Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Ek
464
Blad och ollon av vinterek.
länge i vatten, antar den en nästan svart
färg; ekvirke i gamla skeppsvrak och
sub-fossila ekstammar i torvmossarna är ivrigt
eftersökt av möbelsnickare. Barken har
mycket använts som garvmedel. Ollonen, som
bl. a. innehålla stärkelse (34 %), garvsyra,
fet olja och socker, utgöra ett utmärkt
svinfoder. De ha förr brukats som läkemedel
samt rostas ännu och kokas med vatten till
»ollonkaffe» (beskt; förr ansett som
välgörande för »skrofulösa» barn).
I v. medelhavsländerna, särskilt i
kusttrakternas snårvegetation (»macchia»; se d. o.),
spela ekarter med ständigt gröna blad en
framträdande roll, främst steneken (Q.
ilex) och korkeken (Q. suber). Bägge ha
små läderartade, på översidan glänsande,
mörkgröna, på undersidan gråludna blad med
hel-bräddade el. tandade kanter. I macchian mera
buskartade, uppväxa de eljest till stora träd.
Ekar äro ofta försedda med gallbildningar.
Klotrunda, rikt garvsyrehaltiga sådana,
förorsakade av gallsteklar, kallas
galläpplen (se d. o.), av vilka de bästa, »äkta» el.
»turkiska» galläpplen, erhållas från Q. infec-
toria (Mindre Asien och s. v. Europa).
Fruktskålarna av Q. vallonea (Grekland och Mindre
Asien), »valloner», utgöra som garvmedel en
viktig handelsartikel. Barken av k v e r c
i-troneken, Q. tinctoria (Nordamerika),
innehåller ett mycket använt gult färgämne,
kvercitrin. Kork erhålles från
korkeken. Även flera utländska ekar lämna ett
värdefullt virke, särskilt de nordamerikanska
»vvhite oaks» (Q. virens m. fl.), ävensom bark
till garvning. Som prydnadsträd el. -buskar
odlas flera former av svenska ekar samt
många utländska, t. ex. Q. cerris, »turkisk
ek» från Sydeuropa, r ö d e k (Q. rubra) och
v i t e k (Q. alba) från Nordamerika. G. M-e.
Hos nästan alla primitiva folk betraktas e.
som ett heligt träd. Dess långa livslängd och
fasta trämateria] tillskriver man en särskild
livskraft, som man genom allehanda riter
söker tillgodogöra sig. På senare stadier är det
icke e. som sådan, som är föremål för kult,
utan den gudomskraft, som man tänker sig
uppenbaras genom den. I synnerhet hos alla
indogermanska folk var e. ett heligt träd.
Hos dem sattes e. i förbindelse med åsk- och
blixtguden, vilket måhända haft sin grund
däri, att blixten med förkärlek slår ned i
ekar. Hos slaverna och litauerna kallades
åskguden helt enkelt för »ekguden» (slav.
Perun, litauiska Perkunas). De gamla
germanerna offrade med förkärlek i eklundar; i
germanska språk flyta begreppen »lund» och
»tempel» ofta över i varandra. Även kelterna
offrade helst i eklundar; vid offret hade den
keltiske druiden en eklövskrans i håret. I det
forntida Grekland var eken i Dodona mest
bekant; av suset i dess grenar hämtade
prästerna orakelsvar. E. B-m.
Inom svenskt skogsbruk har eken en viss
betydelse, även om den härutinnan ej kan
mäta sig med barrträden och björken. Till
följd av den misshushållning, som tidigare
ägt rum och alltjämt fortgår med Sveriges
ekskogstillgångar, förekommer eken numera
endast undantagsvis som beståndsbildande.
Däremot uppträder den inom hela sitt
utbredningsområde i Sverige allmänt såsom
insprängd eller gruppbildande i hagmarker och
ängsbackar. På grund av sitt virkes höga
värde (framför allt till diverse tekniska
ändamål men även som bränsle) förtjänar eken
skyddas och vårdas. Därvid bör främst
iakttagas, att den naturliga återväxt av ek, som
plägar uppträda på tjänliga marker,
skyddas för kreatursbetning. Betesdjuren
tillbaka-hålla plantuppslaget och deformera de
uppväxande buskarna, så att stamformen
försämras och trädens framtida användning för
kva-litetsändamål omöjliggöres. Ekens mångsidiga
användning gör, att den även förtjänar
uppdragas genom skogskultur. Detta bör dock
endast ske på god, djup och myllhaltig jord
samt verkställes lämpligen genom sådd,
varvid noga bör tillses, att ollonen erhållas från
vackra moderträd av svensk eller möjligen
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
Blad och ollon av sommarek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
