Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elgström, Ossian Jussef David - Elgström, Per - El-Hasa - Eli - Elia - Eliæ, Paulus - Elias - Eliaseld - Eliaskedjan el. Eliasalperna - Elias Levita - Eliason, Anders Oscar Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Elgström, P___Eliason
692
resor bland Tornelapparna har han för
Nordiska museets räkning uppmätt och avritat
bostäder och föremål samt hopbragt en
omfattande samling teckningar och akvareller
av stort värde för den lapska etnografien.
Ur dessa studier framgick den vackert
illustrerade monografien »Karesuandolapparna»
(1922), en ingående och i stort sett pålitlig
framställning av dessa lappars materiella
kultur. E:s reseskildringar utmärkas av en rask
och målande stil, men hans livliga fantasi och
bristande skolning medföra, att hans
uppgifter och teorier ofta måste upptagas med
försiktighet. T. Kin.
Elgström, Per, skald (1781—1810). Var son
till en av sin fästman övergiven tjänstflicka
i Växjö, sattes av välgörare i stånd att
genomgå lärdomsskolan där, vart 1799 student
i Uppsala, vistades länge på konditioner och
som biträde i A. Wiborgs boklåda i
Stockholm. 1809 promoverades han till fil. dr och
ingick som e. o. kanslist i kansliexpeditionen;
bortrycktes 28 okt. 1810 av lungsot. —
Utgångspunkten för E:s diktning var Kellgrens
förromantiska poesi från hans sista tid; när
E. 1807 lärt känna Atterbom och hans krets,
övergick han till den nyromantiska
åskådningen, omarbetade sina äldre dikter och
skrev flera nya. Det spekulativa intresset,
förbundet med passionerad känsla, präglar hans
egendomliga, fantasifulla, överjordiskt
strävande lyrik. På lyrisk prosa skrev han
strö-skrifterna »Hvad rätt har ett folk att dömma
en regent?» (1809) och »Om ett stort, ett
patriotiskt tänkesätt» (1810). »Samlade
vitterhetsarbeten» utgåvos 1860. Se Atterbom i
»Minnesteckningar och tal», II (1869), och F.
Böök i Samlaren (1908 och 1911). R-nB.
El-Hasa, se Hasa och N e d j d.
Eli, präst i det gamla Israel vid helgedomen
i Silo, där den unge Samuel tjänade under
honom. Budskapet om Israels nederlag mot
fili-stéerna, varvid E. förlorade sina söner Hofni
och Pinehas samt Guds ark, tillskyndade den
gamle mannen döden (1 Sam. 4: 18 ff.). S. H-r.
Ella (namnet betyder »min Gud är
Jah-ve») uppträdde som profet i Israels rike
under konung Ahabs tid (omkr. 870 f. Kr.).
Ahab var icke blott en tapper krigare, utan
han förstod även att gagna sitt rike genom
att sluta vänskapsförbund med åtskilliga av
grannfolken. Han förmälde sig med prinses
san Isebel från Tyrus och trädde därigenom
i vänskapligt förhållande till fenicierna. De
fredliga förbindelserna med grannfolken
gynnade den kulturella utvecklingen men hade
ödesdigra följder i religiöst hänseende. Isebel
fick i Israels rikes huvudstad, Samaria,
uppföra ett tempel åt den tyriske Baal, och hon
samlade omkring sig ett stort antal
baals-präster och baalsprofeter samt förledde många
israeliter att jämte Jahve dyrka Baal. Mot
detta avguderi uppträdde E. För honom var
Jahve en gud, som icke tålde någon annan
bredvid sig, och E. upptog därför strid mot
varje annan gud, som ville inkräkta på
Jah-ves ära. En sammanstötning mellan E. och
baalsdyrkarna var därför oundviklig. Enl.
framställningen i 1 Kon. 18 församlades hela
Israel på berget Karmel, och där uppmanade
profeten hånfullt allt folket att hellre dyrka
endast Baal än tjäna både honom och Jahve.
Sedan ett järtecken utfallit till profetens
fördel, lät han dräpa baalsprofeterna. Man kan
fråga huruvida E. trodde, att det fanns många
gudar, och blott fordrade, att Israel icke
skulle dyrka någon annan än Jahve, eller om
han nått fram till insikten, att endast en
enda gud finnes. Under alla omständigheter
var E. en förelöpare till de stora profeter,
som ett årh. senare började med stigande
klarhet förkunna, att det icke gives mer än
en enda gud. Grundtexten säger om Isebel, att
hon var »en sköka och häxa» (2 Kon. 9: 22).
Därmed angivas prostitution och trolldom som
utmärkande drag för baalsdyrkan. Israels gud
var däremot en sedlig gud, som fordrade, att
människorna skulle leva ett rättfärdigt liv.
Efter justitiemordet på Nabot uttalade E.
inför Ahab den hotelsen, att hundarna skulle
slicka dennes blod på samma ställe, där de
förut slickat Nabots (1 Kon. 21: 19).
Dödsdomen över hela konungahuset motiverades
icke med avfallet till baalsdyrkan utan med
blodsdådet mot den enkle israelitiske
medborgaren Nabot. Jahve hade genom Mose
ställt två fordringar på sitt folk: Israel
skulle dyrka honom allena och ingen annan
gud, och Israel skulle hålla hans bud om
rätt och rättfärdighet. Ingen hade efter
Moses död gjort dessa fordringar gällande med
sådan kraft som E. Han fullgjorde Jahves
befallningar, obekymrad om de följder detta
kunde bereda honom själv. Eftervärlden gav
honom därför också en plats vid Moses sida,
och där ställde N. T. honom i berättelsen om
Jesu förklaring (Matt. 17: 3). S. H-r.
Ellæ, Paulus, se Helgesen, P.
Elias, nygrek. Hågios Ilias, vanlig
benämning på bergstoppar i Grekland; högst bland
dem är Taygetos, 2,409 m, på s. Peloponnesos.
Eliaseld, se E 1 m s e 1 d.
Eliaskedjan el. E 1 i as a 1 p e r n a, eng. S:t
Elias range, vulkaniskt och glaciärrikt
bergparti på gränsen mellan Alaska och Kanada;
når med Malaspinaglaciären Stilla havet.
Högsta toppen, Mount Logan (5,955 m), ligger
inom kanadensiskt område, den näst högsta,
Mount S:t Elias (5,495 m; 5,520 m enl. prins
Luigi Amedeo av Savojen), i Alaska (se d. o.).
Elias Levlta, se L e v i t a.
Eliason, AndersOscar Wilhelm,
skådespelare (1863—1907). Debuterade 1883, var
anställd bl. a. hos A. Lindberg 1888—92 och
hos A. Ranft från 1892. Bland E:s roller
märkas Tesman i »Hedda Gabler», Aslaksen i »De
ungas förbund», Carlsson i »Hemsöborna»,
Wehrhahn i »Bäverpälsen», Pinglet i
»Spök-hotellet» och dr Petypon i »Damen från
nattkaféet». — E:s styrka var lustspelet, där han
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
