Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emanuel - Emanuel (portugisiska kongungar) - Emanuel Filibert - Emanuelsson, Per Jakob - Emanuelstil - Emaus - Emba - Embach - Emballage - Embargo - Embarkera - Embarras - Embellera - Emberiza - Embla - Emblem - Emboli, Embolus - Embonpoäng - Embrasyr - Embriachi - Embryo - Embryobärare - Embryolog - Embryologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
Emanuel—Embryologi
742
Emanuel, oriktigt uttal (från Matt. 1: 23)
av hebr. Immanuel, »Gud. med oss» (jfr
Jes. 7: 14). E. S-e.*
Emanuel, port, konungar, se M a n o e 1.
Emanuel Filibert, hertig av Savojen (1528
—80). Gick i spansk tjänst och vann över
fransmännen, som höllo Savojen besatt, den
stora segern vid S:t Quentin 1557. Genom
freden i Cateau-Cambrésis 1559 återfick han
sitt land, reorganiserade detta och grundläde
Savojens makt. It. monogr. av Charetta (1884).
Emanuelsson, Per Jakob, präst, homilet
och filolog (1802—88). Blev fil. dr i Uppsala
1827 och docent i grekiska 1829 samt lektor
i Gävle 1837. Prästvigd 1841, blev han 1843
kyrkoherde i Hällestad i Linköpings stift och
1860 teol. dr. E. var ombud för Linköpings
stift vid ståndsriksdagarna 1856, 1859 och
1862. Som led. av kommittén för revision av
1686 års kyrkolag var han 1872—73 en av
dem, som verksammast deltogo i utarbetandet
av kommitténs »Förslag till kyrkolag och
kyrkostadgar» (1873). Jämte övers, av
So-fokles m. m. utgav han flera predikosamlingar,
som vunnit stor spridning. Påverkad av P.
Wieselgren, verkade han ivrigt för
nykter-hetssaken. E:s religiösa förkunnelse var
utpräglat kristocentrisk, och han gynnade den
vid seklets mitt frambrytande religiösa
lekmannaverksamheten. Hg Pl.
Emanuelstil, den från Indien påverkade
portugisiska renässansstilen. Jfr
Portugisisk konst.
Emaus, se E m m a u s.
Emba, flod i Kazakrepubliken, asiatiska
Ryssland, från Mugodzj arbergen till Kaspiska
havet. Omkr. 600 km lång. Fiskrik, ej segelbar.
E’mbach (estn. Ema fögi), flod i s. ö.
Estland, genomflyter Virtsjärv och utfaller i
Peipus. 260 km lång, segelbar från Dorpat.
Emballage [arjbalä’j], omslag, förpackning.
Man skiljer mellan yttre e. (lådor, säckar,
fat etc.) och inre e. (träull, halm, oljeduk,
papper, askar etc.). Vid köp av emballerad
vara åligger det i de flesta fall köparen att
utöver det överenskomna priset lämna särskild
gottgörelse för e. av sådant slag, som kräves
för varans transport till bestämmelseorten,
medan e. av den art, vari varan i allm.
framträder, ingår i priset. I prisnoteringen anges
ofta, särskilt då fråga är om mera värdefullt
e., medelst klausulerna inklusive, resp,
exklusive e., om e. inbegripes i det noterade
priset eller ej. — Emballera, inpacka,
slå in. K. H. A.
Emba’rgo (av sp. embarga’r, hindra,
till-spärra), beslag, kvarstad; av
ämbetsmyndig-het utfärdat förbud för fartyg i hamn att
avgå därifrån.
Embarkéra (fr. embarquer, av barque, båt),
gå ombord på ett fartyg. — E m b ar k
é-r i n g, ombordflyttning.
Embarras [äbara’], fr., bryderi, svårigheter.
— E. de richesse [-de rija’s], bryderi på
grund av överflöd (att välja emellan).
Embellèra [arj-] (fr. embellir), förskönas,
växa till sig.
Emberi’za, se Gulsparvsläktet.
Embla (i nord, myt.), se Ask.
Emblem [anblé’m] (fr. emblème, av grek.
e’mblema, insatt stycke), eg. inlagt arbete, i
antikt konsthantverk små reliefer, infällda i
el. fastlödda på metallkärl, eller figurala
mosaikfält, inlagda i en f. ö. ornamental
mosaik. Senare har ordet kommit att nyttjas
med betydelsen värdighetstecken, sinnebild,
attribut (se d. o. 2 och Symbol). —
Uttrycket royauténs imposanta
emblem e r, »konungavärdighetens
vördnadsbjudande makttecken», lär i den svenska
tidningspressen först ha brukats av Argus’
utgivare J. Johansson. — Emblemätisk,
sinnebildlig. (H. W-n.)
Emboll, E’mbolus, se Blodpropp.
Embonpoä’ng [ai}bån-] (fr. embonpoint),
frodighet, fetma.
Embrasyr [ap-] (fr. embrasure), skottglugg
i fästningsmur el. pansarskydd el. nedskärning
i jordbröstvärn, varigenom eld avges från
eldvapen bakom skyddet. (L. af P.)
Embriachi [-a’ki], veneziansk
bildsnidar-familj, verksam omkr. 1400—70,
huvudsakligen känd för sina elfenbensarbeten. Jfr
Elfenbensskulptur.
E’mbryo (grek. e’mbryon, foster). 1. (Bot.)
Hos mossor, ormbunkar och fauerogamer
utvecklas den befruktade äggcellen till ett e.,
som är början till en ny generation. Hos
mossor och ormbunkar växer e. genast vidare,
hos fanerogamer genomgår det först ett
vil-stadium. Hos fanerogamerna ger äggcellen
vanl. upphov till en cellrad, ur vars spets
själva e. uppstår, medan resten bildar den
s. k. embryobäraren (suspensorn), som
sänker ned embryot i frövitan och delvis
förmedlar dess näringstillförsel. Suspensorn har
mycket olika form hos olika växter och
saknas hos en del. Vid frömognaden består e.,
även kallat grodd el. växtämne, av en
rot (rotämne, lillrot), en stamknopp
(stamämne) och ett el. flera hjärtblad.
Monokoty-ledoner ha ett hjärtblad, dikotyledoner två
och barrträd två till många. Hos orkidéer
och en del parasiter består e. av en outformad
cellkropp utan tydliga rot-, stam- och
bladanlag. — Adj.: Embryonal och E
m-bryönisk. — 2. (Zool.) Se Foster.
Embryobärare, se Embryo 1.
Embryolög, forskare i embryologi (se d. o.).
Embryologi (jfr Embryo), läran om
individens utgestaltning under fosterutvecklingen.
Denna har sin utgångspunkt i den befruktade
äggcellen (i fall av partenogenes, se d. o.,
från en ej befruktad äggcell).
Fosterutvecklingen förlöper i 3 perioder. Under den första
av dessa inträder en uppdelning av ägget i
s. k. klyvningsceller. Klyvningen resulterar i
bildningen av den s. k. blastulan (jfr bild
1 c och bild 3 A). Cellerna omsluta nu ett
hålrum, det s. k. bias toc ölet (bl i bild
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
