Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk ackumulator - Elektriska enheter - Elektriska figurer - Elektriska fält - Elektriska inspektionen - Elektriska isolatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
Elektriska enheter—Elektriska isolatorer
580
sitiv och varannan negativ. Ett element
lämnar endast ung. 1,2 volt. Då det därjämte
erfordras flera parallellkopplade element för att
erhålla större kapacitet, fordra de
ackumulatorbatterier, som sammansättas av
elementen för användning vid
elektricitetsverk (se d. o.) för belysnings- och
spårvägsnäten, i allm. stort utrymme. I det
senare fallet kallas batteriet
buffertbatteri. Utom vid elektricitetsverk, där
ackumulatorbatterierna fylla en särskilt viktig
uppgift, användas de framför allt för
belysning men även som mer eller mindre
tillfällig energikälla vid vissa elektriska
järnvägar, automobiler,
motorbåtar (se dessa ord) och vid vissa andra
transportmedel. Jfr Elektrifiering. Bg
Elektriska enheter. Före införandet av C.
G. S.-systemet (se d. o.) härskade en viss
godtycklighet och osäkerhet i valet av mått för
elektriska storheter, och de använda
enheterna stodo ofta icke i någon bestämd
relation till varandra. Som motståndsenhet
nyttjades t. ex. Siemens’ enhet, motståndet hos
en kvicksilverpelare av 1 m längd och 1
kvmm genomskärningsarea vid 0° C, och som
spänningsenhet nyttjades elektromotoriska
kraften hos ett Daniells element (se d. o.).
Men fastän C. G. S.-systemet gav fullt exakt
bestämda enheter, visade sig dessa icke fullt
lämpliga för praktiskt bruk, enär somliga
voro obekvämt små, andra obekvämt stora.
Därför antogos (1881) särskilda s. k.
praktiska enheter, baserade på C. G. S.-systemets
elektromagnetiska enheter men genom
juridisk lagstiftning praktiskt definierade. De
viktigaste praktiska enheterna äro följ.:
Enhet för strömstyrka: 1 ampère =
EME. Laglig def.: den konstanta
strömstyrka, som per sek. fäller ut l,iis mg silver
ur en lösning av silvernitrat.
Enhet för motstånd: 1 ohm = 109 EME.
Laglig def.: motståndet i en kvicksilverpelare
vid 0° C av 1,063 m längd, vägande 14,4521 g.
Dess genomskärningsarea är då 1 kvmm. En
större enhet är 1 megohm = 1 million ohm.
För ohm nyttjas ofta tecknet Q (omega). Jfr
även Elektriskt motstånd.
Enhet för spänning: 1 volt = 108 EME.
Laglig def.: den spänning, som i motståndet
1 ohm orsakar en strömstyrka av 1 ampère,
1 milliondel därav kallas mikroampère. En
mindre enhet är 1 millivolt = 1hooo volt, en
större är 1 kilovolt (kv) = 1,000 volt.
Enhet för elektricitetsmängd: 1
coulomb = 10’1 EME. Laglig def.: den
elektricitetsmängd, som under 1 sek. flyter genom
ett tvärsnitt av en ledning, om strömstyrkan
är 1 ampère. 1 coulomb kallas även 1
ampère-sekund. En större enhet är 1 ampèretimme.
Enhet för kapacitet: 1 farad = 10’9
EME. Laglig def.: 1 farad är kapaciteten
hos en kondensator, som av
elektricitetsmäng-den 1 coulomb laddas upp till spänningen 1
volt. — På grund av att denna enhet är
mycket stor, använder man vanl. i praktiskt
bruk 1 milliondel därav, 1 mikrofarad.
Enhet för självinduktion: 1 henry
= 109 EME. En ledare har självinduktionen
1 henry, om en ändring av strömstyrkan med
1 ampère i sek. inducerar en EMK av 1 volt.
Enhet för energi: 1 joule el. 1
wattsekund = 107 erg = 0,2388 gramkalorier. En
större enhet är 1 kilowattimme = 3,6. 10®
joule = 3,6 . 1013 erg = 860 kilogramkalorier;
förkortas kwh el. kwt.
Enhet för effekt: 1 watt = 107 EME,
den effekt, som strömstyrkan 1 ampère
utvecklar i motståndet 1 ohm. I värmemått är
1 watt = 0,2388 gramkalorier per sek., i
mekaniskt mått = 0,1020 kilogrammeter per sek.
eller O,ooi36 hkr (se även Effekt 3). J. T.
Elektriska figurer, se
Lichtenberg-ska figurer.
Elektriska fält. Varje elektriskt laddad
kropp är omgiven av ett e., som närmast ger
sig till känna genom den kraftverkan, som
utövas på varje annan laddning, belägen inom
fältet. Storleken och riktningen av den kraft,
som skulle verka på en punktformig positiv
elektrisk enhetsladdning, bestämmer entydigt
e. i samma punkt. Om kraften uppgår till
E dyn, är fältstyrkan i punkten = E cm’1
g^ sek.-l (jfr C. G. S. - s y s t e m e t).
Sammanfattningen av alla punkter, där E är
konstant, bildar en nivåyta
(ekvipotential-y t a); kraftverkan är vinkelrät mot en sådan.
Följer man från punkt till punkt en
kraftverkan längs dess riktning, får man en
elektrisk kraftlinje. En sådan antages utgå från
en positiv laddning, gå vinkelrätt genom varje
nivåyta och sluta i en negativ laddning.
Passerar kraftlinjen genom olika material, ändrar
den plötsligt riktning (brytes) i
övergångs-ytan (se Brytningslagen). Inom en
ledare (hålsfär, metallbur o. dyl.) är e. alltid
= 0. Den experimentella och teoretiska
grunden för uppfattningen av e. har lagts av
Fara-day. — Om e:s egenskap av vektorfält se
F ä 11 2. Jfr även Potentialteori. J.T.
Elektriska inspektionen, se
Elektrici-tetslagstiftning.
Elektriska isolatorer. 1. Dets. som o 1
e-d a r e. Se Elektriska ledare. — 2.
Anordningar, genom vilka en elektrisk ledare
isoleras från en byggnadskonstruktion, av vilken
ledaren uppbäres el. genom vilken den passerar.
Isolatorer utföras vanl. av porslin med de fäst-
Bild 1. Stödisolatorer.
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
