Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk belysning - d) Belysningsarmatur - Elektrisk brandfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Elektrisk brandfara
636
Bild 9. Ljusfördelning vid direkt belysning och olika
öppnings-vinkel hos armaturen.
blandning kan inträffa, anses ligga 30° över
ett genom ögat lagt horisontalplan och
brukar kallas bländningsvinkeln. Reflektorer,
utförda på så sätt, att ljusstrålarna falla
inom en kon med en toppvinkel av maximum
120°, i vilket fall alltså inga strålar träffa
horisontalplanet under mindre vinkel än 30°,
kunna därför betraktas som praktiskt taget
bländfria. Reflektorer med större
öppnings-vinkel böra helst förses med en undre skål av
ljusspridande glas; i varje fall bör den undre
hälften av glödlampan vara matterad. Vid
den halvindirekta armaturen är ljuskällans
ljustäthet nedsatt genom det ljusspridande
glaset. Den helindirekta belysningen är att
betrakta som bländfri. Särskild
uppmärksamhet kräver givetvis den armatur, som skall
användas i explosionsfarliga lokaler, kolgruvor,
kemiska fabriker o. dyl. Mot mekaniska
störningar, svängningar och stötar hjälper man
sig med tillhjälp av fjädrande
upphängnings-system och stötsäkra lampor (t. ex.
centralampor). Ofta är det nödvändigt att även
vid artificiellt ljus kunna urskilja rätta
färger, t. ex. i konfektionsaffärer,
färge-rier, boktryckerier, litografiska anstalter,
tapetfabriker, konstväverier m. fl. I dylika fall
bör hela anläggningen eller enstaka delar av
den anordnas med artificiell
dagsljusbelysning, antingen genom dagsljuslampor eller
genom dagsljusarmatur. Därvid är dock att
märka, att ljusförluster i storleksordningen
40—70 % måste tagas i beräkning. Bild 8
visar i schematisk framställning en del olika
typiska armaturer för direkt, halvindirekt och
indirekt ljus samt deras ljusfördelning.
Då det gäller att välja belysningssystem,
bör detta ske med hänsyn till
ändamålsenlighet, hygien, ekonomi och estetik. Som
allmänna riktlinjer kan sägas: Det direkta
systemets huvudsakliga användningsområde är
sådana platser, där ljusreflekterande tak och
väggar saknas, alltså t. ex. i fabrikshallar
med öppen takkonstruktion, i rum med tak-
lanterniner, för utomhusbelysning
etc. Det halvindirekta systemet
nyttjas huvudsakligen i rum med
ljusa tak och väggfriser. Detta
är av stor vikt, enär 1/2—2/s av
ljuset reflekteras uppåt,
varigenom tak och väggar bringas att
verka som sekundär ljuskälla.
Den halvindirekta armaturen kan
alltefter förhållandena utföras
antingen med övervägande direkt
eller med övervägande indirekt
verkan, önskar man stark
belysning av horisontala ytor, är en
starkare betoning av det direkta
ljuset lämplig, för vertikala ytor
däremot starkare indirekt
betoning. Det helt indirekta
systemet slutligen ifrågakommer
endast, då vikt lägges vid
fullkomlig skuggfrihet. Se vidare Fo
torn e t r i, Ljuskultur och
Ljuskällor. I. F-r.
Elektrisk brandfara förekommer vid
elektriska anläggningar, om dessa ej äro
omsorgsfullt utförda eller om olämpligt material
kommit till användning vid deras utförande.
Antändning kan föranledas av överhettning eller
av uppkommande ljusbågar.
överhettning äger rum, om den elektriska
strömmen i någon del av ledningen möter
avsevärt ökat motstånd. Detta inträffar i allm.
vid skarvar av eller avgreningar från
ledningen samt vid dennas anslutning till
förekommande apparater. Kontaktanslutningar
kunna ej undvikas. De äro i många fall så
belägna, att utförandet ej kan kontrolleras
utan ingående granskning av anläggningen.
Om kontakterna äro utförda av oxiderande
material, ökas snart nog kontaktmotståndet.
Äro därtill ledningstrådarna av likartad
beskaffenhet eller av sådant material, som har
benägenhet att »giva efter» för tryck,
bidrager detta till ökat kontaktmotstånd och
därmed till överhettning. Denna observeras i
allm., innan den förorsakat skada, då den
uppträder vid synliga apparater, men den kan
lika väl uppkomma i sådana delar av
anläggningen, där den ej upptäckes, överhettning
och därav förorsakad antändning ha även
förekommit vid oskarvad ledning. Detta har i
allm. visat sig bero på ledningsbrott, varvid
de metalliska ledningsdelarna endast
samman-hållits av det isolerande höljet. Det är
uppenbart, att kontaktmotståndet i ett dylikt fall
blir mycket stort och fara för antändning på
grund av upphettning överhängande. Om den
elektriska strömmen genom bristfällig eller
skadad isolering (en i väggen inslagen spik)<
beredes möjlighet att avledas antingen till
annan ledning el. till ett jordförbundet, ledande
föremål, kan denna »läckning» förorsaka
överhettning och antändning. Även till synes väl
utförda anläggningar ha visat sig medföra
brandfara, om mindervärdigt isoleringsmate-
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
