hans »Gesammelte Schriften»
ut-gåvos i 2 bd 1919; jfr om dem F. Böök, »K. E.
som författare» (i »Essayer och kritiker 1919
—1920», 1921). V. S-g.
Eiss (fr. mi dièse, eng. e Sharp), den med
en halv ton höjda tonen e; förväxlas
enharmo-niskt med f.
Eiste’ddfod (plur. eisteddfodau), walesiskt
namn på en periodiskt återkommande
sammankomst för tävlan i poesi, musik, sång
m. m. Denna institution betraktas i Wales
som en kvarleva av forntida druidism och
uppges ha framgått ur äldre tiders
tingsför-samling (gorsedd). Från medeltiden omtalas
många sådana sammankomster, där barder
tävlade i sång, harpspel o. s. v. Den sista
enl. kungligt förordnande hållna e.
anordnades 1567. När mot 1700-talets slut en stark
nationell rörelse uppstod i Wales,
återupplivades e. på initiativ av ett enskilt sällskap
1789 och 1790, och fr. o. m. 1819 har e.
hållits, med få undantag, årl., varjämte lokala
mindre fester av samma art ofta förekommit.
E. pågår vanl. 3—4 dagar och utlyses på den
utsedda mötesplatsen år och dag förut.
Tävlingarna omfatta poesi, kör- och solosång,
sång till harpa m. m.; personer, som vid
prövning befunnits därtill kompetenta,
promoveras till barder, pris i mängd utdelas, bl. a. en
rikt skulpterad ekstol åt den bäste av de
tävlande barderna. — Jfr Bard.
Eitelberger von Edelberg [aTtelbärgor fån
è’dølbärk], Rudolf, österrikisk
konstforskare (1817—85); blev 1847 docent och 1863 ord.
prof, i Wien. E. grundade 1864 österrikiska
museet för konst och industri samt var dess
chef till sin död. E:s »Gesammelte
kunst-historische Schriften» utkommo 1879—84. I
förening med fackmän utgav han
»Quellen-schriften für Kunstgeschichte und Kunsttech-
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
