Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eliot, sir John - Eliot, John - Eliott, George Augustus, lord Heathfield - Elis - Elisa - Elisabet (Sakarias’ hustru) - Elisabet (drottning av Belgien) - Elisabet (Isabella, dansk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Eliot, J___Elisabet
698
1627 satt E. en tid häktad, enär han vägrat
betala sin andel i de olagliga tvångslån
konungen påbjudit. I 1628 års parlament
voro E. och juristen Coke de främsta
upphovsmännen till den »petition of right», som
parlamentet inlämnade till konungen. Vid de
stormiga uppträden, varmed 1629 års
parlament (2 mars) avslöts, uppläste E., medan
talmannen med våld kvarhölls i sin stol, de
berömda tre resolutionerna mot konungens
religionspolitik och regeringsövergreppen på
beskattningens område. Han insattes 4 mars
i Towern, anklagades för att ha anfallit
talmannen m. m. men vägrade ståndaktigt att
erkänna domstolens behörighet och avled efter
tre års fängelse av lungsot. I Towern
författade han den statsfilosofiska skriften »The
monarchie of man», 1879 utg. av dr Grosart.
— E. var en av den äldre moderata
puritanis-mens ädlaste gestalter och upphovsman till
det politiska system, som John Pym
sedermera vid »långa parlamentets»
sammankallande sökte förverkliga. Litt.: Forster, »Sir
John E., a biography» (2 bd, 1864; 2:a uppl.
1872); S. R. Gardiner, »History of England
1603—1642», d. V—VII (1883—84). V. S-g.
Eliot [eTjet], John, engelsk missionär
(1604—90). Begav sig under trycket mot
nonkonformisterna 1631 till Nya England,
där han 1632 blev pastor för en församling
i Roxbury. Sedan 1646 missionerade han
bland indianerna och upprättade 1651 i Natick
vid Charles river, 30 km från Boston, en
koloni av »bedjande indianer»; snart räknades
ytterligare 13 dylika kolonier. E. utbildade
infödda lärare och evangelister, översatte hela
bibeln till mohikanspråket (1663; den första
i Amerika tryckta indianbibeln) samt utgav
katekes och psalmbok på indianspråk och en
indiangrammatik. A. K. (G. Lbrg.)
Eliott [e’ljot], George Augustus, lord
Heathfield, brittisk militär (1717—90).
Deltog med utmärkelse i österrikiska
tron-följdskriget (1742—48) samt 1759—61 i
sjuåriga kriget, blev 1762
generalmajor och
underbefälhavare vid en
expedition till Kuba,
1763 generallöjtnant
och 1775 guvernör över
Gibraltar. Där vidtog
han genast
omfattande åtgärder för att
förstärka
befästningsverken mot ett befarat
spanskt anfall. Under
den ryktbara
belägringen av Gibraltar
juni 1779—febr. 1783 försvarade E.
fästningen på det ärofullaste mot de franska
och spanska belägringstrupperna. Till lön
därför upphöjdes han 1787 till pär med titeln
lord Heathfield, baron of Gibraltar. Jfr
Gibraltar. V. S-g.
Elis [è’-], grekiskt kustlandskap i n. v.
Peloponnesos. Areal omkr. 2,660 kvkm. Det
i n. belägna Eliska dallandet (koile
E.), E. i inskränktare bemärkelse, utgöres till
större delen av vidsträckta och bördiga
slätter. I samband med doriska vandringen
inträngde dit etoler, vilka där sedermera
utgjorde den härskande befolkningen. Där låg,
vid floden Peneios, även staden Elis, vilken
efter 471 f. Kr. betraktades som hela landets
huvudstad. E:s mellersta del, P i s a t i s, så
kallad efter den tidigt förstörda staden P i s a,
genomströmmas av Alfeios och bildar i ö. ett
skogbevuxet terrassland, i v. ett lågland och
en bördig slättmark. I s. vidtar det
berg-uppfyllda Trifylia. I Pisatis låg den åt
Zeus helgade tempelorten Olympia (se d. o.
och Olympiska spelen), som gav hela
landet en viss religiös helgd och okränkbarhet.
— Tills, m. Akaja bildar E. i nuv. Grekland
ett förvaltningsområde (nomos), A c h a i a och
I 1 i s, med 295,314 inv. (1923). Huvudstad är
numera Pätras. A. M. A.*
Elisa (hebr. Elischa, »Min Gud [el. Gud]
är frälsning»), son till en förmögen lantman,
kallades från plogen av Elia att vara hans
lärjunge och tjänare (1 Kon. 19: 19; 2 Kon.
3: 11) och var sedan denne troget följaktig
under hela hans liv. Berättelserna om E. i
2 Kon. (kap. 2: 1—8: 15 och 13: 14—21) äro av
olika valör och av olika ursprung. En del är
endast senare tiders legender, vilka dock visa,
att E. liksom sin store företrädare haft en
betydande makt över sin samtid, om han än
icke kan jämställas med denne. E. levde och
verkade under omkr. 50 år från 800-talets
mitt och påkallades flera gånger av konungar
som hjälpare el. rådgivare i kritiska lägen. E.
inspirerade Jehu att utföra straffdomen över
Ahabs hus i det ögonblick, då dennes andre
son och efterträdare, Joram, sårats i kampen
om Ramot i Gilead (2 Kon. 9: 1 ff.).
Egendomligt för E :s verksamhet var, att han
samlade omkring sig en krets av s. k.
profetsöner, d. v. s. profetlärjungar, ett slags
andliga skolor el. föreningar med en viss asketisk
riktning, som skulle tjäna som härdar för
den sanna Jahvereligionen och i kritiska fall
kunde gripa in även i politiken; det var
genom en sådan profetlärjunge, som E. lät smörja
Jehu till konung. Jfr bl. a. R. Kittels
kommentar till 2 Kon. och dennes »Geschichte des
Volkes Israel», II (6:e uppl. 1925). S. H-r.
Elisabet, prästen Sakarias’ hustru och
Johannes Döparens moder; var också själv av
prästsläkt och befryndad med Jesu moder (jfr
Luk. 1: 1 ff.).
Elisabet, drottning av Belgien (f. 18 7 6 25/7).
Är dotter till hertig Karl Teodor av Bayern
och förmäldes 1900 med sedermera konung
Albert I av Belgien. Under världskriget tog
hon uppoffrande del i arbetet för belgiska
sårade och flyktingar.
Elisabet (Isabella), dansk drottning (1501
—26), kejsar Karl V :s syster. Äktade 1514
Kristian II och kom 1515 till Danmark. Hon
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>