Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emalj - Emaljera - Emaljfjäll - Emaljfyllning - Emaljfärg - Emaljtänder - Emaljöga - Emanation - Emancipatio - Emancipation - Emancipationsakten - Emancipera - Emanera - Emangweni - Emants, Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Emaljera—Emants
740
Underlag för cellemalj med
pålödda skiljeväggar.
Underlag för gropemalj
med graverade
försänkningar.
de assyriska och babyloniska byggnadernas
dekoration; konsten att emaljera metall stod
högt i Egypten och torde därifrån ha spritt
sig till fenicier, greker och etrusker.
Emaljarbete på metall är i Europa sedan
medeltiden ett högt skattat konsthantverk; brukas
också i Kina och Japan. I tekniskt avseende
delas e.-arbeten på metall i följande grupper:
Guldsmedsemalj (fr. émail incrusté),
i vilken färgerna anbringas bredvid varandra,
antingen omedelbart eller skilda genom
metallkanter. I cellemaljen (fr. émail
cloi-sonné) utgöras dessa
metallkanter av fina
trådar eller
kant-ställda band, som
fastlödas på metallen
och bilda låga
väggar, vilkas
mellanrum utfyllas med e.
I denna teknik
utfördes de ryktbara
bysantinska e.-arbetena
från den äldre
medeltiden; den nyttjades
också i Europa
(Rhen-landet). Gropemal
jen (fr. émail champlevé) utfördes i
graverade eller pressade försänkningar i
metallföremålets yta, mellan vilka föremålets egen
massa bildar smalare eller bredare partier,
som efter emaljeringen vanligen komma att
ligga i samma plan som emaljytan. Detta
förfaringssätt var redan under den äldre
järnåldern i bruk i n. och mellersta Europa
(arbeten i gropemalj utfördes i Sverige
redan under förromersk järnålder), bibehöll sig
under senare tidevarv och brukades under
medeltiden i Tyskland och Italien samt
särskilt i Frankrike, där Limoges var den
viktigaste tillverkningsorten.
Reliefemaljen (fr. émail translucide sur relief el. émail
de basse taille), i vilken teckningen graveras
i låg relief och överdrages med en
genomskinlig e., genom vilken reliefens högre delar
skimra ljusare och de lägre mörkare,
uppfanns omkr. 1300 i Italien och förekom också
i Frankrike (Montpellier) och Rhenlandet.
Transparenta emaljen (fr. émail å
jour), »fönsteremalj», utföres i genombrutna
guldsmedsarbeten, vilkas öppningar utfyllas
»å jour» med genomskinlig e.; också denna
teknik härstammar från medeltiden. Emalj
på upphöjt arbete (fr. émail de ronde
bosse), emaljering av figurer och dekorativa
partier på smycken m. m. i hög relief eller i
fullrunt arbete, nyttjades särskilt av
1500-talets guldsmeder (jfr Guldsmedskonst).
M å 1 a r e m a 1 j (fr. émail peint) är en
verklig målning med emaljfärger, som i
fin-pulvriserad form, utrörda med någon
lättflytande olja, påläggas ungefär som
gouache-färger och sedan genom smältning fästas vid
underlaget. Denna teknik uppkom på
1300-talet i Limoges, nådde en hög grad av
full
ändning på 1500-talet, då Limoges fortfarande
var huvudorten för dess utövande, och
blomstrade i framgångsrik tävlan med
miniatyrmåleriet under 1600- och 1700-talet. —
Besläktad med målaremaljen är
emaljdekorationen på fajans, porslin och glas.
Litt.: É. Molinier, »L’émaillerie» (1891);
F. Luthmer, »Das Email» (1892);
Konda-koff, »Geschichte des byzantinischen Emails»
(1892). (H. W-n.)
Emaljéra (jfr Emalj 1), överdraga med
emalj, arbeta i emalj.
Emaljfjäll, se Fiskar.
Emaljfyllning, se Tandfyllning.
Emaljfärg, se Färg.
Emaljtänder, se Tandprotes.
Emaljöga, en i s. k. emaljglas utförd
efter-bildning av det normala ögat; inlägges i den
tomma ögonhålan, när ett öga måst uttagas.
Emanatiön (av lat. emanäre, utflyta,
utströmma). 1. (Fil.) Betingelseförhållande, i
vilket verkan framgår ur grunden och består
av dess väsen. E. ställes i motsats till ett
skapande, vid vilket den skapande frambringar
antingen ur intet eller ur ett stoff, som är
annat än han själv. E.-tanken har spelat en
stor roll i filosofiens historia, om ock under
andra namn. Jfr Metafysik. C. H-m.
2. (Fys.) Se Radioaktivitet.
Emancipätio, lat. (av e, från, ma’nus, hand,
myndighet, och ca’pere, taga), frigivning från
fadersvälde (patria potestas) hos forntidens
romare. Se Patria potestas.
Emancipation (lat. emancipätio), frigörelse
(från omyndighet, underordnande, rättslöshet
o. dyl.), särskilt om stora människogruppers
samhälleliga frigörelse. Se
Emancipations-akten, Judar, Kvinnorörelse och
Slaveri.
Emancipationsakten (eng. Emancipation act)
kallas vanl. den engelska lag (officiellt: »An
act for the relief of His Majesty’s roman
catholic subjects») av 13 april 1829, varigenom
katolikerna fingo rätt till säte och stämma
i båda parlamentshusen och tillträde till
statens ämbeten med undantag av några få
(t. ex. som regent, eng. eller irländsk
lordkansler och lordlöjtnant på Irland). Se vidare
Storbritannien, historia.
Emancipèra (lat. emancipäre), frigöra. —
Emancipèrad, frigjord, obunden;
stundom = alltför fri (i sätt och uppträdande).
Emanera (lat. emanäre), härflyta,
utströmma (från).
Emangweni, en Helgelseförbundets
missions-station i ö. Transvaal, upprättad 1918. Skolor.
Emants [è’-], Marcellus, holländsk
författare (1848—1923). Uppträdde som
angripande modernist mot den förlegade
romantiken och skrev symbolistiska epos, »Lilith»
(1879) och »Godenschemering», romaner,
reseberättelser (bl. a. en från Sverige, »Op reis
door Zweden», 1877; 2:a uppl. 1880) och
dramer. Nämnas må »Jong Holland» (1881),
»Gou-daker’s illusien» (1885) och »Vijftig» (1899).
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
