Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eliason, Anders Oscar Wilhelm - Eliasson, Axel Henrik - Eliasz. Pickenoy, Nicolaes - Elidera - Élie de Beaumont, Jean Baptiste Armand Louis Léonce - Eli, Eli - Eliesen, Povl - Eligius - Elihu - Elim - Elimination - Elimä - Elin av Skövde - Eling - Elinghem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
693
Eliasson—Elinghem
694
genom lössläppt komisk fantasi, replikens
förbluffande omedelbarhet och hela
framställningens kvickhet och smak nådde
mästerskapet; skapade ett omväxlande galleri av
mänskligt sanna karaktärer i den moderna,
realistiska repertoaren. G. K-g.
Eliasson, Axel
Henrik, ledare av Barnens
dag, affärsman (f. 1868
1#/2). öppnade 1890 i
Stockholm ett
konstförlag med
vykortsaf-fär och pappershandel
en gros, som nått stor
utveckling. E. tog
initiativet till Barnens
dag (se d. o.) i
Stockholm och har främst
förtjänsten om idéns
lyckliga utförande.
Eliasz. Pickenoy, Nicolaes, holländsk
målare (f. troligen 1591, d. mellan 1652 och
1657), verksam i Amsterdam. Målade
porträtt och gruppbilder med skarpa
ljusmotsättningar och koncis, realistisk och barockt
rörlig teckning. Hans arbeten påminna om Th.
de Keysers men stå tillbaka för dessa i fråga
om koloritens friskhet. H. W-n.
Elidèra (lat. elidere), utelämna (i uttalet),
se E 1 i s i o n.
Élie de Beaumont
[eli’ da båmå’], J e a n
Baptiste Armand
L o u is L é o n c e, fransk
geolog (1798—1874).
Fick sin utbildning
som bergsingenjör och
blev 1827 prof, i
geologi vid École des
mi-nes samt 1832 även
vid Collège de France.
Blev fr. vet.-akad:s
ständige sekr. 1853. I
Paris’ lärda värld utövade han stort
inflytande och sökte särskilt i det längsta hävda
Cuviers katastroflära. Tills, m. P. A.
Dufré-noy utarbetade han (1840—42) en geologisk
Glaciär i Eliaskedjan i Alaska.
Ord, som saknas under
karta, för sin tid ett mästerverk, över
Frankrike i skalan 1 : 500,000; texten därtill
utkom 1841—48. E. framlade den första för
hela jorden genomförda teorien för
bergskedje-bildningen och sökte härvid f. ggn bestämma
bergskedjornas olika ålder. Denna teori
innehöll flera uppslag av bestående värde men
även förfelade spekulationer ang.
bergskedjornas regelbundna fördelning efter kanterna
av en reguljär ikosaeder. Led. av sv.
Vet.-akad. 1848.
Eli’, Eli’ (Eloi’, Eloi’) lema’ sabakta’ni,
ara-meiska, »Min Gud, min Gud, varför har du
övergivit mig?», ord av Jesus på korset.
De äro citat ur Psalt. 22: 2: Eli’ e’li lama’
azabta’ni.
Ellesen, P o v 1, se H e 1 g e s e n, P.
Ellgius, flandriskt helgon (omkr. 590—659).
Var guldsmed och myntmästare under
Dago-bert I:s regering, blev biskop i Noyon 641
och var nitisk främjare av missionsarbetet i
Flandern och Friesland. Skyddspatron för
guldsmeder m. fl. Hans dag är 1 dec. A. G-w.
Ellhu, en av Jobs motståndare, efter
vilken man benämner kap. 32—37 i Jobs bok
Elihutalen.
Elim, en av israeliternas lägerplatser före
ankomsten till öknen Sin (jfr 2 Mos. 15: 27);
identifieras av några med wadi Gharandel, av
andra med »Moseskällorna» (’én Müsä) ö. om
Suez. Namnet har ofta givits åt frikyrkokapell.
Eliminatiön (lat. eliminätio), avlägsnande,
utelämnande. — Verb: Eliminera.
E’Iimä (fi. E’limäki), socken i Nylands län,
Finland; 370 kvkm, 6,475 inv. (1924),
finsktalande.
Elin av Skövde, även kallad Helena,
helgon (d. omkr. 1160). Hon var en högättad
kvinna, blev tidigt änka och levde sedan ett
fromt liv; bl. a. gav hon kyrkan i Skövde
frikostiga gåvor. Hennes måg dräptes av sitt
éget folk för sin hårdhet mot sin maka, och
dennes fränder kastade då skulden därför på
E. och dödade henne på en färd till Götene
kyrka. E. begrovs i Skövde kyrka, under
upp-gåvos ske vid hennes grav, och hon dyrkades
som helig. Minnesdag 31 juli. I Danmark
ärades hennes minne, men utanför norden är
hon ej känd. — Efter henne är uppkallad
Elins källa invid Skövde, över vilken
fordom stod ett S :t Elins kapell.
Eling, socken i mellersta Västergötland;
Barne härad, Skaraborgs län, kring östligt
tillflöde till Nossan; 20,07 kvkm, 402 inv.
(1927). Omfattar i sin s. del några mindre
bergpartier, i övrigt slätt, torvmarker, skog.
1,064 har åker, 589 har skogs- och hagmark.
Ingår i Bitterna, Laske-Vedums och E:s
pastorat, Skara stift, Vånga kontrakt.
Elinghem, kyrkoruin på Gotland, Hangvars
socken, Norra härad. Kyrkans kor och
långhus, i jämförelsevis små mått och med enkla
dörr- och fönsterinfattningar, äro trol. upp
förda omkr. 1240. Den från samma årh:s
senare hälft härstammande altartavlan förvaras
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
