Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
Eldstad
548
platta med mindre stenar på denna till stöd
för lerkärlen. På Nikobarerna är e. en
sandhög, omgiven av stenar, el. en korg, resp, ihålig
träklump, fylld med sand. I tropikernas
hyddor får röken vanl. leta sig ut var den kan,
genom väggar och tak; nomadernas skinntält
åter ha i regel rököppning upptill. Se
vidare Ugn. K. G. L.
E. är det centrala problemet i bostadens
historia, i varje fall på nordeuropeiskt
område. Den äldsta e. var den flata härden,
sådan man möter den t. ex. i
stenålders-boplatsen vid Alvastra (bild 1). Nära nog
lika primitiva former kunna ännu i dag
studeras i eldhusen i Nordsveriges fäbodar. Där
har dock vanl. härden lyfts upp på en
knut-timrad pall. Denna härd, »ärilen», är vanl.
belägen i bostadens mitt men visar redan
tidigt (ss. i bronsåldershyddan vid Multorp i
Bohuslän) tendens att draga sig åt ena sidan.
De olika sätt, på vilka denna förflyttning
sker, äro till stor del bestämmande för e:s
utveckling.
Med den flata härden kombineras
småningom en bakugn. Dessförinnan gräddades
brödet, liksom i åtskilliga trakter intill våra
dagar, på fristående hällar av sten eller järn.
Bakugnens äldre historia erbjuder svåra, ännu
ej tillfredsställande lösta problem. Denna
ugn anses ha uppkommit genom förstoring
av »bakklockor», små huvar av lera el. dyl,
som övertäcktes med glöd och åstadkommo en
jämn stekvärme. Dylika äro i s. Europa ännu
i bruk. Emellertid måste man också antaga
något samband med de mycket primitiva ug
nar, som leva kvar som e. i torkbastur,
malt-torkor etc. (bild 2). Möjl. har utvecklingen
fortskridit så, att ugnen till en början varit
inhyst i en särskild byggnad och först senare
indragits i själva bostaden. I Mellaneuropa
äger ofta byn gemensamt en bakugn, som
nyttjas turvis av de olika familjerna.
I allm. kombineras emellertid härd och
bakugn, och den så uppkomna e. blir bostadens
centrala. Man lägger märke till två olika
sätt, på vilka denna kombination äger rum.
I det ena fallet, vilket åskådliggöres av bild
3, placeras härden och ugnen med sin
särskilda eldpall, »gruvan», framför, sida vid
sida. I det andra, bild 4, är ugnen så att
säga upplagd på härden. Förmodligen
innebär sistnämnda lösning, att härden redan
flyttats till stugans hörn, när ugnen inträngde
och krävde plats. I Sverige är sistnämnda
e.-anordning vanligare inom ståndskulturen
och har endast i vissa trakter hos bönderna
utträngt det andra och primitivare systemet.
— Ej sällan anordnas i dylika spisar med
bakugn en särskild lysspis av den art, som
ses på bild 5, vari eldades med
torrveds-stickor, när man ej hade eld på härden.
Spiskåpan uppbäres, som ses på bilden, i
hörnet av en spisstötta, på vilken ofta en ledbar
grytarm av trä eller järn anordnats. Till
spisstöttan äro, särskilt i samband med lysning
och giftermål, knutna folkliga riter, som äro
av mycket stor ålderdomlighet och primitivitet.
Med det allmännare bruket av
stenbyggnader inkommer från utlandet en mängd nya
e.-former, vilka ha det gemensamt, att härden
förlagts rätt under rökgången i någon av
husets ytterväggar. Inom högreståndskulturen
kommo dessa öppna spisar mycket till
användning och blevo ofta föremål för stor
omsorg i fråga om utsmyckningen. Från 1500-,
1600- och 1700-talet äger man även inom
Sveriges gränser åtskilliga praktfulla ex. på
sådana spisomfattningar (bild 6 och 7).
I samma mån som de uppeldade rummens
antal stegrades, kommo öppna spisar av
besläktade typer i bruk också utanför slotten.
Bland dessa murspisar urskiljes en stor grupp,
som har uppsvängd kupa. De äga inom
Sverige övervägande västlig utbredning. I sin
senare utveckling påverkas de öppna murade
spisarna kraftigt av kakelugnarna, varom
mera nedan.
Hos bönderna påträffas emellertid en med
ovannämnda öppna spisar besläktad
e.-anordning också i det s. k. kupolköket, som
inom Sverige ersätter annars brukliga
köksanordningar i Skåne, s. Halland och v.
Blekinge (jfr Bostad, sp. 943 och bild 30).
Hela köket är där att betrakta som en
utvidgad skorsten; på alla tre sidorna är det
försett med e 1 d p a 11 a r (bild 8). Rakt fram
har man ugnsluckan, till höger luckan, genom
vilken man eldar under bryggpannan, och till
vänster har man en likadan öppning,
varigenom bränsle inmakas i sättugnen.
Kupolköket är nära nog alltid kombinerat med
sätt-ugnssystemet, som dock i olika former möter
också på de andra e.-formernas område. S
ättugn a r äro synliga på bild 43 och 44 under
art. Bostad. I sin vanligaste form äro
sätt-ugnarna uppbyggda av gjutna tackjärnshällar
med bildframställningar av olika slag (bild 9).
De figurframställningar, som ses där, ha
spelat en viss roll för motivvalet i den övriga
folkkonsten. De äldsta av dessa sättugnar,
som härröra från 1500-talet, äro importerade
från Tyskland. Senare började emellertid
dylika tillverkas också i Sverige; de äro även
vanliga i Norge. I Sverige äro de utom i
Skåne spridda i v. Blekinge, s. Småland, på
Gotland och i Bohuslän.
Besläktade med sättugnarna äro vissa
»vindugnar» av järn, nyttjade särskilt i Bohuslän,
och de i Bergslagen mycket vanliga runda
eller kantiga »kakelugnarna», gjutna av
tackjärn (bild 10).
De egentliga kakelugnarna åter ha hos
bönderna först under 1800-talets senare hälft
kommit till användning. Långt tidigare spelade
de emellertid på herrgårdarna och i den
borgerliga kulturen en betydande roll.
I brytningsområdet mellan den germanska
och den romerska kulturen, närmast i
alpländerna, uppträda redan tidigt sättugnar av
kakel, och i dessa ser man föregångarna till
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
