Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk malmletning - Elektrisk motor - Elektrisk polarisation - Elektrisk potential - Elektrisk registrering - Elektrisk resonans - Elektrisk ringledning - Elektrisk standardisering - Elektrisk stapel - Elektrisk strålkastare - Elektrisk ström - Elektrisk strömbrytare - Elektrisk strömställare, Elektrisk strömbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643
Elektrisk malmletning—Elektrisk strömställare
644
Elektrisk ringklocka. A
ankare; E elektromagnet;
K kläpp; Ä skruv, som
ligger an mot ankaret,
när detta befinner sig i
viloläge, men släpper
kontakten, då ankaret
attraheras av magneten,
varvid strömmen brytes; m
och n kontaktskruvar för
ledningen.
Elektrisk malmletning, se Ge o ele k
t-riska letningsmetoder.
Elektrisk mötor, se Elektriska
maskiner.
Elektrisk polarisation, se Galvaniska
element.
Elektrisk potential, se Potentialteori.
Elektrisk registrering, se
Elektrici-tetslagstiftning.
Elektrisk resona’ns, se Elektriska
svängningar.
Elektrisk
ringledning, anordning,
varigenom en signalklocka
bringas att ringa på
grund av elektrisk
ström. Klockans kläpp
är fäst vid ankaret till
en elektromagnet ocb
slår mot klockan, då
ankaret attraheras av
magneten, så snart
lindningen
genomfly-tes av en elektrisk
ström, vilken därvid
brytes. Ankaret blir
då åter fritt och
åter-föres av en fjäder till
sitt ursprungliga läge,
varvid strömmen åter
slutes, o. s. v. Klockan
ringer, så länge
mag-netens strömkrets är
sluten. Den slutes
genom kontaktapparater
(vanl. tryckknappar,
dörrkontakter o. dyl.).
Som strömkälla
användas galvaniska
element, elektriska
ackumulatorer eller små
transformatorer. Bg.
Elektrisk standardisering, se Standard
i-s e r i n g.
Elektrisk stapel, se Galvaniska
element.
Elektrisk strålkastare, Elektrisk
sökare, en vid ett vridbart stativ fäst
båg-el. glödlampa, vars strålar samlas i viss
riktning, vanl. med hjälp av en parabolisk el.
sfä-risk spegel (reflektor) men även medelst linser.
Se vidare Strålkastare. Bg.
Elektrisk ström uppstår i varje ledare, där
en potentialskillnad förefinnes, oberoende av
hur denna potentialskillnad uppkommit eller
underhålles. Gemensamt för alla ledare är,
att de uppvärmas vid strömgenomgång.
Värmeutvecklingen per tidsenhet är proportionell
mot ledarens elektriska motstånd (se E 1 e k
t-riskt motstånd) och mot strömstyrkans
kvadrat. Om skillnaden mellan elektrolytisk
ledning och metallisk ledning se E 1 e k t r
o-1 y s. Strömstyrkan mätes i ampère (se C. G.
S. - systemet och Elektriska e n h
e
1 sm
axel vrid-
Bild 1. [-Dosströmbrytare.-]
{+Dosström-
brytare.+}
ljusbågar,
t e r). Hastigheten av e. är ofta föremål för
missförstånd, t. ex. när den elektriska
impulsen längs en metalltråd förväxlas med
ström-styrkan. Den förra rör sig med ljushastighet;
däremot kan icke hastigheten av en bestämd
elektricitetsmängd bestämmas. Jfr bilden av
ett vätskefyllt rör, vari en kolv inskjutes.
Tryckimpulsen går fram mycket snabbt i
vätskan, men vätskans egen rörelse kan vara
långsam och väsentligt olika i olika punkter
av röret. Som riktningen av en e. har man
överenskommit att betrakta den, vari en
positiv laddning tänkes röra sig (jfr
Elektricitet, sp. 561). J. T.
Elektrisk strömbrytare, se Elektrisk
strömställare.
Elektrisk strömställare, Elektrisk
strömbrytare, apparat för slutande och brytande
av en elektrisk strömkrets, utgöres
läste form av ett isolerat, kring en
bart metallstycke, som förbinder
två kontakter eller bryter
förbindelsen dem emellan, dos
ström-bry t are (bild 1), avsedd för små
strömstyrkor, eller av en
kniv-liknande kopparskena, som
medelst ett isolerat handtag bringas
att sluta eller bryta förbindelsen
mellan två kontakter, k n i
v-strömställare (bild 2).
Vid strömmens brytande uppstå
vilka det ofta möter svårigheter att hastigt
släcka och vilka småningom förstöra
kontakter och kniv vid brytningsstället. För att
förhindra detta har man försett båda med
brännspetsar eller horn, och mellan dessa, som äro
utbytbara, sker den slutliga brytningen (och
bränningen). Detta förfaringssätt nyttjas vid
frånskiljare (bild 3), vilka ha till
uppgift att bryta ehdast en transformators
tom-gångsström eller en linjes laddningsström. Då
det däremot gäller att bryta en strömkrets
under belastning, strömbrytare, måste
man vidtaga särskilda åtgärder för att skydda
huvudkontakterna. För detta ändamål
brukas olika metoder. Strömbrytare för likström
(maximum omkr. 600—750 volt) förses
antingen med sekundära kontakter (bild
4), till vilka gnistbildningen vid brytning
koncentreras, eller med anordning för
»magnetisk utblåsning» (bild 5) av den uppkommande
ljusbågen mellan »rullkontakterna», vilka äro
delvis rörliga, så att andra delar av dessa
beröra varandra vid brytning än i tillslaget
läge. För växelström användas liknande
strömbrytare endast för relativt låga
spänningar, upp till omkr. 500 volt. För högre
spänningar (men även för lägre) användas
numera allmänt oljeströmbrytare.
Dessa kunna utföras som vanliga men i olja
nedsänkta strömbrytare, men de utföras vanl.
så, att en kontaktbrygga, som förbinder två
bredvid varandra i strömbrytarens lock på
porslinsisolatorer fästa kontakter, då den
sän-kes ned i oljan, bryter förbindelsen mellan de
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
