Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ely - Elymus arenarius - Elyna - Elyséepalatset - Elyseisk - Elysén - Elysium (Elysén) - Elytron - Elze, Karl - Elzevierer, Elzevir - Eläköön - Em (Emm) - Ema jõgi - Emalj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Elymus arenarius—Emalj
738
Katedralen i Ely.
24 km n. n. ö. om Cambridge; 7,690 inv. (1921).
Biskopssäte sedan 1109. Praktfull katedral,
en av de vackraste i England, uppförd 1083
—1550, restaur. från 1845 av sir G. G. Scott.
ETymus arenarius, se Strandråg.
Elyna, se Kobresia.
Elyséepalatset.
Elyséepalatset [elize’-] (fr. Palais de
VÉly-sée), palats i Paris, n. om nedre delen av
Avenue des Champs-Élysées. Det byggdes
1718 av Molet för greven av Évreux, beboddes
en tid av madame de Pompadour och var sedan
omväxlande i enskild och statens ägo.
Napoleon I underskrev där 1815 sin tronavsägelse.
Sedan 1873 (liksom förut 1848—51) har
palatset varit bostad för republikens president.
E. restaurerades 1854—55 av Lacroix och
utvidgades 1889. Jfr Leroux-Cesbron, »Le palais
de 1’Élysée» (1925).
Elysèisk [även -sä’jsk], se E 1 y s i u m.
Elysén (fr. Élysée), se Elysium.
Ely’sium, lat. (äldre sv. Elysén, grek.
Ely’sion), den ort, där de saligas skuggor
vistades enl. grek.-rom. mytologi; paradis,
himmel, lycksalighet. — Elysèisk, e 1 y-
Ord, som saknas under
s i s k, paradisisk, himmelsk, lycksalig;
»Ely-seiska fälten» (lat. Campi elysii) — E.
ETytron (plur. e’lytra), se Täckvingar.
ETze, Karl, tysk litteraturhistoriker (1821
—89), prof, i Halle. Mest känd genom
biografier över Walter Scott (1864), lord Byron
(1870) och Shakespeare (1876).
Elzevierer [-vi’-], Elzevlr, se Elsevier.
ETäköön, fi., »leve!», »hurra!».
Em (E m m), herrgård i Mönsterås och
Dö-derhults socknar, Kalmar län, vid Emmåns
utlopp; tax.-värde 185,000 kr. (1925).
Omfattar med underlydande Åserum (300,000 kr.).
2,090 har, därav 390 har åker. E. kom 1765
till släkten Ulfsparre och äges numera av ett
inom släkten bildat bolag, Ems fastighets-a.-b.
Ema jdgi, flod i Estland, se E m b a c h.
Emalj (fr. émail). 1. En mer el. mindre
lättsmält, i de flesta fall ogenomskinlig, vit el.
färgad glasfluss, som oftast utgöres av bly-,
kalium- och natriumsilikat, ev. i blandning med
något borat. Vit, ogenomskinlig e. på urtavlor,
kakel o. dyl. innehåller även tennoxid. Färgad
e. fås genom tillsats av metalloxider. Emalj
-massan finpulvriseras och anbringas i
degform på de föremål, som skola emaljeras,
varefter dessa upphettas i muffelugn, tills emalj
-pulvret smält. Man anbringar e. på bl. a.
glas, porslin, lervaror, järn (emaljerade
kokkärl) och ädla metaller. E. i kokkärl bör
icke innehålla blyföreningar, detta på grund
av dessas giftighet. Emaljytan är hård, jämn
och för känseln kall samt tjänar till
prydnad el. till skydd mot oxiderande och
frätande ämnen. G. H-r.
2. (Emaljväv.) Den hårda vävnad, som
bildar ett överdrag på tandkronan hos människan
och de flesta ryggradsdjur. Se Tänder. (Ljd.)
3. Inom konsthantverket nyttjas e. för
utsmyckning av metallföremål samt av fajans,
porslin och glas. Emaljerat tegel förekom i
E, torde sökas under Ä. VI. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
