Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfforss, Antoinette Thérèse, f. Öberg - Elfstrand, Daniel - Elfving, Anders - Elfwing, Carl Eugen - Elfving, Fredrik Emil Wolmar - Elfving, Karl Östen - Elfving, Nere Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Elf strand—Elfving
686
E. (1817—69). Hon blev 1837 elev vid Kungl.
teatern, var sedan 1842 anställd vid Nya
teatern och från 1846 vid mannens sällskap, som
hon efter hans död ledde 1869—82; hade 1886
—88 eget sällskap och var några år anställd
hos A. Ranft och A. Lindberg. Bland fru
E:s roller märkas Margareta Leijonhufvud i
»Kung Märta», Adrienne Lecouvreur, Lona
Hessel i »Samhällets pelare», Margit i »En
handske», änkan Silléry i »Niniche» och
Opportune i »Fregattkaptenen». — Fru E., som
i yngre dagar med intelligens och smak tolkat
skådespelets hjältinnor, firade senare
triumfer med sina av ursprunglig humor, natur och
must fyllda skapelser i lustspelet. Sitt
sällskap ledde »tant E.» med lika mycken kraft
som godmodighet. G. K-g.
Elfstrand, Daniel, skolman (f. 1858 */3).
Fil. kand, i Uppsala 1888, anställdes 1891 som
lärare vid Gävle borgarskola (1910 ombildad
till kommunal mellanskola och högre
handelsinstitut). E. har varit en av de förnämsta
målsmännen för den induktiv-imitativa
metoden vid språkundervisningen, som han dels
teoretiskt förfäktat (se uppsatser i Moderna
Språk 1915 och 1920), dels praktiskt
tillämpat med synnerligen goda resultat. E. har
utgivit många läro- och läseböcker, bl. a.
»Engelsk elementar- och läsebok» (1900; 11 :e
uppl. 1923), »Engelsk grammatik» (1902; 7 :e
uppl. 1922) och »Kortfattad engelsk
grammatik» (1908; 9:e uppl. 1925). A. E.*
Elfving, Anders, väckelsepredikant (1745
—72). Blev student i Uppsala 1762,
prästvigdes 1767, var därefter dels adjunkt, dels
nådårspredikant i Kalmar stift, sedermera
(1771) guvernementspredikant i Pommern och
slutligen predikant vid artillerikyrkan i
Stockholm. Som student mottog E. bestämmande
intryck av den stränge lagpredikanten P.
Mur-beck. E. var en sällsport kraftig andlig
folktalare. Stora folkskaror strömmade till de
kyrkor, i vilka han predikade, och på flera
orter lever hans minne i traditioner, som
delvis erinra om helgonlegender. 1854—56
utgavs en årg. av hans högmässopredikningar,
»Christlig huspostilla» (5:e uppl. 1875), jämte
biogr. över E. av J. A. Almqvist.
Elfwing, Carl Eugen, kartograf,
uppfinnare (1827—1909), kusin till N. A. Elfving.
Blev underkonduktör vid Ingenjörkåren 1848,
officer (vid Göta art.-reg:te) 1849, övergick
först till Fyrverkarekåren å Marieberg och
1859 till Topografiska kåren, blev major 1872,
vid Generalstaben 1873 (i samband med dess
omorganisation), överstelöjtnant 1882 och
avgick ur aktiv tjänst 1885. Han beordrades
flera gånger att utomlands studera
kartväsendets utveckling, »särskilt beträffande
förbättrade metoder för militärkartans bearbetande
och mångfaldigande», samt införde 1873 i
Sverige (vid Generalstabens litografiska
anstalt) heliogravyrmetoden (se H e 1 i o g r
a-v y r) för framställande av kartplåtar. E.
uppfann bl. a. ett mycket använt instrument för
Ord, som saknas under
enklare avvägningar, »Elfwings spegel» (se
Ni ve lie r ing), samt en automatisk
mynt-växlingsmaskin. Bror Th.
Elfving, Fredrik Emil W o 1 m a r,
finländsk botanist (f. 1854 0/i2)- Fil. dr 1879 och
prof, i botanik vid Helsingfors univ. 1892—
1926. E. har varit mångsidigt verksam inom
olika grenar av
botaniken, främst inom
växtfysiologien. Bland
E:s skrifter märkas
»Studier öfver
geo-tropiska växtdelar»
(akad. avh. 1879),
»Studien über die
Ein-wirkung des Lichtes
auf die Pilze» (1890)
samt hans arbeten
över »Physiologische
Fernwirkung» (1890
och 1917). Vidare har
E. författat »Anteckningar om
kulturväxterna i Finland» (1895) samt »De viktigaste
kulturväxterna» (1895; 3:e uppl. 1911).
Genom senare studier, »Untersuchungen über die
Flechtengonidien» (1913), söker E. i
opposition mot S. Schwendeners teori hävda
uppfattningen av lavarna som enhetliga växter
(se L a v a r). En lärobok i botanik på finska,
»Kasvitieteen oppikirja» (1903; 3:e uppl.
1921), har han utgivit. Skicklig pedagog, har
han från grunden nyorganiserat den
akademiska botanikundervisningen i Helsingfors.
Under E:s ledning uppfördes 1902—03 ett nytt,
storartat hus för universitetets botaniska
institution. 1923 valdes han till Finska
veten-skapssocietetens ständige sekreterare. W. Br.
Elfving, Karl östen, finländsk
jordpolitiker (f. 1874 27/5). Har spelat en ledande
roll inom den finländska
kolonisationsverk-samheten. Han var 1906—17 statens
kolo-nisationsinspektör och blev 1917 överdirektör
i den på hans initiativ nyinrättade
kolonisa-tionsöverstyrelsen. Juni—nov. 1922 och jan.—
maj 1924 var han lantbruksminister i
Cajan-ders tjänstemannaministärer och utsågs 1926
till envoyé i Norge. E. blev 1915 fil. dr på
avh. »Vermögensbildung kleinbäuerlicher
An-siedler in Finland». H. E. P.
Elfving, Nere Albert, krigare,
affärsman (1832—91), brorsons son till A. E. Efter
studentexamen 1851, en kort kadettid på
Karlberg och
ingenjörsverksamhet kom E.
1855 till
Nordamerika, sysslade där först
med kartritning,
deltog i inbördeskriget
på nordstatssddan.blev
1864 överstelöjtnant
och kommenderade vid
stormningen av Fort
Fisher 1865 en brigad,
som han sedan förde
till Wilmington, där
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
