Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldbegängelse, Likbränning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Eldbegängelse
530
Mot 1700-talets slut
började man på olika hål]
framhålla e:s fördelar i
hygieniskt avseende
framför jordbegravningen.
Rörelsen vann anhängare i
åtskilliga länder men fick
verkligt liv först 1849,
då språkforskaren Jacob
Grimm inom
vetenskapsakademien i Berlin
framlade helt moderna motiv
för e. I talrika skrifter
och genom offentliga
föredrag fästes
uppmärksamheten på det viktiga
spörsmålet; det dröjde dock
åtskilliga år, innan
motståndet brutits. Vid en
internat. läkarkongress i
Florens 1869 antogs en
resolution, enl. vilken e.
ovillkorligen måste
successivt genomföras. Av
samma uppfattning voro flera
följande internat. kongresser av hygieniker
och läkare. Detta föranledde ett energiskt
arbete på att lösa den tekniska uppgiften,
näml, konstruktionen av en ugn, där kroppen
kunde förbrännas, utan att förfaringssättet
verkade stötande för känslan. Lombardiska
akad. utfäste 1872 ett pris för den bästa
eld-begängelsemetoden, och detta gav ökad fart åt
experimenten. Olika förslag framlades och
förkastades, ända tills Brunetti i Padova med
sin reverberugn väckte stor uppmärksamhet
vid världsutställningen i Wien 1873. Priset
tillföll dock den tyske pyroteknikern
Friedrich Siemens, som konstruerat en ugn, vari
liket icke kom i beröring med elden utan
förbränningen skedde medelst strömmar av het
luft. Från denna tidpunkt daterar sig det
vittutgrenade strävandet för e:s
återinförande. Framstående män i olika länder
arbetade för rörelsens framgång, och
e.-för-eningar bildades på en mängd platser. Det
bästa resultatet uppnåddes i Italien, där
Milano gick i spetsen — dess krematorium
byggdes 1876 — och där e:s allmänna införande
underlättades genom åtskilliga förordningar.
Följden härav blev, att en mängd krematorier
byggdes i Italien. Inom kort utvidgades
verksamhetsområdet genom bildandet av La
com-mission internationale pour la crémation des
cadavres (i Milano), som blev en
förenings-länk mellan e:s förespråkare i olika länder.
Tyska anhängare av e. utvecklade även en
energisk verksamhet; det första tyska krematoriet
byggdes i Gotha 1878; f. n. har Tyskland ett
70-tal krematorier. — I England finns ett
stort antal krematorier, och
eldbegängelse-frågan har där ordnats genom en särskild lag,
varjämte kommunerna bemyndigats att för
egna medel uppföra krematorier. I Amerikas
förenta stater gingo inflyttade tyskar i spet-
Ord, som saknas under
Bild 6. Eldbegängelseugnar i Stockholms krematorium.
sen för rörelsens utbredning där, och e. har
nu fast fot i såväl nord- som sydstaterna. I
Paris uppfördes 1887 ett monumentalt
krematorium, men den franska
eldbegängelseför-eningen arbetar på grund av katolicismens
motstånd under svåra förhållanden. Schweiz
har i Basel världens första statskrematorium,
upprättat 1898 av kantonen Basel.
I Sverige framfördes idén 1857 av dr L. A.
Soldin (1826—59), och en agitation igångsattes.
Resultatet blev till en början klent, men
saken återupptogs senare. 1882 bildades
Likbrän-ningsföreningen i Stockholm med ändamål att
verka för e:s införande i Sverige. Föreningens
namn ändrades 1883 till Svenska
likbrännings-föreningen och 1917 till Svenska
eldbegäng-elseföreningen. Sveriges första krematorium
uppfördes i närheten av Hagalund invid
Stockholm och stod färdigt 1887. Omkr. 20
år senare fick Stockholm genom donationer
ett nytt och fullt modernt krematorium.
Stockholms stadsfullmäktige uppläto ett
naturskönt område invid Lindhagens kulle på
Norra begravningsplatsen, och det kapell
(invigt 1909), som här restes efter ritningar av
hovintendenten G. Lindgren, är monumentalt
och stämningsfullt. Hösten 1926 invigdes en
tillbyggnad till krematoriet, bestående av ett
förvaringsrum för askurnor, kolumbarium (se
d. o.), i två våningar med sammanlagt 566
nischer för askurnor, samt ett
bisättningska-pell. På samma kyrkogård har föreningen en
egen murad gravkammare för askurnor. I
Gustav Vasa församlings i Stockholm kyrka
finnes även ett kolumbarium. Utom i
Stockholm finnas krematorier i Göteborg (sedan
1890) och i Örebro (sedan 1921), varjämte ett
krematorium, efter ritningar av prof. R.
Östberg, är under uppförande i Hälsingborg.
Lo-kalavd. av föreningen finnas i Göteborg,
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
