Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner, Dynamomaskiner - Växelströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Elektriska maskiner
600
Växelströmsmaskiner. En av de äldsta
växelströmsgeneratorer med
praktisk användning är den siemensska s. k.
cylin-derinduktorn, som schematiskt framställes på
bild 2, sp. 593. Som inledningsvis
framhållits, alstrar denna maskin en elektromotorisk
kraft av växlande styrka och riktning. Från
ett nolläge stiger den elektromotoriska
kraften, allteftersom spolen införes i (ledarna
skära) det magnetiska fältet, intill ett
maximum. Därefter avtager samma kraft så
småningom åter till noll, då spolen åter förts
utom fältet. Vid den fortsatta rotationen
införes spolen åter i fältet, och spänningen
tilltager, men nu i motsatt riktning, eftersom det
magnetiska fältet i förhållande till ledarna
i spolen nu går i motsatt riktning. Den
sålunda i omvänd riktning mot förut
tilltagande spänningen når liksom förut sitt största
värde för att åter sjunka till noll. Därefter
upprepas samma förlopp i samma ordning för
varje varv. Den tid, som åtgår för
spänningens eller den därav alstrade
växelströmmens förändring från ett värde till
nästa likartade — t. ex. från ett nollvärde
med stigande tendens till nästa sådant värde
—, kallas en
period.
Växelströmmens eller
spänningens
förändringar
under en
period åskådliggöras genom den
på bild 15
visade (sinusfor-
made) kurvan. Avståndet från en punkt
på kurvan till horisontallinjen anger
strömmens eller spänningens styrka. Under första
hälften av perioden ligger kurvan över denna
linje, och strömmen går i positiv riktning,
under den andra hälften av perioden går
strömmen i motsatt, negativ riktning. En
dylik växelström kallas e n f a s växelström.
Om nu samma ankare lindas med
ytterligare en liknande spole och denna placeras
vinkelrätt mot den förutvarande, är det
tydligt, att i denna senare lindning en liknande
enfasström induceras. Då motsv. ledare i den
senare spolen i förhållande till
rörelseriktningen ligga 1/4 varv efter samma ledare i
den första spolen, måste även den i den nya
spolen inducerade strömmen komma ^4 varv
eller 1/4 period efter den förra. Om på bild
16 den med I märkta kurvan representerar
Bild 16. Tvåfas växelström.
Ord, som saknas under
strömvariationerna inom den första spolen,
komma tydligen variationerna inom den andra
att följa kurvan II. Motsv. perioder inom
de två strömkretsarna av
tvåfasström-m e n ha på bilden markerats med grövre linjer.
De båda strömkretsarna äro ej så beskaffade,
att de kunna sammankopplas. En
tvåfas-maskin måste därför förses med fyra
släpringar. Denna maskintyp har ej vunnit större
användning.
Om åter samma ankare lindas med tre lika,
symmetriskt placerade lindningar med 120°
avstånd från varandra, komma tydligen motsv.
ledare i de tre spolarna att med 1/s varv»
mellanrum efter varandra passera samma
punkt i fältet, varvid samma spänning
induceras eller samma strömstyrka i samma
riktning erhålles. Jämte den ursprungliga, på
Bild 17. Trefas växelström.
bild 17 med I betecknade strömvågen får man
således ytterligare de med II och III
betecknade strömvågorna, vilka i förhållande till
I komma Vs» resp. 2/3 varv eller period senare.
På bilden ha de närmast varandra i de tre
olika lindningarna följ, likvärdiga
strömförloppen under en period markerats med
tjockare linjer. Den så erhållna strömmen kallas
trefas växelström. Det är tydligt, att de
båda halvorna av det magnetiska fältet ha
samma förmåga att inducera spänning eller
alstra ström. Då de tre lindningarna dela
ankaret i tre lika delar (med 120° skillnad),
måste därför, då en lindning passerar
noll-läget, d. v. s. spolen är utanför fältet, de två
övriga befinna sig på samma avstånd från
nolläget och på var sin sida om detta. De i
de båda lindningarna inducerade strömmarna
måste därför vara lika stora men riktade åt
motsatt håll. I allm. måste strömstyrkan i
en lindning vara lika med summan av
strömstyrkorna i de båda andra, vilket även
framgår av bild 17. Det är därför möjligt att
som återledning för strömmen från en
lindning använda de båda övriga och vid
trefasmaskiner använda endast tre släpringar. De
tre lindningarna kunna antingen kopplas, som
bild 24 anger, i s. k. Y- eller stjärnkoppling
eller enl. bild 25 i delta- (d) eller
triangelkoppling. Lindningarnas fria ändar förbindas med
var sin släpring, och strömriktningarna från
dessa i ett visst läge angivas medelst pilar
på bilderna. Vid triangelkoppling blir tydligen
spänningen mellan två utgående ledningar
(fasledningar) dens. som lindningens spänning,
vid Y-koppling däremot 1,73 gång större.
E, torde sökas under Ä.
Bild 15. Enfas växelström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
