Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekvatorialströmmarna - Ekvatorshöjd - Ekvecklare - Ekvidistans - Ekvilibrist - Ekvinoktium - Ekvipollens - Ekvipotentialyta - Ekvivalent - Ekvivalentnormal, Ekvivalentvikt - Ekzonen - El - Elaeagnaceae - Eleaeagnus - Elaeis - Elagabalus - El-ahsa - Elaidinreaktion - Elam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Ekvatorialströmmarna—Elam
516
Ekvatoriälströmmarna, se Atlantiska
oceanen, sp. 415.
Ekvatorshöjd, himmelsekvatorns höjd över
horisonten på en viss ort, d. v. s. vinkeln
mellan ekvatorn och ortens horisont el.,
vilket är detsamma, vinkeln mellan jordaxeln
och ortens zenital- el. lodlinje. Denna
vinkel är komplement till polhöjden. Stockholms
polhöjd är 59° 20’ 33"; e. är där således
30° 39’ 27". A.L-n.*
Ek veck lare, To’rtrix viridäna, en till avd.
veck lare (se d. o.) hörande fjäril, med
gröna framvingar med vitgul framkant och
grå bak vingar; vingbredd 20—25 mm. Larven
är smutsigt gulgrön
med små svarta,
hårbevuxna vårtfläckar,
svart huvud och
bröst-fötter. Äggen, som
läggas på knopparna
av särskilt äldre ekar,
övervintra och kläckas,
samtidigt med att
bladen spricka ut.
Larverna rulla ihop ekens
blad till
karakteristiska rör, vari de hålla
till, och bladen
förtäras, så att blott de
grövsta nerverna
lämnas kvar. I regel är
angreppet svårast i
toppen, som kan vara
alldeles kaläten. E.
uppträder periodiskt med masshärjningar i s.
och mellersta Sverige. Dylika på försommaren
av e. kalätna träd utveckla dock på
efter-sommaren, tack vare sina reservknoppar, en
ny lövskrud. Endast om dylik kalätning
upprepas flera år å rad, innebär den någon större
fara för trädet. I. T-dh.
Ekvidista’ns, det lodräta avståndet mellan
två höjdkurvor. Se vidare K u r v a.
Ekvilibri’st (fr. équilibriste), konstmakare,
som kan bibehålla jämvikten, akrobat.
Ekvino’ktium, dagjämning (se d. o.). —
Ekvinoktiällinje, linje, som
sammanbinder dagjämningspunkterna (e k v i n
ok-t i a 1 p u n k t e r n a), d. v. s.
skärningspunkterna mellan ekliptikan och himmelsekvatorn.
Ekvipolle’ns, likvärdighet, liktydighet,
förhållandet mellan två omdömen, som ha
samma innehåll men olika form, t. ex. »Gud är
allvetande» och »Intet är fördolt för Gud».
— Adj.: Ekvipoll e’n t.
Ekvipotentiälyta, se Elektriska fält.
Ekvivale’nt (av lat. aeque, lika mycket, och
valöre, gälla), likvärd(ig). — Ekvivalenta
el. lik värda kallas de mängder av olika
atomer el. atomgrupper, som motsvara
varandra, d. v. s. som kunna binda varandra
till el. ersätta varandra i en kemisk
förening. Atomer el. atomgrupper med samma
valens (se V a 1 e n s 1 ä r a) äro därför e. Så
är t. ex. 1 atom väte e. med 1 atom klor,
1/2 atom syre, 1/3 atom kväve, atom kol
etc. 1 molekyl natriumhydroxid är e. med
1 molekyl klorväte el. med Ü2 molekyl
svavelsyra. — Ekvivalentvikten för en
atom är atomvikten, dividerad med valensen;
ekvivalentvikten för en bas, en syra el. ett
salt är molekylvikten, dividerad med det tal,
som anger den högsta värdigheten av endera
ionen. — Gramekvivalent är
ekvivalentvikten, uttryckt i gram. — E k v i v
a-lentnormal är normaliteten, räknad per
ekvivalent. 1 ekvivalentnormal lösning
innehåller t. ex. 36,5 g klorväte el. 49,05 g
svavelsyra per 1. Enl. Faradays lag utfäller samma
elektricitetsmängd e. mängder av olika ioner.
Den elektricitetsmängd, som erfordras för att
utfälla en gramekvivalent, är således lika för
olika ämnen. Den utgöres av 96,540 coulomb.
Denna enhetsladdning brukar kallas en
faraday (F). — I kemiens historia har
ekvivalentbegreppet spelat en stor roll. Se
vidare Kemi. I. B.
Ekvivalentnormal, Ekvivalentvikt, se E
k-v i v a 1 e n t.
Ekzonen, se Sverige, växtvärld.
El, hebr., Gud; ingår i flera bibliska namn,
t. ex. EZeasar, EZisabet, ImmanueZ, NatanaéZ.
Elaeagnäceae, växtfam. inom serien
Myrti-florae bland dikotyledonerna, med 3 släkten
och omkr. 20 arter, träd el. buskar, mest på
sandiga stränder i varma och tempererade
länder på n. halvklotet. De igenkännas lätt
därpå, att kvistar och blad äro beklädda med
tilltryckta, sköldformiga stjärnhår och till
följd därav silverglänsande el. rostbruna.
Blommorna äro små, med enkelt, 2- el. 4-taligt
hylle och 4 el. 8 ståndare. Frukten är en nöt,
som omslutes av den köttiga blombottnen och
därför ser ut som en stenfrukt. Se E 1 a e a
g-n u s och H a v t o r n. G. M-e.
Elaea’gnus, växtsläkte av fam.
Elaeagna-ceae, igenkänt på att bladen äro spiralställda
(»strödda») och åtm. en del blommor
tvåkö-nade. E. argenteus (från Kanada),
silverbuske, med brett lansettlika, på översidan
silverglänsande blad och gulgröna blommor i
bladvecken, odlas som prydnadsväxt ända upp
till Norrbotten. I s. Sverige förekommer även
E. longipes (från Japan), som har på
översidan ljusgröna blad. »Frukterna» äro hos
båda ätliga. G. M-e.
Elaeis [-lè’-], se O 1 j e p a 1 m.
Elaga’balus, se Heliogabalus.
El-a’hsa, provins i arab sultanatet Nedjd,
se Hasa och Nedjd.
Elaidlnreaktiön, den företeelsen, att oljesyra
el. oljesyreester vid behandling med
salpeter-syrlighet övergår i fasta massor. Oljesyran
övergår då i den isomera elaidinsyran. I. B.
Elam (assyr. Elamtu, grek. Elyma^s), det
semitiska namnet på slätten ö. om nedre
Tigris och n. om Persiska viken jämte
bergländerna i n. och ö. Befolkningen synes ha
varit sammansatt av en negroid och en mera
mongolisk ras. Under det grekiska herraväl-
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
Ekblad, angripet av
ek-vecklare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
