Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elisabet (Isabella, dansk drottning) - 1. Elisabet av York (engelsk drottning) - 2. Elisabet Tudor (engelsk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Elisabet
700
var Kristian varmt tillgiven, trots hans
fortsatta förhållande till Dyveke, följde honom
1523 i landsflykt och dog i Nederländerna.
Jfr E. Jörgensen och J. Skovgaard, »Danske
dronninger» (1910).
Elisabet, engelska drottningar.
1. .Elisabet av York, Henrik VII:s
gemål (1465—1503), dotter till Edvard IV
och Elisabet Woodville. Blev efter Henrik
Tudors (Henrik VII:s) seger vid Bosworth
över Rikard III utsedd till Henriks gemål
för att ytterligare stärka hans
tronrättigheter och förmäldes med honom jan. 1486.
Hon var allmänt älskad av folket, och
äktenskapet mellan Henrik och henne bidrog att
göra slut på den gamla fiendskapen mellan
husen Lancasters och Yorks anhängare. V. S-g.
2. Elisabet Tudo r,
»jungfrudrottningen», eng. the Virgin queen (1533 7/0—1603 24/3).
Var dotter till Henrik VIII och Anna Boleyn,
ärvde sin fars goda huvud, starka fysik och
vilja men även hans praktlystnad och anlag för
grymhet; från modern ärvde hon fåfänga och
lust för koketteri och intriger. E:s barndom
förflöt rätt obemärkt; hon fick kunglig
uppfostran, mest av protestanter, och visade
tidigt anlag för studier, särskilt för språk. De
oroliga tider, i vilka hon levde, gjorde hennes
ställning osäker — hon hade 1536 av
parlamentet förklarats illegitim (åter förklarad
arvs-berättigad 1544) —, men de utvecklade
hennes mod och självbehärskning. En
uppmuntrad friare, lord Seymour (se d. o.),
avrättades 1549, men E. lyckades fritaga sig från
beskyllningen för delaktighet i hans politiska
planer. Under halvsystern Marias regering
(1553—58) lyckades E., som var religiöst
in-different, genom att deltaga i katolska
ceremonier rädda sitt huvud. Wyatts (se d. o.)
upprorsförsök 1554, som åsyftade att göra E.
till drottning, ådrog henne två månaders
fängelse i Towern och en tids bevakning på
slottet Woodstock; sedan levde hon mest i
tillbakadragenhet på slottet Hatfield.
Vid Marias död (17 nov. 1558) besteg E.
Englands tron, hyllad av folkets
överväldigande flertal som landets rättmätiga
drottning. Till sin främste rådgivare tog hon sir
William Cecil (se d. o.), en avgjord protestant,
som i 40 år var hennes trogne tjänare. Vid
hennes tronbestigning befunno sig landets
finanser i ett förvirrat skick. Finanserna
ordnades genom en myntreform,
parlamentsbe-villningar och sparsamhet. De kyrkliga
förhållandena ordnades genom uniformitetsakten
(1559) och suprematiakten (s. å.), vilken gav
kronan vittgående förordningsmakt över
kyrkan, samt genom den reviderade
common-prayerboken och Trettionio artiklarna, som
fastställde läran (1562). Se därom vidare
Episkopalkyrkan.
I början av sin regering fasthöll E. vid
förbundet med Spanien, som tryggade henne mot
arvsanspråk från den med huset Tudor
be-fryndade Maria Stuart (dotters sondotter till
Henrik VII) i Skottland, 1559—60 drottning
av Frankrike. Genom freden med Frankrike i
Cateau-Cambrésis (1559) bekräftades förlusten
av Calais, och England blev därigenom ett
rent örike. Drottning E. uppehöll samtidigt
vänskapliga förbindelser med olika länder,
från vilka hon fått giftermålsanbud (bl. a. av
Erik XIV, ärkehertig Karl av Österrike och
franska prinsar), men ingick aldrig
äktenskap, trots parlamentets upprepade
föreställningar därom. Maria Stuart blev därför den
närmast arvsberättigade till Englands tron.
Maria var katolik, majoriteten av skottarna
däremot puritaner. Då hon misstänktes för
delaktighet i mordet på sin gemål, lord
Darn-ley, tvangs hon genom ett uppror att avsäga
sig tronen, flydde till England (1568) och
begärde Elisabets hjälp att återtaga sin krona.
E. lät emellertid internera henne på ett slott
i n. England. Följande sin vana att så länge
som möjligt uppskjuta ett avgörande, lät hon
sedan tiden gå utan att bestämma om Maria
Stuarts öde. Påven Pius V bannlyste E.
(1570), Maria Stuart invecklades i katolska
intriger mot England, och när hon befanns
komprometterad i en sammansvärjning mot
E:s liv, undertecknade denna slutligen
Marias dödsdom, som allmänna meningen och
parlamentet länge krävt. Maria Stuart
avrättades (1587), men E. sökte vältra över
ansvaret på sin sekreterare Davison, utan att
dock kunna övertyga utlandet om sin oskuld.
Maria Stuarts avrättning ledde till en
öppen konflikt med Spanien. I samma mån
som reformationen segrade i England, inträdde
spänt förhållande till det katolska Spanien;
E. gav de upproriska Nederländerna hjälp,
dock mest i löften, under det att hennes
undersåtar enskilt bidrogo med pengar och
krigsfolk; engelska kaparfärder till Spanska
Amerika (Drake, T. Cavendish m. fl.), i vilka
drottningen ibland varit ekonomiskt
intresserad, hade irriterat Filip II, och behandlingen
av Maria Stuart rågade måttet. E. hade
tidtals tagit hugenotternas parti i Frankrike
men bevarade freden med detta land och stod
i vänskapligt förhållande till franska hovet,
särskilt under de långa förhandlingarna (1572
—84) om giftermål mellan henne och franske
konungens broder hertig Frans av Alengon.
Då Frankrike var förlamat av
inbördesstri-der, kom striden att stå mellan England och
Spanien. Filips försök (1588) att med den
s. k. oövervinneliga armadan (se A r m a d a)
krossa England misslyckades, men detta var
knappast E:s förtjänst — hon hade visat sig
alltför sparsam vid flottans utrustning och
icke tillräckligt understött Drakes plan att
förstöra armadan, innan den hunnit lämna
Spanien. Genom personligt mod och vältalig
fosterlandskärlek gav hon emellertid sina
landsmän ett gott föredöme och stärkte den
nationella självkänslan, som tog sig utlopp i en
storartad kraftutveckling, särskilt inom
handel och sjöväsen. Segern över armadan bildar
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
