Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk arbetsöverföring, Elektrisk kraftöverföring - Elektrisk armatur - Elektriska spårvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
Elektrisk armatur—Elektriska spårvägar
614
Ledningsmotståndet är ej enbart
bestämmande för den effekt, som kan överföras
genom en växelströmsledning. Ström och
spänning äro »i fas», d. v. s. uppnå samtidigt
sina högsta värden, endast då enbart
induk-tionsfri belastning (ss. glödlampor)
förekommer. Vid induktiv belastning (motorer)
uppkommer däremot en »fasförskjutning» mellan
ström och spänning på grund av
självinduk-tion i motorlindningarna (och i ledningen).
Om fasförskjutningsvinkeln betecknas med
blir vid sinusformad växelström effekten w =
eXiXcosq?, och cos g? benämnes
effektfaktor. Den är vanligen = 0,7 till 0,8
och angiver, att man för att erhålla en viss
effekt vid en viss spänning måste använda
en större strömstyrka än den, som skulle
erfordras, om ej någon fasförskjutning
före-komme. Därigenom förorsakas grövre
ledningar eller minskning av den effekt, som
kan överföras. För att kompensera
fasförskjutningen använder man synkronmotorer,
som ha negativ fasförskjutning, d. v. s. skjuta
strömmens fas åt andra hållet.
Vid höga spänningar förekomma
energiförluster genom avledning vid isolatorerna och
utstrålning under ljusfenomen från ledningen
(särskilt vid skarpa kanter),
coronabild-n i n g, samt genom s. k. dielektrisk h y s
teres i s (se d. o.) i isoleringsmaterialet. Bg.
Elektrisk armatur, se Elektrisk
belysning.
Elektriska spårvägar, sådana elektriska
banor (se d. o.), som huvudsaki. framföras
utefter gator och vägar och trafikeras av
mindre motorvagnar jämte en el. flera
släpvagnar med relativt låga hastigheter och med
korta avstånd mellan hållplatserna. Åtskilliga
e. närma sig i flera avseenden de elektriska
järnvägarna (interurbana spårvägar; se nedan,
sp. 616). De utföras numera nästan utan
undantag för likström med 500—600 volts
spänning. Energien fås i allm. från
elektricitetsverk (se d. o.). Energitillförseln sker
numera allmänt genom luftledning.
Kontaktledningen består
av hårddragen
koppartråd med
rund eller
8-formad tvärsektion; den
upp-spännes genom
stållinor mellan
husen eller
särskilt för
ändamålet uppförda
stolpar.
Isoleringen är alltid
dubbel, dels i
den trådhållare
(bild 1), som
uppbär
kontakttråden, dels i
spännisolatorer
i upphängnings-
Ord, som saknas under
linorna. Återledningsströmmen går genom
skenorna, sinsemellan förbundna med
kopparledare vid skarvarna och, där så
erfordras, med en till kraftkällan återgående
kopparledning. Därigenom undvikas
de jordströmmar (vagabonderande
strömmar), som i annat fall uppstå
och kunna ha skadligt inflytande på
andra i jorden förlagda ledningar.
Strömmen tillföres spårvagnen
antingen genom en kontakttrissa
(trol-ley; bild 2), som är placerad i ändan
av ett stålrör och genom fjädrar
tryckes mot kontaktledningen, eller
genom en kontaktbygel (bild 5—8),
som likaså genom fjädrar pressas
upp mot kontakttråden och vars
glidyta vanl. utgöres av aluminium.
Denna senare anordning nyttjas
numera allmänt, då den minskar risken
för avbrott i tilledningen och är be-
kvämare vid omkastning av vagnens
rörelseriktning. Den elektriska utrustningen på en
spårvagn består numera allmänt av en eller
två kapslade likströmsseriemotorer med
kom-muteringspoler (se Elektriska maskiner)
om 25—50 hkr vardera (bild 3), vilka driva
hjulen genom kuggväxlar. För erhållande av
konstant centrumavstånd för kugghjulen äro
motorerna i ena ändan medelst lager upphängda
på hjulaxeln, under det att den andra ändan är
f jädrande upphängd i ramen på vagnens
underrede. Motorernas manövrering och regleringen
av körhastigheten ske genom körställ
(kontroller; bild 4), ett på vardera av vagnens
plattformar. Körstället består av två
isolerade kontaktvalsar, som uppbära kopparringar,
så avpassade, att dessa vid valsarnas vridning
förmedla kontakt endast mellan vissa av de
fasta kontaktfingrar, som glida utmed valsarna
och äro förbundna med kontaktledningen,
motorn och igångsättningsmotståndet m. m. Med
den mindre valsen, som endast kan vridas, då
den större står i sitt O-läge, bestämmes
kör-riktningen, fram- och backvalsen; med den
större urkopplas igångsättningsmotståndet
efter hand, varvid hastigheten ökas i motsv.
grad. Då två motorer användas, kunna dessa
först kopplas i serie och senare parallellt. I
det förra fallet får varje motor endast halva
nätspänningen, i det senare den fulla
spänningen och går då med motsv. större hastig-
Bild 3. Motor för spårvagn.
E, torde sökas under Ä.
Bild 1. Trådhållare.
Bild 2. [-Kontakttrissa.-]
{+Kontakt-
trissa.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
