Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner, Dynamomaskiner - Likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
597
Elektriska maskiner
598
Bild 13. Likströmsgenerator.
på konstant spänning för olika
strömbelast-ningar.
Bild 13 visar en likströmsgenerator utan de
särskilda anordningar för erhållande av
gnist-fri kommutering, vilka här nedan beröras.
Medelst den elektriska motorn kan, som
inledningsvis framhölls, elektrisk energi
förvandlas till mekanisk. Förloppet vid
likströmsmotorn är tydligen omvänt mot
det vid likströmsgeneratorn, och varje
likströmsgenerator kan användas som motor. Så
snart rotationen börjar, induceras emellertid
i ankarlindningen — liksom vid generatorn —
elektriska krafter, vilka tydligen motsätta sig
den utifrån tillförda. Jämvikt vinnes, då
denna motors motelektromotoriska kraft är
i det närmaste lika stor som den utifrån
tillförda, då överskottet är tillräckligt för att
framdriva den behövliga strömmen. Det är
därför tydligt, att man vid motorns
igångsättning icke får på en gång tillkoppla hela
den yttre spänningen på ankarlindningen.
Strömstyrkan skulle i så fall stiga i en abnorm
och skadlig grad. En likströmsmotor kräver
därför vid sin igångsättning ett
förkopplings-motstånd, pådragsmotstånd, som
sedermera successivt urkopplas, i den mån
hastigheten och motspänningen stiga.
Likströmsmotorns hastighet är vid
konstant spänning beroende av fältmagneternas
eller magnetiseringsströmmens styrka. En
svagare magnetiseringsström motsvarar ett större
varvantal och en starkare ett lägre varvantal.
Emedan vid en seriemotor huvudströmmen
genomflyter magnetlindningen, går motorn
sak-tare, allteftersom belastningen stiger, och
hastigare vid sjunkande belastning. Då
belastningen upphör, »rusar» motorn upp till en
hastighet, som kan verka förstörande. Seriemotorns
egenskaper göra den synnerligen lämplig i
sådana fall, då en kraftig igångsättning och en
smidig anpassning av hastigheten i förhållande
till belastningen kräves och då »rusning» på
Ord, som saknas under
grund av belastningens upphörande ej kan
befaras. Särskilt är detta förhållandet vid
spår-och järnvägar, där man av motorn kräver, att
den i stigningar skall utveckla stor kraft vid
långsammare gång och på plan mark kunna
utveckla stor hastighet.
Shuntmotorn, vars fält är oberoende av
huvudströmmen, roterar däremot med en
hastighet, som är nästan oberoende av belastningen.
Vill man öka dess hastighet, minskas
magnetiseringsströmmens styrka genom inkoppling
av motstånd i shuntledningen. Vill man
åter minska hastigheten under den normala,
kan detta ske genom att man inkopplar
seriemotstånd i ankarströmkretsen, men denna
reg-leringsmetod medför avsevärd energiförlust.
Man använder kompoundmotorn i vissa fall,
då man önskar kraftigare igångsättning, än
vad shuntmotorn kan prestera, och då man
önskar borteliminera de vid shuntmotorn
förekommande hastighetsvariationer, som äro en
följd av ankarspänningens förändringar vid
varierande belastningar.
Av särskild vikt vid alla likströmsmaskiner
är en god kommutering, d. v. s. minsta
möjliga gnistbildning
vid borstarna (bild
14), då
strömriktningen i
ankarspolarna omkastas.
Detta sker, som
framgår av bild 2,
då en spole
befinner sig mellan två
poler, i det s. k.
neutralplanet,
varvid vändspolen
kortslutes av
bor
sten. Under kortslutningen bör
strömvändningen äga rum. På grund av
självinduk-tion försenas emellertid omkastningen,
varigenom gnistbildning uppstår. Genom de s. k.
kommuteringspolernas införande (bild 9)
har ett effektivt medel vunnits för gnistfri
kommutering med fast borstläge vid växlande
belastningsförhållanden. Kommuteringspolerna
placeras mellan huvudpolerna och förses med
lindningar, som genomflytas av
huvudströmmen, varför de av dem alstrade fälten äro
proportionella mot belastningen. I dessa fält
ej blott motverkas självinduktionen och
påskyndas strömvändningen i den kortslutna
spolen utan motverkas även den förvridning
och försvagning av huvudfältet, s. k.
ankarreaktion, som eljest uppträder på grund av
ankarets magnetisering genom
ankarströmmen. En större, modern likströmsmotor är
återgiven på bild 10.
Till sist må anföras en säregen
likströmsmaskintyp utan kommutator, den s. k.
uni-polarmaskinen, som funnit användning vid
utomordentligt höga hastigheter. Dess verkan
grundar sig därpå, att en samling stavar,
förbundna med två släpringar, rör sig i ett
ra-diellt anordnat magnetiskt fält.
E, torde sökas under Ä.
Bild 14. Borste och
borst-hållare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
