Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk arbetsöverföring, Elektrisk kraftöverföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Elektrisk arbetsöverföring
612
Bild 3. Spännstolpe.
Kraftledningarna uppbäras av stolpar,
antingen av trä (bild 1) eller av järn (bild 2),
ibland av armerad betong, och isoleras från
dessa medelst elektriska isolatorer
(se d. o.). Därvid användas i allm.
stödisola-torer för de relativt lägre spänningarna och
hängisolatorer vid de högsta förekommande
spänningarna. Trästolparna äro mindre
varaktiga. De äro utsatta för röta (särskilt i
jordbandet), varför de stundom impregneras med
kreosot eller förses med »stolpfötter» av betong.
På raka linjer kunna enklare stolpar
(bärstolpar) användas; vid brytningspunkter och för
ledningens förankring är det nödvändigt att
utföra stolparna så, att de kunna upptaga
förekommande sidobelastningar (spännstolpar; se
bild 3). För att nedbringa det erforderliga
antalet isolatorer (och därmed antalet felkällor)
väljer man så stora stolpavstånd som möjligt
med hänsyn till ledningsmaterialets
hållfasthet. Då en kraftledning korsar trafikleder
eller andra elektriska ledningar, måste man
vidtaga särskilda försiktighetsmått för att
undvika skada vid inträffande ledningsbrott
el dyl. Därvid kan kraftledningen med
fördel föras under jorden som jordkabel, som på
båda sidorna av korsningen anslutes genom
kabelboxar till luftledningen. Om den åter
framföres som luftledning, kan denna antingen
placeras så högt, att den vid avbrott ej nedfaller
i närheten av marken (ringa avstånd mellan
höga stolpar vid korsningen) eller hindras
Ord, som saknas under
därifrån genom någon skyddsanordning.
Under de senaste åren har s. k. brottsäker
upp-hängning kommit till användning vid
korsningar. Därvid har ledningstråden vid
kors-ningsstället utbytts mot spunnen metallina,
som ej kan tänkas brista. Linan är utan
skarvar förankrad i de två eller tre närmaste
stolparna på vardera sidan om korsningspunkten,
vanl. på två isolatorer på var och en av dessa
stolpar. En elektrisk kraftledning är på grund
av sin ofta betydande utsträckning utsatt för
inverkan av atmosfärens elektricitet. Mot
direkta åskslag, som dock sällan förekomma,
torde ej något effektivt skydd kunna
åstadkommas. De förstöra ofelbart ledningen, dock
vanl. endast lokalt. Den skada, som kan
åstadkommas av de vanligare sekundära
åskslagen, andra atmosfäriska laddningar och
inom ledningssystemet uppkommande s. k.
överspänningar, kan i allm. undvikas
genom skyddsapparater. Där mycket höga
överföringsspänningar förekomma, äro ej de
atmosfäriska laddningarna av samma
betydelse som vid lägre spänning, emedan den
isoleringsfasthet, som ledningen kräver, är
tillräcklig som skydd för de oftast
förekommande överspänningarna. För de kraftigare
laddningarna användas s. k.
åskledarappara-ter. Dessa utföras i
allm. i Europa som
hornåskledare (bild 4)
med ett luftgap
mellan ledningen och
jorden, så avpassat, att
den normala
spänningen ej förmår
åstadkomma en gnista
mellan de båda »hornen»,
medan en
uppträdande högre spänning
föranleder överslag. Den
därvid bildade gnistan eller ljusbågen tvingas
på grund av hornens form att stiga uppåt,
vidga sig och släckas ut, sedan den extra
laddningen avgått till jorden. I Amerika
(och även i Europa) nyttjas en serie mindre
luftgap mellan metallcylindrar i serie med
kolstavar med stort motstånd. Dessa
senare apparater kunna (på grund av
motstånden) endast framsläppa begränsade
energimängder och ha därför till huvudsaklig
uppgift att avleda mindre atmosfäriska
laddningar och överspänningar. De ersättas ofta
av en andra uppsättning hornapparater men
med seriekopplade motstånd och mindre
luftgap eller av permanent mellan ledningen och
jorden inkopplade stora motstånd. Dessa
senare utföras vanl. som vattenmotstånd
(vatten i oledande rör eller i fri stråle) eller som
metalltrådsmotstånd i olja. Mellan
skydds-apparaterna och maskinerna el.
transformatorerna inkopplas i ledningen induktionsspiraler
i syfte att utgöra en damm för hastiga
spänningsförändringar (vågor) och tvinga dessa
att utjämna sig genom skyddsapparaterna.
E, torde sökas under Ä.
Bild 4. Hornåskledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
