Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner, Dynamomaskiner - Växelströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601
Elektriska maskiner
602
Bild 24. Y-koppling. Bild 25. A -koppling.
I det föreg. har förutsatts, att
växelströms-generatorn är tvåpolig (bild 2). För varje
varv erhålles en period. För att man skall
erhålla den vanl. använda växelströmmen med
50 perioder per sek. erfordras därför, att
ankaret har en omloppshastighet av 3,000 varv
per min., vilket väl motsvarar den
hastiggående ångturbinens rotationshastighet. Är åter
den mekaniska drivmotorn mindre
hastiggående, t. ex. 1,500 varv per min., kan samma
periodtal erhållas genom att man fördubblar
polantalet; samma förlopp i växelströmmens
variationer som vid den tvåpoliga maskinen
upprepas tydligen vid den fyrpoliga två ggr
för varje varv. Polantalet får tydligen
avpassas efter drivmotorns hastighet och kan i
vissa fall bli mycket stort, ss. vid
långsamgående kolvmaskiner eller i vissa fall vid
vattenturbiner, där utväxling medelst
remskivor eller kugghjul ej kommer till
användning.
Vid växelströmsmaskiner är det möjligt att
använda relativt högre spänningar än vid
likströmsmaskiner, vid vilka kommuteringen
sätter en gräns för spänningsökningen. Då det
i allm. är fördelaktigt, att de delar av en
maskin, i vilka de högsta spänningarna
förekomma, äro stillastående, utföras vanl.
växel-strömsgeneratorerna med stillastående ankare
och där inom roterande magnetfält. Detta
senare är då uppdelat i ett större eller mindre
antal polpar på rotorn och matas med
likström, vanl. från en till generatorn direkt
kopplad matarmaskin. En dylik
generator om 3,750 kva av öppet utförande
avbildas på bild 11. Den är liksom den på bild
12 återgivna helkapslade och självventilerade
generatorn om 22,000 kva av svenskt fabrikat.
Bild 18 visar rotorn med magnetpolerna till
den sistnämnda maskinen. Dessa maskiner
äro avsedda att drivas av vattenturbiner med
relativt låg hastighet, vilket föranleder stort
polantal och stor omkrets. Av avsevärt mindre
dimensioner i radiell led äro de hastiggående
■. k. turbogeneratorerna, som utförts för stora
effekter vid höga varvantal, upp till 3,000
varv per min. Bild 19 visar en dubbel
turbogenerator med matarmaskin, kuggväxel och
ångturbin. Av såväl europeiska som
amerikanska firmor ha dylika generatorer utförts
för ända upp till 60,000 kva vid 1,000 varv
per min. Den största vattenturbindrivna
generatorn torde vara den av ung. samma effekt,
eller 65,000 kva, vid Niagara.
Liksom likströmsgeneratorns påverkas
väx-elströmsgeneratorns spänning av den
varierande belastningen, varför den magnetiska
fältstyrkan även här måste ändras i motsv.
grad.
Om växelström tillföres en
växelströmsge-nerators ankarlindning, kan generatorn gå
som motor. Den sätter sig dock icke i gång
av sig själv utan måste först med något
hjälpmedel (startmotor) bringas upp i en
hastighet, motsv. växelströmmens periodtal, då den
sedan fortsätter att rotera med denna
hastighet. Maskinen benämnes synkronmotor,
och dess hastighet säges vara synkron. Om
motorn på grund av överbelastning ej kan
hålla den synkrona hastigheten, stannar den.
På grund av sina egenskaper har
synkronmotorn relativt liten användning, huvudsaki.
som drivmotor vid omformning av växelström
till likström samt för åstadkommande av
negativ fasförskjutning.
En asynkron- el.
induktionsmo-t o r har däremot ej de ovannämnda
olägenheterna. Den är självstartande och ej som
synkronmotorn helt beroende av den synkrona
hastigheten. Det är huvudsaki.
trefasinduk-tionsmotorn, som möjliggjort trefasströmmens
allmänna användning. Motorns verkningssätt
grundar sig därpå, att, om en trefasigt lindad
stator matas med trefasström, ett med synkron
hastighet runt statorn roterande fält av
konstant styrka uppkommer. Om nu inom statorn
finnes en stillastående rotor, som är försedd
med ett antal i vardera ändan av rotorn
förbundna ledare, skär det roterande fältet dessa
ledare, och i dem induceras elektriska
strömmar, vilka genom växelverkan med det
roterande fältet åstadkomma ett vridande
moment, som genom rotorn omsättes i nyttigt
arbete. Rotorn tvingas således att följa det
roterande fältet, och i gränsfallet, då rotorn
uppnår synkron hastighet, skäras ej
rotor-ledarna av några kraftlinjer. Då induceras
ej någon ström i rotorledarna, och det
vridande momentet är noll. Båda tilltaga
emellertid, så fort rotorns hastighet i förhållande
till fältet minskas, och bli större, ju större
denna skillnad är eller ju större
eftersläpningen är.
Asynkronmotorn kan antingen förses med
en i sig kortsluten lindning — kortsluten
motor —, vilket är vanligt vid mindre motorer,
eller med en till tre släpringar förbunden
lindning, som kortslutes genom ett motstånd,
vilket stegvis minskas, till dess lindningen
kortslutes, släpringad motor. Detta senare
förfaringssätt använder man .för att minska den
strömrusning, som vid kortsluten
rotorlind-ning uppkommer vid motorns startande. Bild
20 visar schematiskt en släpringad
trefasmotor med pådragsmotstånd. Bild 21 visar fem
Ord, som saknas under E, torde sökas under A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
