Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfving, Nere Albert - Elfwings spegel - Elgar, sir Edward - Elgenstierna, Gustaf Magnus - El-Gezira - El-Ghor - Elgin (Skottland) - Elgin (Illinois) - Elgin, James Bruce, earl av Elgin och Kincardine - Elgin, Thomas Bruce, earl av Elgin och Kincardine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
Elfwings spegel—Elgin, Th. B.
688
han förlorade ena benet. Han fick då s. å.
avsked som överste och återkom 1866 till
Sverige. E. var lärare i engelska på Karlberg
1866—72, blev amerikansk konsul i
Stockholm 1871 samt idkade 1872—79 grosshandel
med amerikanska maskiner, bl. a.
skördemaskiner, som han införde i Sverige. L. W:son M.*
Elfwings spegel, se Nivellering.
Elgar [eTgo], sir Edward, engelsk
tonsättare (f. 1857). Efterträdde sin fader som
organist vid S:t Georgskyrkan i Worcester
1885, lämnade denna plats 1889 och ägnade
sig sedan uteslutande
åt komposition. E :s
första mera berömda
verk var »King Olaf»
för solo, kör och
orkester (uppf. 1896; i
Sthlm 1919). Han
väckte 1900
uppmärksamhet genom
»Enig-ma»-variationerna och
»Sea pictures», båda
för orkester. Som
kompositör slog E. först
fullt igenom med
kör
verket »Gerontius» (Birmingham 1900; Sthlm
1904), en av de första engelska kompositioner,
som uppförts över hela världen. 1904 gavs i
Co-vent garden, London, en tre dagars musikfest
med kompositioner blott av E. Därvid
uppfördes oratoriet »The apostles» (givet 1903 ’
Birmingham). Av hans övriga kompositioner
märkas första (1908) och andra (1911)
symfonien, en violinkonsert (1910), uvertyren
• »Cockkaigne» (1901; i Sthlm f. ggn 1903) och
oratoriet »The kiugdom» (Birmingham 1906;
Sthlm 1908; en forts, av »The apostles»),
F. ö. har E. framträtt med flera körer,
sånger och pianostycken. E. är en
sensitiv musiker, som älskar den intima
stämningen. Ehuru ej engelskt nationell i samma
mening som den moderna skolan efter
världskriget, har han dock alltid eftersträvat en
folklig tongivning. I formellt hänseende är
han mera konservativ klassiker och vill ej
bryta med den äldre engelska skolan. E. är
dr i musik vid flera univ., fick 1904
knight-värdighet och blev »master of the king’s
mu-sic» 1924. Biogr. av J. F. Porte (1921). T. N.
Elgenstierna, Gustaf Magnus,
släktforskare (f. 187 1 26/8). Blev student 1891 och
kontrollör i Generalpoststyrelsen 1919. E. har
utgivit »Köpings stads tjänstemän 1605—1905»
(1907) samt i »Stockholms rådhus och råd.
Festskrift... 1915» (1915—18) redigerat 2:a
avdelningens biografiska uppgifter för tiden
efter 1636. E. utger från 1911 »Svenska
släktkalendern» (9:e årg. 1927; tr. 1926) och
från 1925 »Den introducerade svenska adelns
ättartavlor», planlagd i 9 bd, av vilka 2
hittills utkommit (1925—26), en kritisk omarb.
och till modern tid fullföljd uppl. av G.
An-reps samt F. U. Wrangels och O. Bergströms
tidigare verk.
El-Gezira, se El-Djezire.
El-Ghor, s. delen av den syriska
gravsänkan, omfattande Jordans dalgång och Döda
havet. Mot n. begränsad av tvärbranter,
sänker den sig i Bahrat el-Hule till 2 m ö. h.,
i Tiberias’ sjö till —208 m, i Döda havet till
—392 m (bottnen —793 m). Mot s. fortsättes
E. av dalgången wadi el-Araba till
Akaba-viken. E. är en under sentertiär och tidig
kvartär uppkommen gravsänka. Jfr Döda
havet, Jordan och Syrien.
Elgin [e’lgin]. 1. Skotskt grevskap, se M
o-r a y. — 2. Huvudstad i skotska grevsk.
Mo-ray, vid Lossie; 7,776 inv. (1921). Praktfulla
ruiner efter den 1390 förstörda katedralen.
Elgin [eTgin], stad i Illinois, U. S. A., vid
Fox river, 56 km n. v. om Chicago; 27,454
inv. (1920). Betydande tillverkning av ur och
kondenserad mjölk m. m.
Elgin [eTgin], James Bruce, 8:e earl
av E. och K i n c a r d i n e, brittisk statsman
(1811—63), son till Thomas Bruce, 7 :e earl
av E. Ärvde 1841 faderns pärsvärdighet och
sändes 1842 som
guvernör till Jamaica,
där han kraftigt
verkade för
sockerodlingens utveckling och
negerbefolkningens uppfostran. Han var 1847
. —54 generalguvernör
över K anada, sökte
där förverkliga den
koloniala
självstyrelse, som hans svåger
lord Durham (se d. o.)
1839 påyrkat, och
bi
drog att lägga grunden till ett med
riksenheten förenligt parlamentariskt styrelsesätt. E.
sändes 1857 på en utomordentlig beskickning
till Kina och gjorde på utresan indiska
regeringen en ovärderlig tjänst genom att i
Indien kvarlämna sin truppeskort till hjälp vid
seapoysupprorets bekämpande. I Kina
tilltvang sig E., sedan förhandlingarna visat sig
fruktlösa, med vapenmakt ett fördelaktigt
handelsfördrag (i Tien-tsin 1859). Han avslöt
även ett fördrag med Japan om vissa
hamnars öppnande för europeiska handelsmän.
Efter hemkomsten var E. en kort tid 1859
postminister i Palmerstons ministär, sändes
1860 åter till Kina och framtvang där
ratifikation av Tien-tsinfördraget, dock först sedan
han med hjälp av franska trupper besatt
Peking. Våren 1862 efterträdde E. lord Canning
som vicekonung i Indien men avled redan
följande år. — Litt.: »Letters and journals of
James, eighth earl of E.» (1872). V. S-g.
Elgin [eTgin], Thomas Bruce, 7:e earl
av E. och Kincardine, brittisk diplomat,
konstsamlare (1766—1841). Avancerade i
armén till generalmajor och nyttjades flitigt i
diplomatiska värv. Han var 1799—1802
ambassadör i Konstantinopel och begagnade
därvid sin ställning till att främja studiet av
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
