Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Embryologi - Embryosäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Embryosäck
744
Bild 1. Klyvningsstadier (a
och b) samt blastulastadium
(c) av ett däggdjur.
1 c). Under den andra
perioden av
fosterutvecklingen bildas groddbladen. I
enklaste fall sker en
in-stjälpning av blastulans
vägg, varigenom urtarmen
uppstår (jfr bild 3 B ut).
Detta stadium kallas
gast-r u 1 a. Det yttre cellskiktet
(ekt) blir till det yttre
groddbladet eller ektodermet;
det inre groddbladet el. entodermet
uppstår ur urtarmen, som dessutom ofta ger
upphov till det mellersta groddbladet eller m
e-sod e r me t. Den tredje perioden av
fosterutvecklingen kännetecknas av organens
anläggning och vidare utveckling. För närmare
detaljer om organens utbildning se
Fosterutveckling.
Under 1600- och 1700-talet rådde inom e. det
preformistiska uppfattningssättet, enl. vilket
fostret var förutbildat i ägget eller i
»sädes-djuret» (sädescellen). Däremot vände sig 1759
C. F. Wolff (se d. o.) med sin lära om
epige-nesen, enl. vilken fostret uppstår ur en från
början strukturlös bildning. Först med O.
Hertwigs upptäckt 1875 av
sammansmältningen mellan den
hanliga och den
honliga könscellens
kärnor (se
Befruktning) bragtes full
klarhet över
individens uppkomst och
den roll
könscellerna därvid spela. E.
har haft betydelse
för descendensläran
(se d. o.);
fosterutvecklingen kan i
viss mån sägas
avspegla stamutvecklingen (jfr
Biogenetiska satsen).
Bild 3. Blastula (t. v.) och gastrula av lansettfisk. ekt ektoderm,
ent entoderm, ut urtarm, um urmun.
Bild 4. Två tvärsnitt av foster av lansettfisken, visande mesodermets
bildning, A på ett tidigare, B på ett något senare stadium, mes mesoderm,
ch anlaget till ryggsträngen (chorda dorsalis).
Ur e. har även framgått
utvecklingsmekani-ken (se d. o.), som söker utforska de faktorer,
vilka betinga formbildningen. J. R-m.
Embryosäck, en i fröämnet hos
faneroga-merna belägen stor cell, i vilken utbildas ett
ägg, som efter befruktning växer ut till
ett embryo. E. är den könliga generationens
honliga individ hos fanerogamerna (se G
e-n er at io ns väx 1 i n g).
I nucellus (se Fröämne) uppstår tidigt
ett arkespor (se d. o.), som hos
gymnosper-merna vanl. består av flera celler, av vilka en
blir större än de andra. Denna, den s. k.
embryosäck- el. makrospormodercellen, ger
genom två delningar upphov till tre el. fyra
celler (makrosporer), med reducerat
kromo-somantal (se Reduktionsdelning), av
vilka den undre växer ut till e. och förtränger
de andra. Genom livlig kärndelning och därpå
följande cellbildning fylles e. av en vävnad,
som kallas endosperm el. protallium och
motsvarar protallievävnaden hos ormbunkarna. I
e:s främre del bildas ett antal arkegonier, som
fullt utvecklade bestå av en äggcell, en
buk-kanalcell och några halsceller. Hos
angiosper-merna består arkesporet vanligen av en enda
cell, som direkt el. efter en el. flera delningar
ger upphov till en embryosäckmodercell. På
samma sätt som hos gymnospermerna bildar
denna tre el. fyra celler, av vilka vanl. den
understa blir e., medan de andra snart
försvinna. E:s kärna delar sig, och den ena
dotterkärnan vandrar till främre, den andra
Ord,
som saknas under E, torde sökas under Ä.
Bild 2. Klymingsstadium av
ett hönsägg. Den del av
ägget, där uppdelning i celler
sker, kallas groddskiva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
