Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektricitetstariff el. Elektricitetstaxa - Elektricitetsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Elektricitetsverk
570
kw, som kontrakteras. Denna taxeform är
numera ganska sällsynt och torde huvudsaki.
förekomma, där mindre effektbelopp
ifråga-komma och där samtidigt leverantörens
energikostnader äro relativt
oberoende av den på grund av
leveransen varierande
belastningen. Tariffen
förekommer numera huvudsaki. vid
belysningsinstallationer med
ett fåtal lampor.
Effektförbrukningen kan kontrolleras
och regleras medelst
ström-begränsare (se Elektriska
mätinstrument).
2) Energitariffer äro i
allm. så utformade, att
avgiften sjunker med stigande
förbrukning, d. v. s. med
antalet uttagna kilowattimmar
inom ramen av en viss abonnerad effekt. I detta
fall förekommer i allm. en bestämmelse om viss
minimiavgift för att trygga leverantören för de
kostnader, som kunna åsamkas på grund av
leveransen, oberoende av energiförbrukningen.
3) Enligt kombinerade effekt- och
energitariffer, s. k. industritaxa,
erlägger abonnenten en viss grundavgift,
beräknad efter den effekt, som leverantören ställer
till förfogande, och avpassad så, att den täcker
de leverantörens kostnader, som äro oberoende
av energileveransen. För den förbrukade
energien erlägges ett relativt lågt pris, som täcker
leverantörens kostnader för energiens
framställning och lämnar skälig företagarvinst.
Denna taxeform tillämpas numera allmänt,
där fråga är om större leveranser, s. k.
engros-försäljning till underleverantörer och större
förbrukare, och även i vissa städer vid
elektricitetsverk, vilka i övrigt huvudsaki. tillämpa
energitariffer. Då industritaxa tillämpas för
»borgerliga» behov inom städerna, bestämmes
den fasta avgiften, motsv. effektavgiften, ofta
av våningens eller den överenskomna
maximaleffektens storlek. Bg.
Elektricitetsverk, inrättning för att alstra
och fördela elektrisk energi för belysning
och drivkraft, huvudsaki. inom städer och
andra samhällen men även inom fristående
institutioner. Ett e. har i regel sin största
konsumtion i form av belysningsström under
några timmar av dygnet vintertiden, under
det att belastningen i övrigt är mycket
varierande och ofta nedgår till en ringa del av
den maximala. Inrättade man ett
maskineri, som kunde ensamt behärska hela
belastningen, då denna är som störst, skulle det
gå med relativt liten belastning under en stor
del av året. Detta bleve förhållandet, om
växelström brukades. Vid likströmsdrift
däremot behöver man endast installera ett så
stort maskineri, att detta tills, m. ett
ackumulatorbatteri förmår täcka den största
konsumtionen. Dessemellan kan maskineriet med
lämpligt belastningsförhållande ladda
batte
riet, som sedan ensamt kan användas att
täcka det mindre behovet under en del av
dygnet och på sommaren. Detta
åskådliggö-res genom diagrammet på bild 1. Driftspän-
Bild 1.
ningen hölls till en början vid omkr. 110 volt.
Med denna spänning bli emellertid
ledningarna grova och därmed dyra, om
distributionen skall utsträckas till ett större område.
Ett betydande framsteg gjordes genom
införande av treledarsystem, bild 2, där
den mellersta ledningen (neutralledningen) vid
riktig avvägning av belastningen å ömse sidor
har att föra endast en helt ringa eller ingen
ström och således kan göras ganska klen.
Neutralledningen förlägges ofta blank
(oisolerad) i jorden, så att den till hela sin
utsträckning får jordens potential. För att
kunna täcka större konsumtionsområden har
man numera i allt större utsträckning
övergått till treledarsystem med 2 X 220 volts
spänning, varigenom ledningsnätet utfaller
väsentligt billigare. Visserligen medförde den
högre spänningen att börja med vissa
olägenheter, framför allt svårigheten att anskaffa
därför lämpliga glödlampor, men sedan de
moderna metalltrådslamporna (se Elektrisk
belysning) kommit till allmän
användning och tillförlitlig isolering för den högre
spänningen utan svårighet kan åstadkommas
utan särskild, fara för olycksfall, torde denna
lampspänning kunna betraktas som den
lämpligaste. Då det gäller att leverera energi till
ett större område, ss. en större stad, måste
man uppdela detta område i mindre sådana
med var sin understation, vilka vanl. från ett
centralt e. tillföras trefasig energi, som
omformas till likström, och äro försedda med
lokala ackumulatorbatterier. För drift av
elektriska spårvägar brukas en spänning av
500—600 volt. Även de därvidlag uppkom-
Bild 2.
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
